Materialet som ingår i Rondellhundsprojektet kan visa många aspekter av det sociala. Exemplet nedan är på intet sätt isolerat, min samling av dylika attityder är omfattande och den har pågått under flera år. Helt oförklarligt kommer plötsligt ett nytt knippe, antingen genom telefon eller via Facebook. Midsommaren gav upphov till ett betydande relationellt inflöde. Variationerna är inte stora och den här presenterade utgåvan är tämligen typisk. I det här fallet är hela familjen alert. Tyvärr är ljudkvaliteten dålig och man får lyssna uppmärksamt om man vill ta del av alla detaljer. Om det skulle vara nödvändigt.
[youtube]AULQtzVP_Vo[/youtube]
Maggie, se t ex länken http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10150101558452129&set=a.65237532128.65237.741242128&type=1
Mohammad tycks ha blivit desperat. Om den låga nivån som han påstår känneteckna det teologiska innehållet i Rondellhunden: jag vet inte hur många gånger jag har dragit den här saken men det handlar om att ifrågasätta auktoriteter. Det är klart att om man förlöjligar t ex den marxistiska ideologin kan någon säga att man bara är ute efter att kränka marxister men inte menar väl Mohammad det?
Låg nivå rör sig om när diskussionen använder sig av argument som ”din mamma är en spräckt hora” och dylikt. Kan han se skillnaden?
Relativiseringen av moraliska egenskaper är väl självklar. Människan är knappast född med specifika ideologiska system som t ex Islam eller marxismen. Däremot kan jag tänka mig att människan har ett moraliskt sinne vars praktik dock inte på något sätt är självklar.
Och till slut om den antisemitiska kommentaren som jag har låtit stå kvar. Jag har klart och tydligt sagt att jag låter den stå kvar som ett exempel på rasistiska uppfattningar. Vid den tiden då den skrevs kom det många sådana och jag bestämde mig för att i övrigt ta bort dem. Varken Mohammad eller någon annan skulle väl på allvar mena att jag skulle bedriva någon antisemitisk propaganda?
Maggie. Reich prövar en kollektiv diagnos. Sådana är av tvivelaktivt värde. Nazitiden lyckades t ex prestera ”Entartete Kunst” och gav dessutom sådana konstnärer en medicinsk diagnos.
Det talas nu mycket i Almedalen om behovet av att lära
oss mer om varandras kulturer, både från uthemska och
inhemska multikultisar. Om de här inspelade dokumenten
skickades dit så kunde ju folk få inhämta kunskaper om
delar av andras kulturbeteenden direkt på plats. Det
borde väl vara smidigt och effektivt. Och då har man ju lärt sig den biten.
Den här stackars mohammad kämpar så gott han kan.
”-Vi är det goda, dessutom sanningen om vad som är gott”.
”-Nej, vi har hittat en spricka, ni är inte alls goda”.
”Jo,vi är mycket godare än er, vårt hittepå är mycket bättre än ert”.
”Nej, det är inte godhet ni förmedlar, däremot hat och förtryck”.
”Jag är ivarjefall bättre än han den där Vilks, han säger ju dumma saker om oss trots att man inte får det.
”Vem har bestämt att du är bättre än någon annan och varför får inte Vilks säga vad han vill med tanke på hur du startade diskussionen”.
”Äsch, jag ritar lite då”.
Lars Vilks,
Ja, jag håller med om att kollektiva diagnoser är av tvivelaktigt värde, däremot kan man tala om västerländsk livstil, historia och kultur. Men oavsett tillhörighet eller kulturell bakgrund, så tror jag att Ekelöf hade rätt när han skrev så här: ”Det som är en botten i dig själv är en botten i andra” och en yttring av detta är kanske Frans de Waals insikt..Likväl, så är hans slutsatser (som de framkommer här) ensidiga. För vilka idag har undgått att se betydelsen miljögifter och inte minst modersbindningar som en viktig orsak till narcissism och empatistörningar bland vår tids (psykoneurologiska) diagnoser. Förmågan att veta vad som är rätt eller fel, har också sina förutsättningar, inser jag.
Humanist,
Måste skratta, tänkte inte på att han var kommunist..jag har alltså dragit upp ett lik här. Nåväl,jag skulle ha kollat på nätet förståss, det var så länge sedan jag läste om hans forskning..det var på 70-talet.
Maggie,
Det jag saknar i den här debatten, är argumenten för vari kränkningen består av..sett utifrån ett subjektivt perspektiv. Detta subjektiva perspektiv, att man uttalat står upp för det, tror jag är mkt viktig, även om det skulle handla om skam. Det finns nämligen så oerhört mkt outtalat kring skam i denna debatt och kring rondellhunden och dess reaktioner, som man bara förutsätter med blotta begreppsbildningen. Begreppet kränkning uttalas ofta utan all urskillning men vari består då själva kränkningen? Det måste ju finnas en sanning bakom den känslan som är mycket viktig att undersöka och först då vet man om det verkligen handlar om otillbörliga kränkningar. Vi vet ju t ex att sådana handlingar som hedersvåld bygger på en kränkning, men är i sig en verklig kränkning gentemot de värden som gäller för människors autonomi och gentemot demokratiska lagar och premisser etc. De traditioner som påbjuder hedersvåld bygger på vissa föreställningar som har att göra med (om jag förstått det rätt) mäns äganderätts-inställning gentemot kvinnor. Vad detta i sin tur står för, vad gäller livssyn och värderingar, framkommer och erkänns inte och analyseras inte i sina verkliga grundvalar. Det vi vet däremot är att fäder kan bli kränkta av att deras döttrar lever sina egna liv, eller hur? Den kränktheten, med dess allvarliga yttringar, kan betraktas som ett slags neurotiskt lidande som kräver blod och hämnd gentemot sina egna barn, som en pervers upprättelse. Detta är ett exempel på när mål och medel byter plats: man offrar det levande på det abstraktas altare. Så långt kan alltså kränkta människor gå! Även de härjningar som fick försiggå under nazitiden drevs med pervers viljekraft från kränkta människor som fick andra att villigt dö för..Offer och förövare bytte här plats ganska snart. Däremot, det som kan ge verkliga frågetecken – inför företeelser som går under begreppet ”rätten att kränka” – är ifall den rätten nyttjas till att kränka själva sårbarheten hos människor. Sårbart är tex en uttalad privat tro tex. Förtroendekapitalet i samhället kan också betraktas som sårbart och kan kränkas på många sätt etc enbart p g a att det bygger på förtroende och ömsesidig frihet i samhället..
Det var riktat till mohammad den tex som är ovan här.
Maggie,
Reflekterande kommentarer är sällsynta i bloggen – dina tillhör undantagen.
Jag har dock nyss lagt åt sidan nattens skrivningar och skall nu ta min skönhetssömn för morgondagens gig.
Catch You Later….inchallah!
😉
Lars Vilks,
Tack jag letade efter den tråden, bra!
mohammad, ”han är ju upphovet till meningsutbudet”,
visst men Lars kan väl knappast belastas för de obcena
kulturyttringarna och det är väl det som är på tapeten
just nu.
Ps ditt behov av skönhetssömn verkar vara en långdragen
process.
Maggie, ”Däremot, det som kan ge verkliga frågetecken – inför företeelser som går under begreppet ”rätten att kränka” – är ifall den rätten nyttjas till att kränka själva sårbarheten hos människor. Sårbart är tex en uttalad privat tro tex. Förtroendekapitalet i samhället kan också betraktas som sårbart och kan kränkas på många sätt etc enbart p g a att det bygger på förtroende och ömsesidig frihet i samhället..”
Människor från en viss kultur utan trosfrihet och blasfemilagar med kriminalisering av ateister bjuder naturligtvis på vissa utmaningar i ett pluralistiskt och sekulärt samhälle. Vanans makt är stark och attityder förändras inte över en natt. Men när du försöker att problematisera yttrandefriheten med ditt tal om ”rätten att kränka” så måste du ha klart för dig vem, eller snarare vad, som kränks när man hädar Gudar och profeter eftersom det är en auktoritet, en imaginär storhet i religiös tappning.
Alla inskränkningar av yttrandefriheten kränker emellertid den enskilda individens rätt till trosfrihet, samvetsfrihet och åsiktsfrihet. I ett individbaserat samhälle måste därför yttrandefriheten vara absolut och vissa lättkränkta gruppers krav på inskränkningar av densamma i Guds namn väger tämligen lätt i förhållande till de mänskliga rättigheter som yttrandefriheten är en så väsentlig del av.
Väljer man däremot att betrakta yttrandefriheten som roten till allt ont tar man parti för intoleransen. Då solidariserar man sig med dem som kräver andras underkastelse för sin egen världsbild. De som kräver yttrandefrihet för egen del men vill avskaffa den för alla andra. Då ger man Guds ställföreträdare på jorden tolkningsföreträde för hur en kränkning definieras och låter de mest lättkränkta grupperna sätta ramarna för yttrandefriheten.
När du sålunda talar om att visa respekt för andras ”sårbarhet” värderar du samtidigt vissa trosföreställningar högre än andras vilket i sig är en exkluderande och självrättfärdig inställning. På samma sätt bygger förtroendekapitalet i samhället på tolerans inför andras meningar, och inte nödvändigtvis respekt vilket snarare handlar om underkastelse inför andras världsbild. Du söker tydligen en gyllene medelväg mellan helt olika och oförenliga livsåskådningar som varken är möjligt eller önskvärt i ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle. Det svenska konsensussamhället har av tradition stått för en form av ideologisk likriktning men åratal av otaliga artiklar, krönikor och inte minst ett aktivt deltagande i bloggvärlden, av sådana som mig och mina meningsfränder börjar äntligen att bära frukt.
Humanist,
”Du söker tydligen en gyllene medelväg mellan helt olika och oförenliga livsåskådningar som varken är möjligt eller önskvärt i ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle.” /Citat Humanist.
Du menar alltså att varje form av kränkthet eller sårbarhet betyder i sig att ”en hund är begraven”, vilket ger anledning till att tillämpa och legitimera devisen Rätten att kränka? Psykopaten har förvisso just den inställningen, som inte är sen att nosa sig till och utnyttja både andras sårbarheter eller utnyttja samhällsförtroendet utan allt ansvar och då handlar det inte nödvändigtvis om testningar av yttrandefrihetens gränser utan kan i högsta grad handla om ett utnyttjande av en samhällsposition (som ex.vis den VD gjorde inom Röda Korset som utnyttjade ett samhällsförtroende för egna syften och vem vet om det inte också handlade om en kick, för sådana människor, att just lura andra som är i god tro.) Samhällets förtroendekapital kan inte enbart ses utifrån den frihet som gäller för yttrandefrihetens domäner. Jag kommer att besvara ditt inlägg i omgångar här.
Maggie,
Man kvalificerar knappast till en psykopat om man hyser den ateistiska uppfattningen att den ena vidskepligheten, islam, inte är mer värd än den andra vidskepligheten, kristendomen, och att det är fullt möjligt att kunna kritisera alla religioner lika mycket utan att behöva tillskrivas irrelevanta epitet som islamofob och rasist, eller våld och hot om våld. Snarare tvärtom.
Humanist,
”Men när du försöker att problematisera yttrandefriheten med ditt tal om ”rätten att kränka” så måste du ha klart för dig vem, eller snarare vad, som kränks..” Ja, det var det som var just poängen med mitt inlägg kring vad jag saknar i den här debatten och som du gör till en fråga som handlar om en ”gyllene medelväg”, förstår inte den kovändningen från din sida i dialogen.
Maggie,
Jag måste ha missat din poäng, men yttrandefriheten är endast absolut i förhållande till ideologier och religioner etc. men inte i förhållande till etniska grupper och enskilda individer. Den skyddar således människan från ideologier och religioner, istället för tvärtom.
Jag, som de flesta, har ju full förståelse för kritiken gentemot destruktiva traditioner, Sharialagar, politiska syften under religiös täckmantel och vice versa etc. Men i den stund vi har religionsfrihet i vårt land, så bör den enskildes tro och trostillhörighet tillhöra de domäner som gäller för den enskildes integritet, detta oavsett om en osårbar ateist – som ger sig ut för att stå vid sidan av det oantastligt vetbara, d v s den på den ”säkra sidan” och auktoritetens sida – anser sig kunna bestämma för andra vad som är den verkliga terrängen.
Humanist,
Du har inte missat poängen med mitt tidigare inlägg här utan du använder en debatttaktik, som innebär att du tar mina argument och gör dem till dina egna för att sedan kasta det i ansiktet på mig.
Kan du vara god och utveckla detta vidare och förklara det för mig på ett pedagogiskt sätt?!
Trosfriheten ger alla människor rätt att tycka och tänka vad man vill i olika ideologiska och religiösa frågor, och det gäller också för icke-troende. Yttrandefrihet samt kritik av andras meningar är alltså två sidor av samma mynt. Men emedan ateister endast uttrycker sina legitima meningar utan att hota andras rätt till sin trosupfattning försöker vissa religiösa grupper i bästa fall att införa blasfemilagar.
Men eftersom du tydligen önskar att avskaffa yttrandefriheten för ateister genom blasfemilagar undrar jag om alla religioner ska skyddas från kritik eller bara vissa? Och hur bör vi hantera den öppna demokratiska samhällsdebatten när kristna och muslimska riksdagsmän kan främja en samhällsutveckling utifrån sin egen trosuppfattning och världsbild utan att ifrågasättas?
Maggie, här har jag svårt att följa med ”Men i den stund vi har religionsfrihet i vårt land, så bör den enskildes tro och trostillhörighet tillhöra de domäner som gäller för den enskildes integritet”. Därmed skulle det inte vara möjligt att kritisera religioner och för den delen inte heller ideologier. Om man t ex vill kritisera marxismen eller nazismen skulle man göra våld på den frihet som gäller för den enskildes integritet…
I själva verket vilar vetbarheten på ett träsk:
”Den empiriska basen för objektiv vetenskap har inget ’absolut’ över sig. Vetenskapen vilar inte på ett solitt urberg. Den djärva strukturen av dess teorier reser sig, så att säga, ovanför ett träsk. Den är som en uppbyggnad som rest på pålar. Pålarna har drivits ner i träsket från ovan, men inte ner till någon naturlig eller given ’bas’; och om vi upphör med att driva pålarna djupare, så är det inte för att vi har nått fast mark. Vi stannar helt enkelt därför att vi är tillfreds med att pålarna är stadiga nog att bära strukturen, åtminstone för tillfället.” / Popper
Ta en välbehövlig semester Maggie!
Ta gärna med dig mahammad, också han verkar lite småtrött.
Maggie. Nog så självklart men fördelen är att det vetenskapliga systemet är medveten om att det är föränderligt och att dess möjigheter finns i att fördjupa sitt vetandet och inte minst ifrågasätta det. När vi trampar in i religionen är världen fastlagd utifrån några suspekta ”heliga skrifter”. Ser du verkligen det som ett jämförbart alternativ?
Lars Vilks,
Ja,det finns något som heter personliga rättigheter som tillhör den personliga sfären och integriteten. Precis som konstnärens bearbetning av sitt konstprojekt kräver integritet, bearbetning av inre processer.. så har en individ rätten att få tolka och bearbeta sina egna erfarenheter, det tillhör den personliga integriteten och bör respekteras som sådan. Den rätten kan innebära kommunikation med andra, ett utbyte av erfarenheter, om klimatet är tillåtande och kommunikation är möjligt. Vissa värden bör inte värderas,ja! Vänskapen räknas som fascismens största motkraft, av den anledningen att den är omutbar och vi behöver inte ikläda oss något, endast vara oss själva och säga vad vi tänker. Men i ett debattklimat som kräver slutgiltig prestanda, det täpper igen munnen på folk så snart de bara öppnar sig och speciellt om folk riskerar att placeras bland de som står svaveloset nära, där kan man inte räkna med att yttandefriheten har så särskilt högt i tak, där kan testandet av yttrandefrihetens gränser bli ganska snöpligt snäv.
”..den mänskliga självaktningens och demokratins försvar börjar med den totala respekten för människans skaparförmåga.” Till skaparförmågan hör även Guds-hypoteser.Guds-hypoteser är tolkningar, som alla hypoteser är. Det är tankekonstruktioner eller en bild som utmynnar utifrån människans erfarenheter och tankefrihet. Det innebär inte att man behöver göra något av det, likalite som kärlek kräver att man gör något av det. Det kan finnas ett värde i sig, själva strävan efter begriplighet. Begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet, skapar en känsla av sammanhang. Dessa värden har människan alltid strävat efter, en form av santologisk forskning som bevisligen visat sig vara livskvalite-höjande för de flesta människor oavsett kultur och tillhörighet.
Nej, jag ser inte detta som ett alternativ. Den verkliga terrängen är varken tillgänglig för vetandet eller tron.
CeDe! Jo jag ska ta semester! Slutpläderat för mig!
Maggie, nu är du ute i relativiseringen. Den yttersta sanningen känner ingen därför är alla försök att uppnå vetande och insikt lika bra. Du citerar också ”den totala respekten för människans skaparförmåga”. Jodu, nazisterna var sannerligen kreativa i sina verksamheter inklusive Förintelsen. Men jag har svårt att se att jag borde respektera det.
Jag måste nu svara på ditt utbrott här Vilks.”Den yttersta sanningen känner ingen därför är alla försök att uppnå vetande och insikt lika bra”. Här är du otydlig, förstår inte vad du menar.
Citatet ovan är från en sammanfattande bokrecension ang Adonis bok ”Bönen och svärdet, essäer om arabisk kultur” av Adonis (se länk nedan). Ska vi anse att han stöder nazismen?? Knappast! Dina kopplingar här är irrelevanta. Jag tolkar det som respekten för den skapande människan i positiv mening men begreppet total var ju onödig. Relativisering, ja det är ett återkommande epitet i denna debatt..menar du att jag relativiserar för att jag inte ställer mig i ledet?
http://www.alhambra.se/klassisk/4.htm
”Jodu, Lars Vilks var sannerligen kreativ i sin verksamhet inklusive Rondellhunden.
Men jag har svårt att se att jag borde respektera det.”
Friläge på mållinjen…
hehe
Med betoningen ”ALLA (försök)så förstår jag vad du menar. Då måste du ju tillämpa samma logik vad gäller Poppers resonemang, citerat ovan här. När Popper uttrycker ödmjukhet inför sin roll som forskare och ser begränsningarna inom vetenskaplig forskning ö h t, så relativiserar även han alltså: ”Den yttersta sanningen känner ingen därför är alla försök att uppnå vetande och insikt lika bra.” /citat Vilks.
Du kritiserar ju varken religioner eller ideologier – så vad är problemet – däremot har jag noterat att du gillar att kränka och provocera muslimer.
Det mest anmärkningsvärda är din obskyra verksamhet att samla på muslimska uttryck – i samma syfte som rasbiologerna mätte skallar på folk.
Jag gillar Maggies formulering:
”Psykopaten har förvisso just den inställningen, som inte är sen att nosa sig till och utnyttja både andras sårbarheter eller utnyttja samhällsförtroendet utan allt ansvar.”
Meditera på den Lars – om du nu mäktar…
Humanist,
Du borde nog fundera en runda till – eller åtmonstine klippa och klistra vad du räcker till att begripa.
Yttrandefriheten är inget absolut och äger i sig ingen egen kvalite.
Yttrandefriheten är en lagkonstruktion – där för övrigt brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen stadgar undantagen.
Det är således lagstiftningen som är absolut – inte yttrandefriheten – och lagen ”som den är skriven” går inte att relativisera.
Jag trodde att mohammad hade gjort klart detta tidigare…
Ja, Mohammad, här visar du din sida: Den nazistiska förintelsen relativiseras till att bli jämförbar med rondellhunden. Men det är också att förvänta. Bland muslimer är det vanligt att se ett ifrågasättande av deras religion som likställt med att ifrågasätta Förintelsen. Att jag samlar muslimska uttryck är en del av konstprojektet. Och dessutom behövs det för att övertyga sådana som Mohammad som länge vägrade tro att det fanns ett sådant material. Det är naturligtvis inte fråga om ras (fult knep av dig) utan om en form av kultur som existerar inom vissa muslimska kretsar. Det behöver vi inte längre försöka förneka.
Maggie. Du kan vara övertygad om att Popper inte är någon relativist. Att ta ställning för att ett överskridande och undersökande system är att föredra framför gamla heliga auktoriteter har nog sina fördelar. Jag förstår nog att det där med kreativitet skall handla om positiv sådan, men det är inte så enkelt att bestämma vad som är positivt. Att kreativt ifrågasätta fördomar är det positivt?
Lars Vilks,
Det är ingen annan än du själv som relativiserar – se din kommentar till Maggie.
”Jodu, nazisterna var sannerligen kreativa i sina verksamheter inklusive Förintelsen.”
Jag har för övrigt inte nämnt den nazistiska förintelsen – din slutsats om mig är således resultatet av de egna fördomsfulla förväntningarna – skallmätningen var ett genuint svenskt projekt.
Att din samling av muslimska uttryck är en del av ditt islamofoba konstprojekt ger ju mig bara mer rätt – inte mindre – jag förutsätter dock att du har ett jämförbart material av svenska uttryck.
Apropå din deskriptiva samling – ”en form av kultur som existerar inom vissa muslimska kretsar” – jag förutsätter att denna kommer med notering då jag tycker mig ana en viss americanisering här.
Jag känner själv bara ett typiskt muslimskt uttryck i kontext:
– Vad har vi gjort dig mannen?
”Vad har vi gjort dig mannen?” Så rätten till åsikt, mohammad, kräver alltså att man själv
har blivit drabbad. De som inte själva fick känna av
nassarnas vanvett bör alltså förbli tysta.
Yttrandefriheten är precis som jag skrev visst absolut i förhållande till ideologier och religioner men inte i förhållande till etniska minoriteter och enskilda individer. Jag förstår att du önskar det motsatta förhållandet men om du menar att lagstiftningen säger något annat i Sverige får du gärna källhänvisa.
Och naturligtvis har inte yttrandefriheten något egenvärde, lika lite som läkarvetenskapen eller filosofin. Däremot har det ett ytterst stort värde för den enskilda individen och har alltid varit en nagel i ögat på alla maktfullkomliga ledare. Jag antar att även sådana som du har lärt dig att uppskatta yttrandefriheten eftersom den utgör ditt enda verkyg för att avskaffa densamma.
Projektet udvikler sig formidabelt, glæder mig til at se en samlet udstilling af værket når tiden er moden. Indtil da må man finde morskab i den tribute Paul McCarty den muslimske familie bidrager med, et uventet sofistikeret greb at tvinge publikum til at se billederne for sig. Denne insisteren på det auditive medie er en spændende kommentar fra ikonoklasterne og tilføjer værket stor infantil energi.
Mohammad. Du vet mycket väl att jag inte ägnar mig åt rasbiologi utan enbart sociala konstruktioner. Den muslimska samlingen, som du i det längsta betvivlade, har bara syftet att visa att man har ett sådant beteende i vissa kretsar. Du ville se jämförbara svenska uttryck men några sådana har jag inte – om du nu inte vill kalla den muslimska specialsamlingen för svensk eftersom de huvudsakligen är svenskar. Annars har jag inget särskilt intresse av den här saken annat än att det är ett aggressivt uttryck som har visat sig under flera års tid.
Eftersom du envisas med att ta upp något slags offerroll vill jag återigen betona att jag inte ser något problem i att kritisera ideologier och att provocera deras maktsymboler. Att Islam är intressant hänger samman med att många av dess utövare liksom många av deras försvarare menar att Islam skall utgöra ett undantag. Trots att den har liknande ambitioner som t ex kommunismen.
Hej Lars Vilks.
Jag har två frågor till dig: Vilken respons har du väntat dig få från troende muslimer på dina ”provocerande verk” – så att säga – innan själva publicerandet/avtäckandet av dessa?
Hur stor ska hotbilden mot dig vara för att du skall lägga av med dina provocerande konstverk?
Nils, du är nog en smula naiv. Jag förväntade mig ingen särskild reaktion, det var inte sannolikt med tanke på den avsides belägna ort där mina teckningar skulle ställas ut. Detta var 2007, sedan dess har jag inte tillfört saken något speciellt. Med andra ord, och det skall du vara klar över, jag har inget att ”lägga av”. Det som skedde och betyder något, skedde 2007 och inget kan ändra på den saken.
En tilläggsskrivning i tryckfrihetsförordningen skulle räcka tycker jag… 😉
Nils,
Hoppas att du frågar helt naivt, annars är du som Lars säger, en smula naiv. Har du inte följt debatten? Vaknade du i morse?
Jag tycker inte det är naivt, menade att du kanske reflekterade över uppståndelsen kring muhammedkarikatyrerna som publicerades i Danmark 2005. Vi vet ju sen länge att internet och media sprider nyheter snabbt som blixten, liten ort eller ej.
”Det som skedde och betyder något, skedde 2007” skriver du, men föreläsningen du höll i Uppsala i höstas blev ju också vänligt uppmärksammad, och fick hotfulla reaktioner. Väntade du inte dig någon form av reaktion på den film du visade, med dina erfarenheter av 2007?
Har inte följt debatten, nej. Det jag frågar skulle jag lika gärna kunnat fråga för ett halvår sedan. Det kanske är lite off topic, men den som inget frågar får inget veta.
Nils, omständigheterna för att något skall utvecklas utifrån en teckning är mycket komplexa. De danska teckningarna väckte ingen större uppmärksamhet när de publicerades t ex. I Uppsala var jg inbjuden att tala om mitt projekt och om konstens gränser. Då visade jag en film av en iransk konstnärinna. Att den skulle skapa några större reaktioner hade jag inte väntat mig eftersom jag inte förväntade mig att en mobb med islamister skulle intressera sig för en akademisk föreläsning.
Ja Mohammad, du vill sålunda ha en blasfemiparagraf…?
Att ni muslimer envist biter er fast vid en forn-och
medeltida världsuppfattning betyder ju knappast att de
som bejakar evolution och vetenskap ska beläggas med
munkavel. Klarar ni inte av att få era fantasier under
luppen, så tyder det på en väldig klenhet i tro och
självkänsla. Där missade Muhammed stort.