På Kunstkritikk har konstvetaren Anna Sandberg intervjuat Gertrud Sandqvist. I det samtalet får man förklaringen till två fenomen som var framträdande under Modernautställningen. Det ena var att kritiken inte var särdeles nådig och det andra att en så stor del av de deltagande konstnärerna kom från Malmö. Sandqvist förklarar nu att ”det är kritikerna som ska bli bättre.” Sedan informerar hon om varför Malmö (och här får man förstå att det inte är ”Malmö” utan Malmö Konsthögskola som avses) står i särklass : ”det finns en stark och ganska sträng visualitet ifrån Malmö och det är därför den konsten klarar sig så bra internationellt. Men det gör också att det blir krävande.”
Där hör ni, kritiker, ni måste lära er att förstå hur krävande visualiteten från Malmö är. Den är internationell och ni är provinsiella eller åtminstone inte bra nog att fatta galoppen. Allt enligt säkra källor.
Professor Gertrud Sandqvist
Det vore kul att få höra någon kritiker om detta uttalande.
Är det det svarta som spökar igen.
Återblick: Jag tror i alla fall att om Mohammed själv
hade sett den lilla rondellhunden, så skulle han ha
skrattat överseende.(inte minst åt bilarna). Det är
nog det rigida eftersläpet som trasslar till det.
Vad menas med ”sträng visualitet”?
Maggie. Jag utgår ifrån att Sandqvist på alla sätt försöker komma förbi att hennes konstforskning är teoretiskt inriktad med mycket text och inte visuell. Samtidigt skall denna visualitet inte vara lättillgänglig eller ytlig. Därför skapas ”sträng”, en fördjupad form av en visualitet som är en form av forskning. Vad det egentligen är väntar vi fortfarande på att få veta.
Lars Vilks,
Intressant!