Snart är det återigen dags för det stora konstevenemanget Venedigbiennalen. Jag kan inte säga att jag har några större förväntningar på vad curatorn Bice Curiger kan få till med vad hon kallar ILLUMInations. Igen, såsom blivit vanligt i biennalproduktionen, är det litterära uppslag, här Rimbaud och Benjamin som har fått lämna bidrag. Å andra sidan är det svårt att göra något särskilt eftersom det inte finns något särskilt att hämta i det stabila kontemporära. Ett givet huvudnummer som säkert kommer att fungera är Christian Marclays The Clock som jag har skrivit om tidigare. För så brukar det vara på biennaler, återbruk. Förvånansvärt många konstnärer tillhör den gamla stammen och jag undrar hur hon skall skaka liv i dessa. Sigmar Polke, Pipilotti Rist, Christopher Wool… ja det är en lång lista med välkända profiler. Den evige Franz West är med fast han skall tydligen åstadkomma en utställningslokal. Tintoretto skall också vara med, att inkorporera äldre konstnärer har blivit ett vanligt curatorgrepp. Biennalpresidenten Paolo Baratta försäkrar att Curiger har getts ”gränslös frihet” och beskriver biennalens utveckling från 1999 med orden , ”Some friends describe these 12 years of the Biennale like ’the happy travel from Harald’s beard to Bice’s cherry red lipstick.’” Alltså från den legendariske Harald Szeeman till det oskrivna bladet Curiger.
Sverige står sig bra bland de 82 utvalda. Klara Lidén är med. Som jag kommenterade vid min senaste upplaga av Sveriges 20 i topp är Lidén vårt nya stjärnskott och det tycks gå ännu snabbare än jag förutspådde. En större överraskning är Karl Holmqvist, en bildkonstnärspoet som förmodligen är alltför speciell för att i ett längre perspektiv kunna tävla med Lidén.
Jag ser också att två konstnärer, som jag har följt under flera år med förvissningen om att de kommer att nå långt, Cyprien Gaillard och Loris Gréaud, har vederfarits äran.
I Sverige diskuteras med liv och lust Lust & Last på Nationalmuseum. Sedan ett kraftfullt inhopp av två konstvetare, som ställde långtgående krav på stramning av genusperspektivet, kan Nationalmuseum vara helt säkra på en väldig succé. Jag skrev en liten artikel om saken på Newsmill. Det är lätt att glömma att sinnlig njutning alltid har varit förbjuden i det moderna konstbegreppet. Inte av moraliska skäl utan av definitionsmässiga. Det estetiska skådandet ger ingen sinnlig möjlighet utan är en översinnlig förnimmelse. Detta förbud kunde dock kringgås under 1800-talets salongsmåleri genom tvetydigheten. De nakna rumporna och de alabasterfärgade liljekullarna kunde hävdas vara idealiserade visualiteter från en högre sfär. Detta hindrade dock inte betraktaren från möjligheten att se saken rakt av. Men sedan tog modernismen över och de anskrämligaste fruntimmer tog plats på dukarna, man kan bara erinra om Cézanne och Picasso. Därmed försvann tvetydigheten och ersattes av enbart översinnlighet. I det kontemporära har tvetydighetens möjlighet kommit något tillbaka men nu i sträng form som undersökning av sådana fenomen – och med självklart genusperspektiv.
En målning med katastrofalt genusperspektiv. Bouguereau: Natten, 1883
Slutligen: En viss konstnär föreslagen som kandidat till Nobels Fredspris.
”Slutligen: En viss konstnär föreslagen som kandidat till Nobels Fredspris.
Aprilapril på dig själv din gamle skojare!
En annan aprilskämtare uttalade sig i samma riktning som fredspriskandidaten:
”Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.
Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor,
och mannens husfolk skall bli hans fiender.”
”Tintoretto skall också vara med, att inkorporera äldre konstnärer har blivit ett vanligt curatorgrepp.”
Alltid bra med en bakdörr, att hänvisa den mer kavalitativt konstmedvetna biennalpubliken, till skillnad konstvärldens verkliga förståsigpåare och kritiker….
Även Bouguereau synes ha insett värdeperspektivets magi, hökarna i bakgrunden är ju i formatet ”mindre B52:or”…
”Väst” tar inte detta på allvar, tycks det som. Jo, iofs på allvar – men ett ”allvar” som inte har med den reella situationen att göra… Mer än som spännande – vi skickar Gripen – kul att efter 300 år, att till slut få fajtas lite igen. 🙂 Dvs till slut har tröttheten av krig, som eskalerade med Karl X11 nödmynt och sedan varit ett rättesnöre/förutsättning för utvecklingen i Sverige – till slut glömts bort. Få se – kanske är det bra – har ingen aning. Time will show.
Har själv bott på Elfenbenskusten för drygt 20 år sedan.
En bekant sade redan då, att islam/jihad kommer att söka krigare i Afrika… och det var väl en rätt riktig tanke.
Åtminstone så ”finns” Afrika idag – och det var väl på tiden! 🙂
(Menar då inte nord-Afrika – det har ju ”funnits” länge…)
Att Afrika inte ”finns” – sades av:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ryszard_Kapu?ci?ski
mohammad skrev.
”Alltid bra med en bakdörr, att hänvisa den mer kavalitativt konstmedvetna biennalpubliken, till skillnad konstvärldens verkliga förståsigpåare och kritiker….”
Bakdörr är väl lika med att inte vara definitiv.
Att benämna det som bakdörr, säger väl mer om den som gör det än om ”fenomenet”? 😉
PS. Det är vår – visst är det härligt!
Varför sitter jag då här framför datorn?!? Mystiskt.
Nu har jag krattat lite och njutit!
Och då tänker man ju så bra också. 😉
Närmare vi oss inte en internationalisering? Måhända lite klumpigt, men dock ändå till slut. Den ser ju lite annorlunda ut, än vad föreställningen om den gjorde. Men va fanken, man får ju ta det som det kommer, eller hur?
Dags att återigen påminna Sverige om ödets man, Sveriges Titan!
RES ER FÖR LARS VILKS!
http://www.youtube.com/watch?v=8bh-raHrMJQ
Sorry – denna länk funkar nog?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ryszard_Kapuscinski
Jag skrev det just för dig gumman så att du kunde klaga på mig…hehe!
Med bakdörr avses i sammanhanget en utgång för de som inte kramar den samhällskritiska samtidskonsten.
Nöjd…?
Vad tycks om Talibanernas attack i Afghanistan på FN-anställda? När ska upplysning nå ut till alla världens folk? Dessa människor som arbetar där måtte vara naiva, tyvärr har de dött förgäves. Vad spelar det för roll om någon idiot bränner Koranen i Amerika? Har jag min tro förankrad inom mig så spelar det ingen roll, däremot utnyttjar Talibanerna människor till att protestera. Dom kan aldrig få människor dit de vill, tyvärr kommer många att fortsätta dö i onödan. Alla religioner ger bara elände till människorna. Budister är väl de enda som är ödmjuka i sin syn på människorna, men så är det inte heller någon religion. Jag är upprörd för att mänskligheten inte har kommit längre.
Mo HAM och Cecilia insisterar att fortsätta prata om ”bakdörr”… Där man har sin mun har man sin hjärna.
Kenneth Karlsson,
Kenneth & Karlsson har tydligen problem både med stalking och mobbing – en möjlig dubbelpsykos på G måhända?
Du har väl inte minerat skicka knappen…?