Idag har jag ägnat mycken möda åt att få ordning på artefaktbegreppet. I Dickies institutionella teori är artefakten ett nödvändigt villkor för att något skall bli konst. Artefakten är enligt Dickie det medium som förmedlar konstverket. Duchamps Fountain blir en artefakt genom att han introducerar mediet urinoar. Däremot går det inte med att peka på något och kalla det för konst. Lawrence Weiners statement A Stone Left Unturned är säkert ett svårt fall för Dickie. I det fallet har Weiner gjort något genom att inte göra det. I min lilla skrift kommer jag att föreslå att ta bort artefaktkravet från den institutionella teorin.
Även mina egna blygsamma bidrag till konsten innehåller artefaktproblemet. Nimis är visserligen en rätt omfångsrik träkonstruktion men konstverket eller konstprojektet utgörs inte av den utan av processen som har försiggått sedan 1980. Artefakter finns det gott om, visserligen är Nimis den basala artefakten men det hjälper knappast. Den förändras dessutom hela tiden. Tillskott av varierande slag och intresse tillkommer ständigt. Ett av de senaste, och oväntade, tillskottet är en musikvideo av dansken Rasmus Walter, ”Dybt vand” (konstnären Uwe Max Jensen tipsade mig). Säkert är det inte medvetet men inslaget med den strykande vargen blir en fyndig detalj. ”Vilks” betyder varg på lettiska…
[youtube]XSKn7wgTqQs[/youtube]
Djur eller människa, människa eller djur – det är egentligen samma sak, bara den fysiska uttrycksförmågan varierar.
Och jag vänder mig på det bestämdaste mot Islams
diskriminering av vissa djur. Även Lars Vilks gjorde sig
i viss mån skyldig till detta då han satte en kränkares
huvud på en hund.
Snygg musikvideo! Och billig som de är nuförtiden. På tiden dessutom; Nimis och miljön är mycket dramatisk och passar sig mycket väl för en fotosession. Grattis till uppmärksamheten & bidraget!
Du skriver ”Duchamps Fountain blir en artefakt genom att han introducerar mediet urinoar”. Men faktum är att Fountain, som består av en urinoar redan är en artefakt dvs ett tillverkat materiellt ting. Duchamps readymade is already made.
Stryker du artefaktvillkoret får du stora problem med konstverkets identitet. Och ontologiska problem. Ontologiska problem är jobbiga. Hör med Jeanette Emt. Hon vet. Skriver på en avhandling om konstens ontologi.
Conny C-A Malmqvist
Conny. Så skriver Dickie. Att Fountain från början är en artefakt är väl mindre intressant. En artefakt kan skapas av befintliga artefakter.
Problemet med konstverkets identitet är redan stort och jag menar att det beror på att dess enda identitet är den som den tilldelas av konstvärlden. Hur man sedan skall beskriva konsekvenserna av konstvärldens handlingar är problemet. Jag vill mena att det inte längre går att tala om ”konstverk”, varje ”konstverk” är ett konstprojekt och jag kan inte se att man kan benämna detta för en artefakt vare sig av första eller andra ordningen.
Konstnären skapar ngt, en artefakt av ngt slag. Därefter tolkar kuratorer, konstkritiker mfl artefakten. Du har alltså något att utgå ifrån vid en tolkning. Alla tolkningar är inte rimliga bara för att ngn eller några ur konstvärlden anser det.
En konstnär arbetar ofta med ett bildspråk med vedertagna betydelser. Allt kan inte betyda allt.Varje verk är inte ett konstprojekt. Mona Lisa är den målning som Leonardo målade. Därefter tolkar betraktaren (konstvärlden) den.
Conny
Förlåt att jag lägger mig i, men är inte allt tillverkat
av mänsklig hand en ”artefakt”, oavsett vilken status konstvärlden lägger på.
”Lawrence Weiners statement A Stone Left Unturned är säkert ett svårt fall för Dickie.” skriver Vilks.
Inte alls! påstår jag. Det är ”the statement” som är konstverket. Inte vad ”the statement” refererar till. Weiners verk är idékonst och en idé kan mycket väl uttryckas med hjälp av en språklig sats.
/Conny
Dickie har problem med det, onekligen. Vi är helt överens om att allt som görs måste materialiseras på något sätt, men det blir så självklart att jag kan inte se att det lägger något till bestämningen av vad som är konst. Skriver man in istället för artefakt att konst är något som måste materialiseras för att kunna uppfattas – ja, vad skall man med det till?
Kommer inte artefakten tillbaka bakvägen då? Konst är något som måste materialiseras, konstnären materialiserar konstverket, konst är således en artefakt.
Jag har inga problem med det. Till och med konstverk som bara existerar i stunden likt ett improviserat konstmusikstycke. Det materialiseras med hjälp av ljudvågorna
Jodå, konst är en form av kommunikation och för att det skall bli något måste något materialiseras. Men jag menar att det under så allmänna former inte tillför någonting. All kommunikation består av artefakter.
I konsten kan det dock vara intressant att försöka bestämma vad artefakten består av. I ett konstprojekt kan det ingå texter och uttalanden av konstnärer eller andra. Ett konstprojekt har i regel ett aboutness med sig som inte analyseras fram utan tas för givet av de inblandade inkl konstnären själv. I ett processuellt verk kan också kritikernas och curatorernas bidrag bli en del av verket.
Och hur skall artefakten bestämmas i relationella arbeten. Den givna intentionen, allt som sker eller dokumenteringen av det (som är lättare att ta ställning till)?
Så min fråga är vad vi skall ha artefaktbegreppet till?
CeDe. Det finns många vindlingar i artefaktbegreppet. Det kan vara primärt (som en traditionell skulptur) eller sekundärt som en litterär text eller en musikalisk komposition.
Conny. Hur ser du på utpekandet? En konstnär pekar på en trädgren och säger att det är ett konstobjekt. Artefakten skall då befinna sig i detta statement – eller kan man tänka sig att trädgrenen har förändrats genom att ha bearbetats av en idé?
Vi behöver artefaktbegreppet för att kunna identifiera konstverket.
Då säger jag att han har fel. Trädgrenen är inget konstverk kommer inte att tolkas. Däremot kan hans yttrande och utpekande tolkas. Frågan är om ett verbalt yttrande och ett utpekande är att betrakta som en artefakt? Kanske, kanske inte. Beror på hur maan definierar artefaktbegreppet. Det är ju det du måste göra innan du avfärdar det.
Lars. Det svaret får gå för den här gången.
Men om konstvärlden går med på att grenen är ett konstverk? Frågan om varför konstnären har pekat ut det kan bli föremål för tolkningar. Det kan vara att visa vad som är möjigt som konst; det kan också vara ett ekologiskt arbete eller en protest mot trädfällning. Eller postkolonialt.
Hur man identifierar verket, artefakten blir bara ett onödigt mellanled. Konstvärlden kan nöja sig med att bestämma vad som ingår i verket efter eget skön.
Glömde att trädgrenen som sådan kan spela en roll, om det är ett päronträd eller ett regnskogsträd.
Den med päronträdet var lite smart, men måste det då
vara konstnären själv som satt in ympen?.
Trädgrenen blir sannolikt inte ett konstverk utan själva utpekandet blir det. Det är som konstnären pekade ut hela världen som sitt konstverk. Inte börjar du tolka dina mynt, och sedan dina krukväxter, din bil osv. Du tolkar själva yttrandet sätter det i en konsthistorisk kontext. Konceptuell metakonst m m.
(undrar hur många som är intresserade av denna diskussion!?)
CeDe. Nej då blir det något annat.
Conny. Jag vill påstå att det blir betydande skillnader om man betraktar konst som en form av litteratur. När Weiner utför sina statement fysiskt och i stor skala som site specific är de då enbart sekundära eller blir de verk i sig själva, primära artefakter?
Frågan tangerar problemet med Hamlet (den skrivna texten och de konkreta föreställningarna) När en teaterkritiker kritiserar en uppsättning och föreställning av Hamlet kritiserar han sannolikt inte Hamlet utan själva föreställningen. En uppsättning av Hamlet kan vara mer eller mindre bra. Ett utförande av ett konceptverk kan vara mer eller mindre lyckat. Men den ursprungliga artfakten är texten. Den kommer före själva utförandet. Den är själva grunden.
Conny, en möjligheet för hela världen konstverket är att det går att välja vad som helst i denna stora artefakt för att utöva en specifik konstaspekt.
Alla seriöst konstintresserade är intresserade av denna konversation. Hur många sådana finns i Sverige?
Lars visst kan man tolka allt som konst om man vill göra sig dum/smart – välj själv. Det kan man göra. Men betänk då att denna konstnär X som gör hela världen till sitt konstverk genom ett utpekande, annekterar alla redan existerande verk, exempelvis Nimis. Denna konstnär X kommer inte att tolkas som du föreslår utan som jag föreslår – man tolkar hans statement,inte hela världen – det som the statement refererar till.
Var det Duchamps statement att hans pissoar var konst eller var det själva artefakten i ett nytt sammanhang – i konstvärlden istället för på toaletten?
Om jag har förstått Duchamps bidrag till synen på konst rätt så gäller både konstnärens intention/statement och mottagarnas/konstvärldens acceptans för att det ska betraktas som konst.
I hans utställning med flasktorkare och annat hade han också en kläddocka e.d. som publiken använde som klädhängare – och då alltså inte blev till konst.
Det kanske har ändrats nu men om konst är kommunikation så behövs en sändare, en mottagare och ett medium/process som materialiserar uttrycket.
Krister,
Att ställa ut den implicerar ett statement; Pissoaren är ett konstverk. Den var också en dadaistisk provokation, en örfil på den goda borgerliga smaken. Men glöm inte att pissoarens form är skulptural. Påminner inte så lite om Brancusi.Duchamp visste vad han gjrde men inte vad han ställde till med 🙂
Conny. En sak är att man skapat en ordning inom de traditionella performativa konsterna. Men hur blir det när Weiner gör en uppsättning av något av sina statement. Inte är det en föreställning utan ett separat projekt. När bildkonsten blir performativ är det komplicerat.
Om allting kallas för konst av en konstnär blir det konstvärlden sak att bestämma hur det skall uppfattas. Utgångspunkten blir ett statement men det är inte ens nödvändigt att det är konstnärens.
Men jag skulle vilja gå längre och säga att alla konstverk är readymades med ett statement eller inbjudan till att spela med i ett konstspel. När en målning blir konst är det också en readymade, ett idéverk. Medföljer erbjudandet att spela med i ett estetiskt färg-form-uttryck-spel. Som man kan kalla för konstens väsen eller inte.
Krister. Principiellt är det så. Men det finns relationella verk där mottagarna själv får skapa och mottaga det som de skapar. Mottagarna och deras handlingar kan ses som en del av konstnärens verk men det kan bli svårt med mediet.