Del 1256: Konstvärlden i gondolformat

Nu är Venedigbiennalen igång, större än någonsin. Jag kommer att följa den från hemmaplan den här gången. Ett stort arbete för den intresserade för här kan man se hur vindarna blåser i den kontemporära konstvärlden. Medieringen är blixtsnabb och den första uppmärksamheten har riktats med ”de fyras gång”, alltså de tunga paviljongerna som siktar på medalj. USA, naturligtvis som inte sparat på krutet, med Allora & Calzadilla (sponsrade av Hugo Boss), konstnärsparet som har firat många framgångar under de senaste åren med spektakulära projekt. Konstnärsparet har installerat gymnaster som visar upp sina färdigheter på flygplansstolar, en orgel som spelar när man tar ut pengar på en automat, en löpare som driver en kvarnliknande maskintank som då och då ger ifrån sig ett kraftfullt buller (Track and Field). Blir det medalj? Nja, jag skulle tro att juryn kommer att tycka att det är lite för mycket av det goda. Större möjligheter för engelska Mike Nelson som har rekonstruerat en installation från 2003 som han utförde i Istanbul med omgivande förfallen byggnad och allt. En klar kandidat. Christian Boltanski i franska paviljongen med nyföddas ansikten som rullas fram på en jätteduk har också goda chanser. Christoph Schlingensief (1960-2010) får man också beakta men juryn vill nog ta något mjukare än denne aktivist som blev känd i konstvärlden 1997 på Documenta i Kassel där han i en aktion visade upp en skylt med texten ”Döda Helmut Kohl”. I tyska paviljongen installeras hans oratorium A Church of Fear vs. the Alien Within.

Med intresse avvaktar jag också den italienska paviljongen som i år firar 150-årsjubileum. Curator är den ökände tidigare kultursekreteraren till Berlusconi, Vittorio Sgarbi som högljutt avskyr kontemporär konst.

Allora & Calzadilla Track and Field