Torbjörn Tännsjö har i en artikel (DN) funderat på ett återkommande ämne: Självcensurens problem. Han sammanfattar:
”Om jag ålägger mig självcensur, om jag blir försiktig, för att inte ge ideologisk näring åt personer som Breivik, så har det öppna samhället fått stryka på foten. Om jag framhärdar och utnyttjar det öppna samhällets alla möjligheter för att säga min mening och utveckla min konst, kan oskyldiga människor bli offer för illgärningar, som jag visserligen inte har någon direkt del i, men som jag oavsiktligt kan ha uppmuntrat.
Jag vet sannerligen inte vad jag ska tänka om detta.”
Tännsjö åberopar konsten men det är sällan den spelar någon större roll i sådana sammanhang. Islamkritik är ovanligt i konstsammanhang och när den förekommer har det varit på hemmaplan som vi kunde konstatera i senaste Sharjahbiennalen. Där censurerades det omedelbart. I konstvärlden har man också varit kritisk mot att dessa inslag överhuvudtaget blev godtagna av curatorn.
Snarare är det så att extremhögern alltid finner näring för sina övertygelser, inte genom att studera konsten, utan genom att plocka upp lämpliga händelser från islamistiskt håll och hävda att de är representativa för en hel religion. Det går aldrig att förhindra att några väljer att godtyckligt förändra en kontext och missförstå den till sin egen fördel. Det enda försvaret är att framhärda i att nyansera sina åsikter. Vilket är de seriösa debattörernas ansvar.
En fri debatt leder normalt till en nyansering av debatten, då man tvingas bemöta motargument.
Tännsjö anslöt sig till kommunistpartiet 1970 och är fortfarande medlem i Vänsterpartiet. Mycket försåtligt av honom att inte ange detta i sin artikel.
Hans artikel är ett inlindat förakt för yttrandefriheten!
Tännsjö är en fundamentalistisk utilitarist och värdenihilist som fått ta alltför mycket plats med sina extrema åsikter.
Hej Lars, satt just å lyssnade på ett intressant radioprogram som handlade om moraliskt ansvar: http://www.abc.net.au/rn/philosopherszone/
Ja det är samma tongångar som när filmregissören Lars von Trier så klädsamt ångrar att han har gjort Dogville, för det var en av terroristen Breiviks favoritfilmer.
Det är inte så att konsten, filmen, teatern eller dataspelet kommer först. Allra först kommer verkligheten och denna föregår konsten och skapandet.
Fö har jag haft Tännsjö som lärare för ca 35 år sedan. Han var lika världsfrånvänd då. Han har aldrig levt i verkligheten, utan bara uppe bland elfenbenstornen.
http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2011/07/lars-von-trier-kladsamt-angerfull.html
Den enda ansvariga är Breivik, det går inte att göra andra debatter för en konsekvens som ingen kan föreställa sig ens med den vildaste fantasi. Och att som Tennsjö använda en helt otänkbar händelse som utgångspunkt för att gå tillbaka och försöka finna moraliskt ansvar i kringdebatten är ohållbart och långsökta samband är bara dumma. Konsekvensmoralen är rimlig om och endast om konsekvenserna är rimliga i förhållande till orsaken. Det betyder att man kan förstå konsekvenser som rimliga följder.
Jag tror att Tännsjös artikel är ett exempel på just en typ av fara som följer av terroristhandlingar. Det är artikeln verkan på det demokratiska samhället med inskråkande av fria ord som är faran. Och framförallt om politiker skulle hysa Tännsjös åsikt- då vinner terrorismen en liten seger- men nu bryr sig inte många om dålig filosofi så faran är inte så stor.
POW
Intressant.
http://www.sydsvenskan.se/opinion/article1521527/Krigsretorik-bakom-massakern.html
Ännu en intressant artikel i dagen SDS:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1522255/Den-goda-lasarkontakten.html
Ur artikel av Tommy Hammarström:
”Den norska konstitutionen var när den skrevs ett mycket radikalt dokument, inspirerat av USA:s självständighetsförklaring 1776 och den franska revolutionen 1789, och det representerar, med sin demokratiska och öppna stil, allt vad mördaren Breivik hatar i sin svarta fascism.
Han gick som en terminator i ett krigsspel, helt absorberad av sin egen fiktion, och skulle rädda den norska nationen genom att mörda barn. Men den nation han beskriver i sitt sjuka manifest har ingenting att göra med den norska nation som manifesterades i Eidsvoll för snart tvåhundra år sedan.
Det är i stället samma slags nation som återfinns i Vidkun Quislings partinamn, Nasjonal Samling; samma slags nazistiska lydnation som Quisling låtsasregerade under den tyska ockupationen – den som lämnade flaggstången naken bland Eidsvolls grönskande träd.
Det har sagts att massmördaren Breivik är den största olyckan som drabbat Norge sedan Quisling. Och det är sant, både om man räknar offer och om man mäter förräderiets styrka. I bägge fallen handlar det om att strypa friheten och skapa en nation av hat och renhet. Det är den nazistiska praktiken som inspirerar, med etniska rensningar, våld och systematisk terror.
Breivik liknar, i sin anabola uppblåsthet och totala känslokyla, både bildligt och andligt, en ss-officer som med grundlig precision utför sitt dödliga uppdrag. Därtill har han en verklighetsuppfattning som helt tycks bygga på World of Warcraft och andra digitala dödsspel.”
http://www.expressen.se/ledare/hammarstrom/1.2515093/allt-det-som-breivik-hatar