Dagens teckning är ett förslag till muralmålning i Moderna Museet: Det segrande kontemporära betraktar den besegrade modernismen.
Segern börjar alltmer likna en pyrrhusseger. Visserligen är maktövertagandet odiskutabelt men på längre sikt har det visat sig svårt att ersätta en del av förlusterna. Estetiken är nedskriven till en marginell företeelse och avantgardet har förvisats till historien. Eftersom utövarna av det kontemporära mest av allt önskar sig att forma ett oppositionellt alternativ till neoliberalismens kapitalistiska högervindar (och ständigt finner sig omfamnad av dessa kommersiella krafter) är det man saknar just en livskraftig utmanare. Medan några heroiskt strider för en akademiskt baserad forskningskonst kämpar biennalcuratorerna med att finna andra möjliga utvägar. Dock har det blivit så att biennalerna kan bedömas långt innan de går av stapeln. Se t ex hur curatorn för Lyonbiennalen (15 september) Victoria Noorthoorn annonserar (video) en provocerande föreställning med den litterära (Yeats) titeln ”A Terrible Beauty is Born”. Jodå, det skall vara provokativt men också lite småtrevligt. Men så är det bara, curaterad provokation är en svår genre.