För en tid sedan skrev jag om senaste Palettennumret (2011:2) vars tema är konstens autonomi och motståndet mot kapitalismen. Den notisen utgick ifrån pressreleasen. Nu har jag läst mig genom numret och jag kan inte säga att jag har ändrat uppfattning. Dock skall utan vidare sägas att numret är läsvärt eftersom det berör samtida strävanden att få konstens socialkritik att fungera.
Populära begrepp, hämtade från Marx är formell och reell subsumtion vilket i två artiklar med hög abstraktionsnivå av Josefine Wikström och Johannes Björk appliceras på konsten. Subsumtion innebär att kapitalismen övertar äldre verksamheter och omsätter dem i kapitalistisk anda. Den formella betyder att verksamheten förvaltas enligt kapitalist/förvärvsarbetare medan den reella utvecklar mera lönsamma arbetsformer. Detta passar in i dagens kognitiva kapitalism där alla aspekter av tillvaron kan inordnas som en form av konsumtion. I en tid när allt kan göras konsumentvänligt blir det ytterst svårt att komma undan den neoliberala allt uppslukande kapitalismen.
Konstens autonomi är därför inte en fråga om områdets egenart utan om det finns någon möjlighet att det inte skall bli en del av det kapitalistiska systemet. Konstens egenart är väl skyddad, konsten är en sak för konstvärlden. Men konstvärlden är naturligtvis en del av marknaden och vad som än dyker upp kan det tämligen omedelbart omsättas i pekuniär konsumtion.
Sinziana Ravini har i en av artiklarna ”Autonomi i neoliberalismens tidsålder” en rad förslag om hur konstnärerna skall göra slut på kapitalismen: ”Lösningen finns i blandekonomiska mikroorgansiationer som lyckas inkorporera både statliga och privata kapitalflöden för att redistribuera ett mer rättvist ’kommunistisk[t] kapital’. Organisationer som arbetar över nationsgränserna, som infiltrerar och destabiliserar de befintliga strukturerna genom nya, poetiskt upproriska och backantiska livsformer.”
En varning till allmänheten torde vara på sin plats. Konstvärldens radikaler och deras samarbetspartner kan utgöra livsfara när de drar omkring i sina backantiska uppror. Backanter kan, när de uppnår extatiska tillstånd, urskillningslöst slita dem de händelsevis möter i stycken.
Basreceptet för Ravini är emellertid ”imaginär politik” vilket innebär att konstvärldens aktörer (förmodligen begränsat till den radikala sektorn av den internationella samtidskonsten) tillsammans med autonoma grupper kollektivt skall drömma fram utopier. Tillåter man bara oliktänkande menar Ravini att ”då kan utopin bli ett politiskt verktyg för radikal och bestående social förändring”.
Dessa abstrakta funderingar är naturligtvis svåra att återfinna i konstvärldens aktiviteter. Ravini har dock en rad exempel. Man kan följa deras karriärutveckling på artfacts: Den franske konstnären Bertille Bak (20.133). Swoon/Caledonia Curry (4.376), den ryska gruppen Collective Action som har börjat rusa uppåt med sitt deltagande i den pågående Venedigbienalen (6.843). Hon nämner också de väletablerade trotjänarna Sanja Ivekovic (407) och Tania Bruguera (618). Konstvärlden har givetvis öppnat sin kapitalistiska famn för dessa pikanta revoltörer.
Så mycket med konst har Ravinis funderingar inte att göra. Hon sätter likhetstecken mellan fyndig kreativitet och konst, något som försvårar hela idén om konstens autonomi. Liksom att hon är en av förespråkarna för att sudda ut gränsen mellan konst och liv. Som jag många gånger har påpekat är konstens högdiskurs och dess obegriplighetsfaktor en effektiv stoppkloss för att det skall kunna bli någon förening.
Djärvast i detta Palettennummer är dock Sven-Olov Wallensteins artikel om Alexander Gottlieb Baumgarten. Inte själva artikeln utan att artikelförfattaren avbildas rökande. Politiskt inkorrekt så det förslår.
Walle i röktagen
Jisses så lugnt här – månne fokus är någon annanstans just nu?
Enligt Aftonbladet är alla ute och demonstrerar på stadens gator och torg eftersom den arabiska våren har nått Europa med kravallerna i England, vilka kräver demokratiska reformer även här.
Den vänstervridna journalistkåren i Sverige hatar nämligen den liberala västvärlden så mycket att de jämställer arabvärldens diktatorer och teokratier med våra egna folkvalda politiker och sekulära demokratier.
Humanist:
Är du riktigt säker på det? Och på att du är verkligen är humanist. Eller kanske du bara skojar – med ditt nick.
Fast det funkar ju – läser man ett inlägg från Humanist, så har man ju redan en välvillig förutfattad inställning. Åtminstone dumma jag. Som ändå jobbat med marknadsföring hela mitt liv.
Undrade just varför jag inte ”lyckats” bättre – fattar nu… 🙂
PS. Läser du Aftonbladet? Har jag inte gjort på decennier.
Cecilia,
Istället för att ifrågasätta mitt humanistiska engagemang bör du analysera det verkliga hotet i form av antidemokratiska kulturmarxister som Lars Vilks refererar till ovan.
”Sinziana Ravini har i en av artiklarna ”Autonomi i neoliberalismens tidsålder” en rad förslag om hur konstnärerna skall göra slut på kapitalismen: ”Lösningen finns i blandekonomiska mikroorgansiationer som lyckas inkorporera både statliga och privata kapitalflöden för att redistribuera ett mer rättvist ’kommunistisk[t] kapital’. Organisationer som arbetar över nationsgränserna, som infiltrerar och destabiliserar de befintliga strukturerna genom nya, poetiskt upproriska och backantiska livsformer.””
Men, Humanist – vad var väl Ladonien och Nimis annat än
försök till destabilisering av befintliga strukturer
genom en poetiskt upprorisk och backantisk handling.
Måhända ligger det någon sanning i uttrycket: ”När Fan
blir gammal blir han religiös”.
Humanist
Det ena utesluter inte det andra.
Och jag mycket fascinerad av dina tankar i ditt första inlägg. 🙂
CeDe,
Det är inte mitt intryck att Vilks använder konsten för att främja sina egna politiska mål genom att destabilisera och infiltrera samhällets institutioner i en besinningslös och vild yra, snarare tvärtom. Enligt mig vänder han sig snarare mot maktutövning utan ett konstruktivt syfte med Ladonien och Nimis, på samma sätt som han vänder sig mot maktfullkomliga religiösa uttryck som endast i kraft av vidskeplighet och trossatser har sbsoluta sanningsanspråk.
I så fall ser jag fram mot din initierade analys.
Humanist:
Det handlar väl inte om att analysera dina inlägg, men om att se din inställning rent generellt?
Ditt nick ger en av dig vald bild av dig/det du skriver, som jag tycker rimmar illa. Måhända ser du dig själv som humanist, men jag gör det inte. 😉
De brukar missvisande kalla sig humanister de som är aktivt troende ateister.
Humanist.
En viss revolutionär anda och ungdomlig yra måste nog
ändå till för att våga börja ta för sig av ett naturreservat, med de strikta anvisningar som finns. Att den manövern dock sedan blev en sådan succé
med enorm publiktillströmning var nog svårt att sia om.
Regelväktarna kliar sig nog fortfarande i huvudet. Men
nya entusiaster kommer ju alltid att försöka göra utbrytningsförsök från det gängse, och vissa med framgång.
Vad Lars står för idag har inte ifrågasatts utan där är vi nog helt ense du och jag.
Cecilia,
Jag frågar varför utan att få svar. Det duger inte. Du blir inte trovärdig om du inte kan motivera dina ställningstaganden med konkreta argument.
Vad har ateism med humanism att göra? Även Stalin var ateist utan att han förespråkade mänskliga rättigheter.
Precis, missvisande är det.
Humanist:
Jaså, var det fråga du gjorde?
Varför ger du dig in i debatter om du inte underbygga dina ståndpunkter? Det gör dig föga trovärdig.
Det finns ingen som helst korrelation mellan ateism och humanism, det är två skilda entiteter. Däremot förhåller dig kristendomen och islam omvänt proportionellt till humanismen.
Regelryttare och regelväktare får gärna klia sig i huvudet om man systematiskt silar myggorna och sväljer kamelen. Vi har väl aldrig haft så lite gammelskog i vårt land som idag och ekosystemen dräneras systematiskt. Skogsbolag som Stora Enso i vårt land, kan röja skog i Amazonas, för sojabönsodlingar till köttindustrin och för billigare pappersmassatillverkning.
I proportion till vad som faktiskt sker och har skett, när det gäller överträdelser av skogsbolag och även kraftbolag som vattenfall – som kunde utnyttja håligheter i vattenlagen på 60-talet för att röja skogar, göra tunnlar och dränera rika fågelsjöar i nationalparkerna i Stora Lulevatten utan hinder – så är det smått pjoskigt hela den här byråkratiska stelbentheten kring Landonien-projektet.
Jag skulle vilja citera Harry Martinson: ”När ungefärligheten på alla områden hotas till livet av den tyranniska exaktheten på alla områden, då har det stora kriget mellan poet och ingenjör börjat. Sinne för fri ungefärlighet är det högsta mänskliga. Tag bort detta och mänskan har blivit en termit i en termitstack utan själ, ty ungefärlighet är själ.” / Harry Martinsson
Likväl, myrsamhället i en myrstack fungerar förmodligen mera utifrån fri ungefärlighet,där ”Ineffektivt blir effektivt”, än vad någonsin ändamåls-enigheten kunnat förmoda. Se länk:
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ineffektiva-myror-forvanar-forskare
Humanist,
Jag tänker på organisationen Humanisterna som kanske borde kalla sig ateisterna istället eftersom det tycks vara deras främsta kännetecken och intressefråga.
Jag finner deras namn missvisande.
Maggie.
Ungefärlighet kan nog tyckas charmigt och har säkert sitt berättigande. Men vi är nog mer beroende av exakthet än vi vill tillstå. Tänk dig att du kollar
ditt bankonto inför ett köp, och du får då veta en ungefärlig summa.
Eller du är sjuk och blir upplyst om att du har
cirka den eller den åkomman.
Myrstacken fungerar trots det till synes kaoset, kanske att liknas vid universum. Lars Vilks Nimis kan
säkert vid första anblicken ge sken av totalt kaos.
Men icke. Trots bristen på en enda rät vinkel så är
helheten ett exakt fungerande system. Ett masterpiece.
Och det är ju som allting här i livet, det är resultatet som räknas.
….oavsett vägen dit.(ska tilläggas)
Maggie:
Tack för länken!
Tror också att Cede är något på spåren – fast tvärtom lite.
Att ungefärligheten är mer närvarande än vad som vi myror riktigt vill tro. Även Skatteverket är säkert helt överens om detta, även om de mer eller mindre medvetet låtsas som något annat.
Det är nog ungefärligheten som gör helheten? Och även resultatet – vilket det nu än är, år från år.
PS till alla:
Då jag läst att myror utgör 25% av totalvikten av jordens däggdjur och funnits i evigheter, så bör man kanske ha lite respekt för vad de har utvecklat i sitt myrsamhälle genom åren? 😉
Själv har jag mer än min beskärda del av myror på min tomt – och jag måste säga att deras beteende är tankeväckande. De verkar nästan besitta en nedärv förslagenhet. Skojar faktiskt inte alls.
Intressant era inlägg Cecilia och CeDe!
Krister,
Föreningen Humanisternas namn är knappast missvisande om man är medveten om hur de definerar sig själva:
”Humanisterna vill främja humanismens livssyn som idé-och värdegrund för samhälle, kultur och etik.
Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn. Humanismen är en sekulär – icke-religiös – livssyn som anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron.
Humanismen sätter människan och människovärdet i centrum. Den förenar medmänsklighet och förnuft i en strävan att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret läggs på människan själv. Demokrati och mänskliga rättigheter är universella värden som måste gälla alla människor, oavsett var man råkar leva.”
http://www.humanisterna.se/
Humanist,
Det finns många religiösa humanister, faktum är att de flesta religiösa är humanister som ”sätter människan och människovärdet i centrum”.
Det som skiljer organisationen Humanisterna från övriga humanister är att den är ateistisk.
Därför vore ett namn som t.ex. Ateistiska Humanister mer precist för den organisationen.
Krister.
Allt levande borde stå i focus. Det finns en symbios mellan alla arter som otvivelaktigt är en förutsättning
för det humanas existens. Men nog finns det religioner
som varken respekterar mänskligt eller animalt liv särskilt högt. Och den dag vi inser det totala sammanhanget har vi i alla fall fått en temporär respit
CeDe,
Lite väl mycket Darwin enligt min smak – du missade empatin.
Annars håller jag med – alla levande varelser har rätt till sitt livslopp…
mohammad.
Empati är något man förvärvar under barndomen som sedan sitter som en instinkt livet ut. Missade man
den präglingen går den tyvärr inte att uppnå senare.
mohammad.
Mitt svar till dig om empati var allmänt hållet.
För egen del har jag gott om den varan.
Empatin sitter i generna CeDE. Det är kanske den viktigaste faktorn tillsammans med språket som fick oss att samarbeta, bryta oss loss från schimpanserna och bli människor – detta mellanstadie mellan djur och något annat.
Krister. Allt sitter i generna, men både språk och
empati måste inövas i barndomen. Det är tyvärr så att
bland de flesta våldsbrottslingar är empati en stor bristvara. Och bland dem som ändå har denna förmåga försöker en del dämpa den med vissa droger för att bli
mer effektiva i sin yrkesutövning.
Rohupnol, tidigare ett sömnmedelklassat medel lär ha
en sådan verkan. Om detta har det både skrivits och
debatterats en hel del om i TV-kanalerna tidigare.
Njae, allt sitter väl inte i generna. Vi har ju inlärningen och kulturen bl.a.
Men den eviga frågan om vad som är arv och vad som är miljö brukar ju skifta över olika epoker.
Nu börjar generna ta över medan på 70-talet var det miljön som gav oss alla egenskaper. Det är väl bara hard core feminister som fortfarande tror att könet är en social konstruktion.
Kanske är det en samverkan mellan arv och miljö där miljön påverkar generna och tvärtom i ett betydligt kortare tidsperspektiv än vad Darwin visade.
Krister, du och Birro skulle nog bli lyckliga ihop.
Nej fy bubblan Birro är inte min typ – men han har en point i den mest politiskt inkorrekta frågan som finns, dvs. abortfrågan och det är lite modigt av honom att ta upp den.
Det finns ju också något som heter ”Det sociala arvet” myntat av Gustav Jonsson vid Barnbyn Skå och som anses verka genom flera generationer om jag minns hans bok rätt.
Men hur väl stämmer det sociala arvet in? Stefan Hellstens bok ”Flodhästen i vardagsrummet” handlar om barn som tvingas anpassa sig till missbruk, trångsynt religiositet, våld och andra former av utsatthet. Tillhör också detta det sociala arvet eller ska man se det som en form av miljöpåverkan, som de tvingas hantera.
CeDe,
Empatin sitter i generna – som Krister mycket riktikgt påpekar – den behövs således inte övas in.
Darwinister missar ofta denna avgörande aspekt när de talar om konkurrens som det grundläggande för arternas utveckling.
Ett tillrättaläggande broder – genuset som en social konstruktion – inte könet.
mohammad,
Darwins evolutionslära lär oss snarare att det är hur väl man anpassar sig till sin omgivning som avgör vår framtida utveckling och inte i konkurrens med andra arter. Man måste nämligen inte befinna sig överst i näringskedjan för att överleva som art.
Men det faktum att det fortfarande finns människor som hellre tror på den trosbaserade skapelsetron, än den vetenskapliga evolutionsläran, visar med all önskvärd tydlighet att människan inte är slutmålet för evolutionen, eller ”skapelsens krona”:-)
mohammad, Big Brother. Empatin är inte medfödd, den
måste övas in. Lite faktaresearch kan alltid vara på
sin plats.
Empati kan inte övas in. Det förutsätter att man frigjort sig från moderssymbiosen, den process som barnet går igenom normalt.
Maggie. Jag tjatar inte mer om empati, men uppenbart
så är det få här som tagit del av tidigare sända vetenskapliga program i ämnet.
Personligen menar jag att människan till sin natur visserligen kan definieras som John Lockes ”Tabula rasa” ett oskrivet blad. Men samtidigt måste det ligga något civilisatoriskt över människan eftersom vi, när inte religioner och ideologier sätter spärrar för människor, lyckas bygga upp en sekulär demokrati utifrån humanistiska principer.
Människan föds definitivt inte som ett blankt blad.
Intelligens, talanger, empati, moral, språk m.m. är redan inprogrammerade. Sen gäller det som alltid att träna och utveckla det man har fått.
Även andligheten är en medfödd egenskap sedan flera tiotusentals år och har spelat en stor roll i evolutionen med att skapa sammanhållning och samarbete, dvs. grunden för männskligheten.
Krister,
Jag tror bestämt att du blandar ihop arv och miljö som förklaringsmodell när du exempelvis jämställer intelligens med språk. Och andlighet är definirivt ingen medfödd egenskap i den meningen att vi redan som barn tror på övernaturliga väsen.
Ja just det, miljön påverkar generna och generna påverkar beteende/miljön i en snabbare takt än vad Darwin visat.
Arv och miljö blandar ihop sig själva.
Sociologer och biologister kan lägga ner stridsyxan.
Äsch jag vet inte, skitsamma, whatever – ha en bra helg humanister av alla de slag!
Underbar bok i frågan.
http://cdon.se/böcker/tomasello%2c_michael/why_we_cooperate-4911823
Och den historiska bakgrunden, inte att förakta!
Någon skrev en doktorsavhandling om att Skåne var särstående i världen på att ha blivit ”immatrikulerade” så fort – till 50% svenskt på bara 300 år.
Alltså – ”historien” förmedlar man väl då genom generationerna, och det är en långsam process.
Tänker jag speciellt på, när jag ser damerna i sjal som kommer ut från IKEA. Allt går nog fortare och fortare idag – inte ens nationalekonomerna kan längre stödja sig på de traditionella 7-årscyklerna. Var ska det hela månne sluta?
Å andra sidan – allt växer ju utanför min knut som förr, och den mer initierade ”tillbakaflyttade till landet-befolkningen”, börjar ju se att stensättning är trist och att ”följa-naturen”-trådgård, funkar bättre. Månne har de det i generna? Det tror jag, i alla fall. 🙂
Detsamma!