På Rijksmuseum i Amsterdam visas Dora García performance /monolog Real Artists don’t have Teeth den 28 februari. Den får beskrivas som en lättsam institutionell kritik där konstnären ”examines the complexity in issues related to censorship, the involvement of artists with their audience and the meaning of mainstream and marginality”. Den har gått runt på flera platser och kunde även beses i Moderna Museets biograf i fjor. Jag kom att tänka på att det skulle vara intressant att mera ingående undersöka hur en riktig samtidskvalitetskonstnär beter sig och hur den hanteras. Inget man gärna tar upp i konstvärlden. Som Liam Gillick och Philippe Parreno brukade säga till varandra: ”Det är ingen tävling!” Men det är det ju.
Det slog mig t ex också vilken nesa det skulle ha varit om Eva Löfdahls utställning på Moderna istället hade fått äga rum på Liljevalchs. Små enkla signaler som beskriver var folk hör hemma och vem som är mest konstnär.
Den alltid intressante Ernst Billgren har kommit med en uppföljare på sin bok Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor. Den nya boken heter Vad är konst II 100 nya jätteviktiga frågor. Nå, var har vi egentligen Ernst Billgren? Inte lär han få en utställning på Moderna. Han är inte längre en relevant internationell samtidskonstnär med biennalbenägenhet. Om han någonsin har varit det. Det lockande i att tillhöra spetsfunktionen i konstvärlden, att vara en mainstream socialkritikisk kontemporär är nog inte heller något som lockar honom. Andra möjligheter gives och ingen kan förneka att det rullar på för Ernst.
Så var det boken. Den inleds med frågan om ”varför det första verket alltid blir bättre än uppföljaren”. Självklart kommer han inte själv undan denna fundering. Min uppfattning är att hans frågas innehåll stämmer med hans två böcker. Den första var bäst, lite överraskande och ännu med oskuldsfullt sikte på verkligt konstintresserade. Hans förra bok blev en bestseller och den här gången kan man förstå att han sneglar på den bredare läsekrets som nu har blivit målgrupp. Den här första frågan handlar inte om konsten vilket är lite synd eftersom det kunde ha blivit en intressant fundering. I konsten är det ofta svårt att skilja på vilket som är första verket. Vilken var Pollocks första drippingmålning? Och hur som helst blev nog uppföljarna bättre.
”Vad är provokationens uppgift?”, frågar han vidare och svarar ”Få intressanta provokationer är gjorda för att irritera folk.” Återigen är det en generellt ställd fråga. Men i konsten är det vanligt med provokationer som är gjorda för att irritera folk. Tänk bara på futurister, dadaister och surrealister. Billgren skriver sedan att förbluffande många av våra främsta konstnärer är autodidakter och menar att konsthögskolor inte är så viktiga. Tidigare gick det nog för sig men idag är det svårt att leta upp några sådana exemplar. Ser man på svensktoppen enligt artfacts eller på den nyss förlidna Modernautställningen är det idel konsthögskolefolk som är i farten. Men autodidakterna kan möjligtvis dyka upp på Liljevalchs vårsalong. Emellanåt känns Billgren lite gammalmansaktig. Han varnar unga konstnärer för ”strandraggare”( eller, som de heter curatorer). Sådana skall enligt Billgren se upp för eftersom de är helt opålitliga. Alla curatorer är säkert inte lyckade men dock, som det numera är: Utan curatorer stannar konstvärlden. Skulle jag vilja mena. Lite naivt är det också när han skriver ut den gamla klyschan att en konstnär annonseras som att denne har ”slagit i utlandet” efter ett par obskyra utställningar som man kan skryta med på hemmaplan. Dagens konstnärer kan inte räkna med den blåögdheten. Att bli en internationell konstnär som blir tagen på allvar kräver något annat än det gjorde på den tiden då Sverige och svenska konstnärer bara existerade i marginalen och för sig själv.
Jag skall inte förneka att hans bok ändå är värld att läsa genom emedan man får en del att fundera på och även ett och annat att reta sig på. Må Ernst Billgren fortsätta att vara aktiv i det svårbestämda mellanrum han på egen hand har upprättat.
Ernst Billgren tecknad
Ännu en briljant teckning av genremästaren Lars Vilks, exponerande på pricken Ernst Billgrens karakteristiskt lätt psykotiska uttryck.
Symmetri påstås att ge biologisk styrka, härtill att de båda ansiktshalvorna speglar personligheten.
Reslutatet av en sådan vertikal indelning av ”Det Billgrenska porträttet” är nästan ”scary”, till och med slipsknuten hamnar rätt.
Djupt imponerad…!
Lars, du tecknar ögon som om det var skruvhuvuden.
Ja, det finns nog ett och annat skruvat huvud här i
marginalen.
Petter. Det finns vissa likheter.
Vilken smart kommentar du satte Lars.
Lars, har du två facebook-konton?
Erb. Jag har två stycken. Sedan finns det också några falska.
Tack, då vet jag. Studerade en tid på Kunstakademiet i Bergen, hur upplevde du Bergens konstliv när du undervisade där? Anser du det finnas några generella skillnader mellan Norge och Sverige när det kommer till DIS?
Erb. Norge är uppdaterat så generellt sett finns det ingen skillnad. Bergens konstliv har växt till sig ordentligt. Det stora genomslaget för Bergen kom efter min tid.
Det finns inte en enstaka konstvärld idag.
Långt ifrån alla är intresserade av social samhällskritik.
Själv tycker jag om att der finns parallella världar att leva i 🙂
Om bara alla kunde enas om att de andra också existerar..
Jo, det finns ett antal konstvärldar men det är en som dominerar, nämligen den internationella samtidskonsten. Alla andra är underordnade.
Nu måste vi sluta lura oss själva. Det var länge sedan konsten spelade någon roll. Den bäst betalade konstnären heter Richter och målar fortfarande.
Många missade vad Hegel hade till övers för konsten. Ett stilla vardagsskildrande var hans ide ha ha. Efter allt är över.
Själv tycker jag det är härligt att gå upp en dag och måla. För att nästa dag planera en tjurig protest. Jobba med uppdrag en tredje dag.
Ingenting betyder något idag. Därför är det bättre att ha kul, och teoretisera mindre.
Den internationella samtidskonstens etablissemang kan jämföras med den västerländska journalistkåren. Två yrkesgrupper som har blivit propagandister/politiska aktivister för vänsterpolitik, de bedriver identitetspolitisk/postkolonial/vänsterliberala propaganda etc. Journalister rapporterar inte längre sanningar och i samtidskonsten har det sannt konstnärliga ersatts av politisk propaganda.
Mitt i prick, Per.
Kanske Graven och Per ska bli konstnärer. Ni verkar ju ha alla svar…
Eller tycker ni bättre om att runka i kommentarsfälten?
Seså, Pöbeln, du envisas alltid med att feltolka mig.
Det är just alla människors särart som jag bryr mig om, men inte till priset av ett slopat djurskydd (tänk Ulfs propsande på obedövad skäkting för religionens skull) eller kvinnans/HBTQ-personens ställning i patriarkal-religiösa samhällen.
De relativiserande vänster”liberala” journalisterna/konstnärerna är endast dina vänner så länge som du inte befinner dig på fel ställe.
Problemet är att konsten institutionaliserats. Dvs blivit vad den en gång vände sig mot (akademierna). Ytterst kanske det är ett samtidsproblem. Informationen är fri, så idag betyder inte mycket någonting.
Fö tycker jag Vilks och Park tillhör det bästa Sverige har. Jag är ingen bakåtsträvare. Bara realist. Skönt att se det finns olika åsikter om konst så att den inte tigs ihjäl.
Båda är geniala
Graven
Nu skrev du ju under på vetenskapsförnekaren Pers inlägg. Men förklara då likriktningen hos topp 10 konstnärerna på Vilks svensktopp. Hur är de vänster? Är alla vänster på samma sätt? Och konstens finansiärer, är de vänster också, Bonnier, Wallenberg, Sven-Harry, baby-björn osv osv.
Eller är vänster ett epitet precis som rasist som ni kladdar lite hit och dit?
Det ligger nog nära till hands att ”vänster” används på samma sätt som rasistbegreppet.
Men grovt indelat så ser iallafall jag kulturrelativismen som ett utpräglat vänsterfenomen.
Pöbeln
Du har svårt för att ta in vad som faktiskt skrivs av dina meningsmotståndare. I mitt inlägg talar både om det breda begreppet vänsterpolitik respektive vänsterliberal (propaganda). För övrigt har du också ” missförstått” min inställning till vetenskap. Vissa forskare tror jag på, speciellt om de riskerar sina karriärer/forskningsanslag pga sin forskning/ståndpunkter och om de verkar intellektuellt trovärdiga och hederliga som personer. Andra forskare som i princip är köpta/korrumperade av t.ex. FN-byråkratin och dess allierade regeringar/forskanslagsgivande myndigheter för att komma fram till redan förutbestämda resultat (CO2 driver klimatförändringar)- dessa tror jag inte på.
Men dessa komplikationer kanske är för svårt för dig Pöbeln att greppa?
Per
Det naturvetenskapliga forskarsamhället fungerar inte såsom du tror/skriver.
I det naturvetenskapliga och objektivt databaserade forskarsamhället går det helt enkelt inte att upprätthålla en osanning särskilt länge.
Det är därför du kontinuerligt tvingas till helt verklighetsfrämmande förklaringar såsom att NASA ”manipulerar” data och att motivet till detta är enorma världsomspännande konspirationer.
Folk har försökt förut: ”rökning orsakar inte cancer”, ”HIV orsakar inte AIDS” (Peter Duisberg), etc, men förr eller senare kollapsar dessa ståndpunkter.
Dessutom är det symptomatiskt att du talar om just ”tro”.
Per skriver (2019 9 augusti kl. 10:01): ”Vissa forskare tror jag på… Andra forskare… tror jag inte på.”
Tro och vetenskap är två helt olika saker, och du är ju öppen med att du väljer att tro och inte tro, beroende på vad du bestämt dig för, och oavsett vad data och observationer faktiskt säger.
Du är troende, Per.
Det är nog så Graven att vi alla är troende.
Det finns väl knappast någon möjlighet att vi som lekman ska kunna göra en relevant bedömning av forskningsresultaten.
Vi får göra som Greta – tro på det ena eller andra.
CeDe
Skillnaden mellan tro och vetenskap är absolut. Av någon anledning är det just troende som har svår att acceptera det.
Sedan bör man skilja på miljöpolitik och vetenskap. Miljöpartisterna är vetenskapsfientliga, just eftersom att det stör dem i deras ideologiska ambitioner. Klimatförändringarna passar dem helt enkelt som verktyg att driva sin evinnerliga revolution med andra medel än våld.
CeDe
Skillnaden mellan tro och vetenskap är absolut. Av någon anledning är det just troende som har svår att acceptera det.
Det man inte vet, vet man inte att man inte vet.
Cede
Det bästa du har skrivit här. Näastan filosofiskt.
Från Graven
Jag är inte troende i den mening du lägger i ordet. Jag gör bara en bedömning som lekman ( egentligen okunnig i denna naturvetenskap) utifrån alla inlägg av forskare jag tagit del av (som CeDe påpekar ovan). Men jag har en lång akademisk utbildning, bl.a. i elementär statistik, så jag har den allmänna högskolekompetens som krävs för att ta del av forskningsrapporter etc. Som exempel finner jag Nils Axel Mörner mer trovärdig vad gäller frågan om havsnivåhöjningen än t.ex. Al Gore och IPPC i denna fråga. Osv.
Per
jag ska ta dig på allvar denna gång.
Vetenskap är inte ett resultat, ett objekt eller ”en forskare”. Vetenskap är en process som drivs av skepsis. Varje resultat måste genomgå rigorös kritik av andra vetenskapare för att betraktas som godtagbart. Detta är ”the peer review process”. Och det är det som skiljer vetenskap från religion och tro.
Mörner har INTE gått igenom den vetenskapliga processen. Han är inte godkänd. Så glöm honom.
Al Gore är politiker, inte vetenskapsman. Så glöm också honom.
IPPC är en politisk sammanslutning. Dom är bra på att sammanställa vetenskapliga resultat. Men ”do the leg work” och ta reda på vad resultaten faktiskt säger.
Mörner – slagrutamannen?
Per, Mörner är inte en vetenskapsman i detta spörsmål. Använder inte vetenskapliga metoder och aldrig publicerad vad avser forskning på havsnivån.
Varför väljer du då att tro på honom?
Just andlighet , eller tro, på vad som helst kanske är det som saknas mest i konsten idag. Avsaknaden av andlighet märks även i samtiden fö. Ersatts av egocentrism. Och så mår vi alla dåligt helt plötsligt.
Själv är jag kluven inför kulturvänstern. Å andra sidan hade SVT inte kunnat få mig upptäcka fantastiska regissörer som Tarkovsky Greenaway Polanski est all om de inte fått tv licensen, och skatten. Och jag är skräckslagen inför att kabel tv skall få skola barn i kultur.
Vad är det för del på Det Susar I Säven
Pöbeln
Jag visste att Al Gore är politiker. Men den film från 2006 som han står som utgivare av sammanfattade väl vad IPPC och de klimatalarmistiska forskarna då hade för ståndpunkter. Och vi ska INTE GLÖMMA DENNA FILM! Eller vad Al Gore m.fl. charlataner har spelat ut för kort. Inget av det som varnas för i filmen har inträffat! Ännu. Stormarna har fortsatt att minska, skogsbränder likaså. Havsnivån har endast fortsatt att höjas med någon millimeter, i samma takt som under de senaste ca 8000 (?) åren. Mörner har hitintills fått rätt. IPPCs forskare har fått fel. I Al Gores film skulle delar av Manhattan idag ligga under vatten pga eskalerad havsnivåhöjning! Temperaturkurvan har globalt planat ut, inte fortsatt att höjas enligt IPPCs prognoser/datormodeller. Idag är det väl också en väletablerad uppfattning bland ledande solforskare/astrofysiker är vi sannolikt går mot en ny liten istid pga en ”(super) grand solar minimum”. Så samtidigt som politiker missleds att planera för en eskalerande uppvärmning så kommer vi sannolikt istället att drabbas av ett kallare klimat. Missväxt och enegiförsörjningskris etc. är troligt.
IPPCs korruption av forskarvärlden har skadat vetenskapens generella trovärdighet enormt. Och detta är mycket allvarligt!
Mörner – slagrutamannen, som inte har publicerat någonting?
Per, allvar, du hänvisar till en ”vetenskapsman” som aldrig har publicerat data på ämnet samt springer omkring med en slagruta som ”vetenskaplig metod” att mäta vatten!?
Och ”Temperaturkurvan har [egentligen] globalt planat ut”, och att de officiella temperaturkurvorna inte visar detta förklarar du m,ed att ”NASA manipulerat data”
Men du tycker ändå inte att ditt ställningstagande sorterar där det hör hemma, Per: konspirationsteori!
Per
Här är en lättsmält film om AGW. Du kan ju kolla på den och posta dina invändningar efter så kan vi prata om dem…
https://www.youtube.com/watch?v=sZB1YtQtHjE