Del 1075: Åter från Norrköping och Zucca.

Nu skall äntligen bloggtexterna ånyo publiceras som sig brukar. Efter att under några dagar ha vistats i Norrköping, enkannerligen på Galleri Kronan (som tidigare har varit bland annat kronohäkte) har jag återvänt till hemtrakterna. Utställningen med verk av Gaston Zucca, denne föga bekante Fluxusgestalt som i det längsta förblev underground har nu fått äran att uppvisas i Norrköping där han skall ha vistats under några år på 1990-talet. Några av hans arbeten, ganska många är remake efter noteringar, är värda att begrunda.

Ett par smärre artiklar, en med kommentarer finns på nätet i Norrköpings Tidningar. För övrigt blev det som det brukar, polisbevakningen genomfördes rigoröst när det kom fram att jag skulle framträda.

 

Untitled. Onekligen en av de mera tänkvärda variationerna av Black Box. Här ser vi också konstnären och arrangören Åke Bjurhamn dokumentera.

 

Förslag till Fluxusolympiaden på 1970-talet. Frying Ping Pan. Det går faktiskt att spela med behållning. Spelet blir långsammare och ljuder på ett helt nytt sätt.

 

Madonna i startposition för himmelsfärd

 

Brödinstallation

 

Från min föreläsning i galleriet.

 

Poliser utanför galleriet

Det här inlägget postades i Föreläsningar, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

2 svar på Del 1075: Åter från Norrköping och Zucca.

  1. Lars:
    Vad tyckte du egentligen om utställningen. ”Onekligen en av de mera tänkvärda variationerna av Black Box”, vet jag inte riktigt hur jag ska förstå. En svart kub är väl en rätt utsliten kliché vid det här laget. (Ironi?)
    Att spela pingis med stekpannor kan kanske vara kul, men….
    Bland det du visar bilder på gillar jag ”Madonna i startposition för himmelsfärd” bäst. Det finns ett sådant påtagligt sammanhang mellan fjädern och flykten mot himlen. En mycket materiell och påtaglig symbolik med rötter i våra egna vardagserfarenheter…

  2. Lars Vilks skriver:

    C-G. Poängen med den svarta kuben är den diskreta springan som finns i mitten på ovansidan… I det övrig materialet är det mest fråga om internkonceptuella kommentarer. Kosuth tre stolar omgjort till paraply utifrån en anteckning av Nietzsche, Weiners gummiboll kastad i Niagarafallen. Så förstås en igelkottskulptur, stor som en lillfingernagel och placerad så att den endast kan ses om man går upp på en stegpall. Jodå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.