MU10 blev sålunda icke vad man hade hoppats på. Det var inte ens fråga om att göra fel på rätt sätt. Emellertid är det snart dags för en betydligt mera seriös Modernautställning. Detta sker den 5 november då Daniel Birnbaums invigningsparty skall visa var konstskåpet skall stå. Rirkrit Tiravanija skall återigen göra en performance, denna gång dagen efter han har mottagit Absolut Vodkas konstpris. ”Jag arbetar aldrig” är den filosofiska titeln på denna föreställning. Birnbaum arbetar med större bredd och överskridande än sin föregångare och troligen curaterar han på egen hand MU10:2. Listan innehåller inte bara konstnärer utan diverse agenter dock huvudsakligen från konstvärlden. Spänningen är bibehållen ty endast fragment av agentlistan är känd. Vem blir inviterad? Kommer inviterade kritiker att kunna förmå sig till att recensera denna fantastiska konstafton på ett objektivt sätt?
En sak är säker. Birnbaum följer sina föregångares linje i fallet Vilks. Och det är troligt att inte heller Anna Odell och Pål Hollender får inbjudningskort. Bortsett från det kommer Birnbaum att genom sina val av festdeltagare (utställare) visa vad han anser vara en relevant svensk konstvärld.
Endast utländsk press tycks vara informerad.
Kanske är det så att konstvärlden och curatorer inte har så mycket mot Odell, Vilks och Hollender, utan skon klämmer någon helt annanstans.
Spekulativ, icke distinkt konst, som uppvisar dynamik och bara svårligen kan etiketteras, skrämmer curatorerna eftersom den tar uppmärksamhet från all den där skötsamma och lätt inringbara konsten.
Han heter Tiravanija i efternamn.
Stackars dig Lars du vet inte vad gud kommer att göra med dig du gjorde allt detta för vad, uppmärksamhet?
riktigt dumt gjort av dig.
Du vet inte vad jag redan har gjort med gud.