”Freedom of Speech” är namnet på en utställning som öppnade i december i Kunstverein i Berlin och Hamburg. En rad kända konstnärer, som Hans Haacke, Olaf Metzel, Barbara Kruger, deltar.
Utställningen har som utgångspunkt den danska karikatyrstriden. Och inte minst fjolårets händelser, mordförsöket på Kurt Westergaard och att han fick motta ett pris av förbundskanslern i Tyskland. En av curatorerna, Florian Waldvogel, säger i en intervju att karikatyrerna uppenbart är rasistiska och stereotypa. En sak som han lägger stor vikt vid är att han inte ser någon större mening i att understödja en yttrandefrihet som tillåter spridandet av lögner och felaktigheter. Han ser ett exempel bland de danska karikatyrerna där en avbildar självmordsbombare som anländer till paradiset bara för att mötas av profeten som säger att man har kört slut på jungfrurna. Gravallvarligt säger Waldvogel att detta är felaktigt, terrorister drivs inte av det motivet. Säkert kan det vara så, men karikatyrer är överdrifter, ofta humoristiska.
Karikatyrerna är i varje fall med på utställningen och det är kanske första gången de visas i ett seriöst konstsammanhang. Den fråga som jag finner intressant är om de därför är att betrakta som konst. Tecknarna är inte med på konstnärlistan utan ingår i en del av utställningen med pressmateria. I en recension i Art – Das Kunstmagazin skriver kritikern att teckningarna är estetiskt mindre intressanta.
I och för sig kan man försvara att karikatyrerna är konst. Då med hjälp av den generellt liberala grundinställning som finns i konstvärlden. Tecknade bilder överhuvudtaget kan utan några större invändningar klassificeras som konst. Men ofta då som dålig eller ointressant konst. Karikatyrer kan mycket väl komma in i konstvärlden och behandlas som intressanta arbeten men de måste alltså bekräftas genom att ställas ut som sådana. Kurt Westergaard är fortfarande inte erkänd av konstvärlden och saknas följaktligen på artfacts.
Idag publicerar jag en teckning som kostat en hel del möda: Livvakt betraktar ek i vinterlandskap.
Denna teckning har en finstämd existensiell laddning och symbolik. Jag tycker mycket om den.
En livvakt har månadslön och till det är han beredd att offra sitt liv. Därav namnet. Eken däremot lever sitt eget liv, helt aningslös om vad som sker i Kullabygden. Förvisso är en tecknad ek snarlik en avfotograferad dito och därmed kanske ointressant konst. Teckningen visar ändå ett stycke nutidshistoria som pågår alldeles framför våra ögon.
Om inte originalet är till salu köper jag gärna en kopia.
Jag måste hålla med herr Andersson, dessutom vad jag kan bedömma utifrån det lilla formatet synes den vara mycket skickligt utförd (oavsett förlaga), en av de bästa.
…………….. (snyft)
Custodian Johan Andersson,
tycker som du
Teckningen är väldigt fin. Många timmar måste vara nerlagda på alla grenar och kvistar.
Tack för visad uppskattning av teckningen. Det är den sista i sitt slag. Jag gör inte om det.
Snygg teckning!
Du kommer nog inte ihåg mig, men jag var din elev när du var professor på KKH, på 90-talet. När jag gick på Munka Ljungby FHSK så hade jag även där nöjet att ha dig som föreläsare, vid några tillfällen.
Nu för tiden sysslar jag inte med konst. Har ingen koll på alls vad som händer i konstvärlden. Du är den ende konstnären som jag hör talas om och som intresserar mig, nu för tiden. Vad sysslar de andra med? Jag vet inte och jag bryr mig inte heller.
Ha det bra, Lars!
Hälsar,
Fredrik Arvidsson
Nej! Varför det….?
Hej Fredrik. Jag uppskattar verkligen att höra röster från eleverna som jag hade 93-94. En del har gjort sig stora namn andra finns på halvdistans men överhuvudtaget har det fungerat bra för i varje fall 1:a årskullen. Du får allt bry dig lite mer. Vad gör du förutom att tillaga korv?
Lars Vilks,
Jag gör ingenting speciellt. Livet har gått i stå.
Kom igen mannen, get your self together, rita dig en rondellhund och bli världskändis…hehe!
Dags att göra en insats kompis…
Lars Vilks: Det är den sista i sitt slag. Jag gör inte om det
Synd Lars för det var det bland det finaste jag sett dig göra (och andra också för den delen). Varför vara så kategorisk?
Ovanstående var svar till Lars och Fredrik vilket inte verkar framgå.
Tycker det är trist att du Lars låter möda och besvär med tecknande avskräcka dig – när du bevisligen behärskar det väldigt gott. En gång i tiden var ju konstnären ofta en slags hantverkare – och en del av personens storhet låg ju tiden och därmed kärleken som de la ner på sitt verk. Kvalitet framför kvantitet.
Jag tycker det är så trist att ren estetik och hantverkskicklighet med pensel, penna eller stenhammare är så impopulärt bland dagens konstnärer.
Undrar just vad han tänker – den där livvakten
”Vad tryggt med en gammal ek som står där stadigt förankrad när allt annat är i ständig förändring.”
”Men tänk om markägaren kommer med sin motorsåg! – skulle jag kasta mig fram och försvara den med mitt liv?”
Eller kanske nynnar han sakta på den gamla folkvisan:
I leaned my back against an oak
Thinking it was a trusty tree
But first it bent and then it broke
Just as my love proved false to me
”Undrar föresten vad frugan håller på med där hemma medan jag står här och glor på en gammal ek”
🙂 /gg
En okej teckning men mest intressant som en del i ditt mega konceptuella konstverk om yttrandefrihet som jag anser vara brilliant. Utan kontext hade den vart ganska trivial. Dock stöder jag dig och allas rätt att teckna och tycka vad dom vill. Hur man kan vilja mörda någon för nått så harmlöst är för mig en gåta. I asien pratar man man om att den som blir rasande och våldsam ha förlorat ansiktet i allmänhetens ögon. Det tycks mig precis vara fallet med extrema muslimer.
En välgjord, filosofisk teckning som så många andra – men när jag nu vet bild titeln och vem konstnären är så sprids sorgsenheten i mig.
Vem lever fritt trädet, livvakten eller den som betraktade?
Det här var en sinnesstörande bild.
Tack Lars.
Daniel skrev ”Tycker det är trist att du Lars låter möda och besvär med tecknande avskräcka dig – när du bevisligen behärskar det väldigt gott…”
Ett fint hantverk, men Vilks tid kan sannolikt användas på ett mer intressant sätt.
Det är inte säkert att ett pedantverk är den bästa gåvan till civilisationen.
joanna,
Lars ger oss minnen för livet joanna, visa tacksamhet för det!
Fast ”pedantverket” är vackert, och skänker stundens glädje.
Vad kan man egentligen mer begära i livet?
Pingback: Några avslutande tankar om Modernautställningen « Why We Do It