Polariseringen i svenskt konstliv framträder med all tydlighet i dagens DN. Å ena sidan Moderna med Daniel Birnbaum och å den andra Maria Lind med Tensta konsthall. Birnbaum hyser Nathalie Djurberg och Klara Lidén under sina vingar med Maria Lind skänker sin håg åt Fia Backstrom, Goldin + Senneby och några till. Kanske är det mest intressanta Linds aversion mot Lidén som hon ser som konstens IKEA. Idag öppnar Lidéns utställning på Moderna…
Maria Lind har en klar konstuppfattning där den undersökande konceptuella konsten utgör spetsfunktionen med mainstreamsinstitutionerna som det konventionella. Det skulle ha varit intressant att få veta något mer om detta. Den socialkritiska konsten är undersökande och den finns överallt och fyller våra härliga biennaler. Men förmodligen fantiserar Lind om en alldeles särskild och svårtillgänglig undersökande konst som hon själv bokstavligen blandar sig i. Lind säger också: ”Sverige har en hög procent internationellt verksamma konstnärer i jäm¬förelse med andra länder.” Ett starkt uttalande som jag gärna skulle vilja se källorna till. Säkert slår Sverige länder som Lettland, Honduras och Ghana men hur är det med Danmark och Norge? Polen, Schweiz? Eller är det önsketänkande?
På DN har man upptäckt artfacts och visserligen lyckats med att sätta samman en korrekt lista på de svenska konstnärernas tio-i-topp. Men hur man har fått det till att Djurberg skulle hålla plats 1.978 övergår mitt förstånd. Korrekt skall vara 543. Vi kan förvänta oss att Birnbaums säkra kort Klara Lidén kommer att avancera från sin 10:e plats medan Linds favoriter får fortsätta att framstå som de verkliga storheterna för the happy few.
En helt annan händelse har föranlett några uttalanden om konst som nog kan betecknas som något tröttsamma uttalanden om vad som är konst. Det handlar om konststudenten Fredrik Gertz som har konstaktiverat sig på Facebook och där skapat en självmordsbenägen alter ego vilket till slut föranledde ett polisingripande. Några FB-användare tog det på allvar. Är det konst frågar sig Ulrika Stahre i Aftonbladet. Och hon kommer fram till
”Att något betraktas som konst av den som arbetar med den är inte samma sak som att det är konst och därmed fritt. Anna Odell arbetade med en ambitiöst konstskoleprojekt. Det gjorde också Fredrik Gertz, i början. Men inte längre. Hans verk har blivit till en ansökan till Konstfack, men annars har det varit ett fritt flytande verk.”
Det är klart att det är konst. Fullt tillräckligt att Gertz ser det som ett konstprojekt. Den saken är lätt avklarad. En helt annan sak är vilken kvalitet det har. Och där kan Gertz kassera in en avsevärd höjning av kvaliteten när kulturredaktionerna försöker reda ut om det är konst eller inte. Särskilt bra blir det ändå inte och jag har svårt att tro att konstvärlden kommer att visa det något mera ingående intresse.
På Kulturnytt får Linda Fagerström frågan ”Vad gör det med själva konsten när den blir mer publik på det här sättet?” Fagerström menar att ”konsten blir mindre exklusiv, och det kan uppfattas som både positiv och negativ. Men det kan också innebära att konstens värde ifrågasätts och att konstens värde slutar när nyheten är över.”
Svaret är lite underligt eftersom man inte får veta vilka mekanismer som skall hantera värderingarna. För det är ju självklart att varje konstprojekt måste få konstvärldens bekräftelser för att kunna bli något. Om konstvärldens relevanta aktörer skulle ge det sin nåd skulle det få ett avsevärt konstnärligt värde; för en längre eller kortare tid etablera sig en plats i konstvärlden och därmed bli exklusivt. Bra konst är alltid exklusiv. En hel del bra konst är visserligen mycket publik men den uppfattas då med lägre intentionsnivå. I konstens övre hierarkier råder en helt annan diskursfördjupning. Det studentarbete som Gertz har åstadkommit har en lång väg dit.
syntax error måste ha drabbat DN. Samtidigt som Birnbaum agerar korrekt efter rådande omständigheter och Maria Lind disponerar, inte bara Tensta konsthall utan även en illavarslande avundsjuka. Påminner om en maktkamp på Falcon Crest där Maria Lind försöker pusha sina vindruvor över ett kvalitetsbegrepp som hon inte egenmässigt kontrollerar. Men tydligen vill befästa! Troligtvis i ett försök att styra över den samtida styrande modellen till sin egen båt. En galleon är dock inte enkelt ruckad och i svallvågorna av en misslyckad kapning bör kvalitetsyttringar från konstens Angela Channing även i den nära framtiden vittras i det skeptiska ljuset.
Att Stahre tyckte sig kunna spå i kulan att denne Gertz skulle få erlägga dagsboten i skampålen tror jag inte på. Förra veckan genomfördes en twitterkampanj mot en annan ”aktivist” som bedrev en web-sida gällande självmordshjälp. en samhällskritik som inte helt gick hem hos div moraliserande bloggare. Visserligen skiljer sig ingripandet då självaste konstapeln visade sig i fallet Gertz, men tinget lär bedöma det efter nätets livslagar, som skiljer sig från den ”vanliga” realiteten.
Lite funderingar om Konstens konstiga vägar! Jag lyssnade på en intendent som berättade och visade en utställning. Där pratades om känslor vad konstnären menat.m.m Oj,oj vad det pratades på! Då slog det mig att det får inte konstnären gör, för det gillar inte konstvärlden, men det är ok för en curator, visst är det lite lustigt med dessa omvägar, med det ger ju jobb för fler personer i konstvärlden.
Djurberg är såklart född 1978…1.978…inte lätt.
anon. Du har säkert träffat rätt. DN-skribenterna har läst på artfacts och läst av Djurbergs födelseår som hennes placering.
Risken är ju att luften går ur konstverket – som när Lars Vilks försa sig om rondellhunden:
– Det är ju bara en rolig teckning…
Stina Oskarsson, tillträdande chef för Radioteatern har en del ovanligt intressanta synpunkter på politik, konst och vårt sätt att vara, i Kulturmagasinet Sverige på svt.
Mohammad, just det – bara en rolig teckning, sen är
det betraktarens mentala tillstånd som avgör hur han
vill reagera på konstverket.
En konstnär är varken ansvarig
för betraktares reaktioner eller sanningshalten i sitt
verk. Han gör konst. Take it or leave it. Har man inte
kommit till större mognad har man inte i syltburken att göra.
Mentalt störda får söka hjälp på annat håll. Konstnärer har inte legitimitet till att axla den manteln.
Ja du Mohammad. Om luften går ur projektet så är väl det alldeles utmärkt. Risken är dock tämligen stor att luften inte kan gå ur detta projekt.
Mo SKINKA går på tomgång. Liksom hans sjuka religion.
Pingback: noterna ”jag” sjunger efter « Silversvanen
http://www.youtube.com/watch?v=XeVlokgogn4&feature=related
Lars: Har du sett scenen i Woody Allens ”Annie Hall” där Woody diskuterar med ”Annie” i en biokö, om Fellinis filmkonst, och hänvisar till Marshall McLuhans medieteorier, och sedan vänder sig om till självaste mannen himself, Marshall, som råkar stå bakom dem i kön, och frågar hur det egentligen ligger till?
Min vän Michel och jag har idag diskuterat ditt påstående att ”Bra konst är alltid exklusiv”. Nu vänder jag mig till dig, liksom Woody gjorde i filmen mot McLuhan, och frågar: Vad menar du egentligen?
Kenneth. Det är inte komplicerat. Att uppfatta kvalitet i konsten är något som kräver sakkunskap och det är i konstvärldens begränsade kretsar som kvalitet bekräftas. Klara Lidéns förtjänster lär nog inte bli någon framgång i folklig bemärkelse men det spelar ingen roll. Hon är stor i den exklusiva konstvärlden. En del konst, vanligen av äldre datum, kan bli populär men de som uppskattar den ser den med en lägre intentionsnivå och är alltså inte medvetna om de kvaliteter som sakkunskapen uppfattar. Men hela detta är elementärt. Vem kan läsa en bok på fornnordiska? Den som har lärt sig språket. Den okunnige kan nog få ut ett och annat ord men inte mycket mer.
Alltid dessa kloka, sansade och kunniga svar.
Din flock drar då och då iväg på irrfärder, men du samlar alltid milt och lugnt in den igen under till faderliga beskydd.
Lars Vilks ger ro, mohammad hade rätt.
Lars Vilks,
Lars, om man har ett genuint intresse av samtidskonsten, en hunger av att förstå och kunna tolka, att kunna se kvalitetsskillnader, att skaffa sig mer sakkunskap m.m. men inte tillhör den exklusiva konstvärlden – vad kan man göra för att öka på sina kunskaper något.
Har du konkreta tips på litteratur etc?
Varför inte botanisera i blogg arkivet – där finns en hel del godbitar att meditera över.
Vem har sagt att det skall vara enkelt…?
Samtiden upphör vid sista andetaget och det är den tid du har på dig att komma till förståelse.
Själv har jag allt utskrivet, inbundet och uppslaget på nattduksbordet – ett (1) exemplar.
Tack Mohammad, jag har börjat kolla in i arkivet plus några andra stället.
Känner mig stressad att komma underfund med samtiden innan den passerar, vilket den ju gör oavbrutet, så jag tar gärna emot fler tips.
Eller kan samtiden egentligen bara förstås retrospektivt?
Krister. Du kan skaffa dig min och Martin Schiblis bok Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar. Där får du en inblick i systemet. Och en ny bok är på väg. Och varför inte ta dig en tur till årets Venedigbiennal som öppnar i juni?
Lars Vilks,
Tack för tipsen Lars, din nya bok som är på gång är redan på listan, din och Martin Schiblis bok ska jag kolla upp och Kjersti Bales Introduktion i estetik är beställd som en mjukstart.
Venedigbiennalen låter ju oerhört intressant och perfekt för konst/semester äventyr. Stämmer det att den pågår 4 juni – 27 november 2011?
Jodå, det stämmer. Det är alltid en säker vinnare att åka till Venedigbiennalen. Skulle man misstänka är man ändå i Venedig. Har du sett några av mina What is Art?-filmer på YouTube?
Nej det har jag inte men vill gärna se dem. Hittade någon när jag surfade runt men det fanns andra What is art också.
Du får gärna länka så jag inte missar nått.
Naturens samtidskonst finns att betrakta i Bergianska Trädgården. Just nu blommar den från Sumatra härstammande Jätteknölkallan med en över 2m hög ståndare, likt en enorm fallos, under det att den med en storögd publik,
vecklar ut sin purpurfärgade blommningskjol och doftar
som en trafikskadad grävling enligt vittnen.
Pingback: Om Silversvanen « Touched By Dreams
Pingback: X&Y | The Linou Report