Del 1212: O Superstar!

Vilka i konsten är superstjärnor? Jag ställde mig den frågan när jag hörde Kulturnyheterna deklarerade att Xavier Veilhan är ”en av samtidskonstens absoluta superstjärnor”. Han har just nu utställningen ”Dark Matter” på galleri Andréhn-Schiptjenko. Veilhan har visat skulpturer i Versailles 2009, bland annat en stiliserad kaross. Han har samarbetat med Louis Vuitton och även med elektronmusikgruppen Air i en konsert på Centre Pompidou 2007. Jodå, han är en känd konstnär, men absolut superstjärna. Ser man, genom artfacts, vilket betyg konstvärlden sätter på honom är det 529, ungefär detsamma som Nathalie Djurberg. Studerar man hans karriärutveckling är det inte alltför mycket uppåt:

Xavier Veilhan (ranking 2006-2011)

Man kan se att han har värderats högre, men inte så att det verkligen imponerar. Några av de konstnärer han ofta har ställt ut tillsammans med är t ex Philippe Parreno (162), John M. Armleder (114), Pierre Huyghe (69), Sylvie Fleury (119). Med den värderingsnorm som Kulturnyheterna hanterar skulle dessa vara ”samtidskonstens absolut absoluta super-superstjärnor”. Jag skulle snarare mena att en samtidskonstens absoluta superstjärna är en konstnär som är känd praktiskt taget av alla med en smula inblick i samtidskonsten, som engageras till de stora utställningarna och biennalerna och som ständigt gör sig påmind i tyngre sammanhang. Och dessutom har uppnått ett mått av seriös popularitet. Cindy Sherman är ett givet namn, liksom Olafur Eliasson och Jeff Koons. Och man kan utan vidare räkna dit Maurizio Cattelan, Paul McCarthy, Pipilotti Rist, Shirin Neshat, Wolfgang Tillmans, Mona Hautom osv.. Men om Veilhan skall räknas till denna kategori får det nog handla om ”samtidskonstens absoluta superstjärnor i det utvidgade fältet”. De här uppräknade befinner sig i breda internationella nätverk medan Veilhan har ett starkt men begränsat sådant. Han är en stor stjärna i Frankrike. Jag vill dock mena att artfacts inte är det enda mätinstrumentet. En ”absolut superstjärna” kan också vara någon som är på stark frammarsch och som gör sig positivt märkbar inte enbart genom frekvensen av utställningar i ledande institutioner. Ai Weiwei kan nog befästa en sådan position trots att hans ranking endast är 490. Men det är knappast möjligt att undgå hans namn i konstvärlden och även i dess utkanter. Han har förväntningarna med sig vilket framgår av hans karriärutveckling vilken lämpligen kan jämföras med Veilhans.

Ai Weiwei (ranking 2006-2011)

Förklaringen till Kulturnyheternas sluddrande information hänger samman med konstvärldens notoriska problem med att värdera konst och konstnärer. De flesta medlemmarna tror att de på egen hand kan göra en uppskattning, förmodligen genom att ”tycka till”. Men det hjälper inte, konstvärldens uppfattning är konsistent och det är lätt att se vem som är bättre och sämre. Sådant svider i själen i en värld där det inte får finnas några hierarkier.

Xavier Veilhans kaross i Versailles 2009