Konståret 2010 har sammanfattats av Mårten Arndtzén i SR och av Birgitta Rubin i DN. Några stora märkvärdigheter finns knappast att uppmärksamma. I vanlig ordning är Rubins käpphäst genusperspektivet vilket lätt kan berömmas i Sverige där vackra framgångar har kunnat noteras under en ganska lång tid. Arndtzén gör en liten översikt av mina äventyr vilket är nog så sensationellt. Han menar dock att:
”Samtidigt krymper utrymmet för en nyanserad diskussion av, exempelvis, Vilks och hans rondellhund som ett uttryck för de främlingsfientliga stämningar som tilltar i hela Europa.”
Jag tror inte han skulle ha behövt vara bekymrad om det hade funnits ett större intresse för just en nyanserad debatt. Trögföret för rondellhunden har skapat ett försteg för främlingsfientliga att sätta den högt på listan. Ändå är det uppenbart att den inte hör hemma där. Jag vill ändå mena, om man ser tillbaka på hur det såg ut 2007, att återerövringen går framåt. Om man så önskar kan man tolka den som rasistisk men det är en sak som betraktarna bestämmer efter de behov som dväljes i deras sinnen. Att utgångspunkten för projektet inte handlade om ett rasistiskt utfall är väl självklart för den som gör sig besväret att sätta sig in i saken. Men det går inte att förhindra att det inte är alltför många som gör det. Å andra sidan är en nyanserad debatt något som kan äga rum först när kulturkollisionerna har lagt sig. Vi är inte riktigt där ännu.
Arndtzén vill ha konst som handlar om den sociala verkligheten och även om den önskningen inte har blivit helt uppfylld i den svenska konsten finns det inget som tyder på att den internationella samtidskonsten skulle vika från det spåret. I varje fall hyllar han Yael Bartanas utställning på Moderna. Bartana som har ägnat stort intresse för Palestinakonflikten och en kritisk granskning av israelisk identitet borde vara en given deltagare på Sharjahbiennalen vars nästa upplaga öppnar i mars. Upplagan 2009 uppmärksammades av den svenska konstkritiken och lovordades. Något som aldrig nämns är att inga konstnärer med israeliska pass tillåts delta oavsett hur israelkritiska de är. Med andra ord en rasistisk biennal som får passera utan anmärkningar från konstvärldens agenter. Nåja, man kan alltid resonera pragmatiskt och säga att det är bättre att det finns ett litet kryphål än ingenting alls.
Kairobiennalen har också haft sin gång. Bland de svenska deltagarna fick Tobias Bernstrup, enligt Artforum, skickas hem eftersom hans konst inte riktigt passade in i sammanhanget. En annan performance där deltagarna kröp på marken stoppades genom polisingripande då krypandet uppfattades som ovärdigt. Men ändå, konsten går framåt, ehuru långsamt på dessa breddgrader.
Min nyårsönskan är att konstskribenterna skall undvika uttrycket ”lyfta fram”. Det har passerat smärtgränsen.
Finns det några andra exempel på konstverk som likt rondellhunden vandrat ur sina ursprungliga ramar och blir en allmän refrenspunkt som exempel för snart sagt vad som helst. I media likväl som i vardagliga samtal långt från konstens arenor dyker den idag upp som typexempel på bland annat Rasismen i Sverige, Elitistisk konst, Konst som ”egentligen inte är konst”, Karikatyrer, Försvar av yttrandefrihet, Religionskritik. Att man kan associera utifrån ett konstverk är ju inget nytt, men att göra det så offentligt, vildvuxet och oförblommerat framställa sina tankar som fakta är väl ganska ovanligt, eller?
Jag anser inte Lars Vilks vara främlingsfientlig, Bara en humanist. Allt han begär är att använda sin yttrandefrihet. Är det för mycket begärt?
Själv sätter jag det fria ordet främst. Vårt fria samhälle står och faller med det fria ordet! Då blir demokrati en natulig konsekvens. Den naturliga konsekvensen av bristande yttrandefrihet är diktatur.
Jag ogillar följaktligen alla ideologier som är oförenliga med det fria ordet: nazism, fascism, islam etc.
Följden av det blir att jag anser det vara farligt för ett land att ha ett stort antal nazister, fascister och muslimer.
jo jag vet att det finns (ett okänt antal) muslimer som respekterar demokratin, trots att ideologin inte gör det. Det finns säkert även ett okänt antal nazister som respekterar demokratin.
Men ideologin som sådan (nazism, islam) gör det inte! Därav min uppfattning. Är det rasism eller främlingsfientlighet? Knappast. Har uppenbarligen inget med ras att göra. Själv välkomnar jag hinduer, buddhister etc. Religioner som är kompatibla med demokrati.
Vad gäller islam är trenden tydlig: fundamentalismen ökar! Den minskar inte!
Jag skrev detta för att klargöra mina egna motiv.
”Å andra sidan är en nyanserad debatt något som kan äga rum först när kulturkollisionerna har lagt sig. Vi är inte riktigt där ännu”.
Lars, jag tror att din lilla rondellhund har vuxit och fortsätter att växa.
Kulturkollisionerna kommer att smälla högre och högre för en lång tid framöver.
Ditt konstprojekt har nu växt långt utanför konsteliten och de intellektuellas lilla värld.
Det rör upp känslor inte bara kring yttrandefrihet kontra religionsfrihet utan får folk att tänka kring frågor om rasism, invandring, integration, det goda samhället, frihet, fritänkande individualism, västerlandets utveckling, i-länder kontra u-länder m.m., m.m. – det växer och växer och samtidens viktigaste samhällsfrågor belyses, ifrågasätts och debatteras.
Det är ett unikt och genialiskt konstprojekt enligt min mening.
Klartexten och Krister: bara att hålla med er båda, till punkt och pricka.
Instämmer till fullo! Lars Vilks lila rondellhund har fått igång en debatt där vikten av yttrandefrihet, demokrati och jämställdhet har blivit väl belyst samt de negativa konsekvenserna av kulturrelativism och mångkulturalism.
Heja Lars, mera rondellhundar, gärna grisar oxo. Vi står på din sida för yttrandefrihet. Inga muslimer ska komma här och tro att vi böjer oss för grottmänniskor med stenålderslagar.