Carnegie Art Award har kungjort sina prisbelönta. Man kan säga att detta pris är arrangerat med ett starkt inslag av positiv särbehandling. Måleriet har sina svårigheter att vinna utrymme i det kontemporära men Carnegie Art Award har bildats med tanke på att räcka en hjälpande hand. Helt konservativt är det inte eftersom man även har kommit att acceptera fotografi och rörlig bild enligt devisen ”måleri i det utvidgade fältet”. Men i år var det målare för hela slanten och det mest överraskande var den finske Heikki Marilas förstapris: ”med ett flödande expressivt uttryck skapar samtida versioner av 1600-talets symbolladdade holländska blomsterstilleben.”
Marila intar en blygsam position på artfacts med sin placering 29.345. Hans målningar bär på mycket av den expressiva traditionen och är något mindre djärva en dem göteborgskoloristerna presterade under mellankrigstiden. Inget tyder på att det finns någon ironisk gest, målningarna tycks vara sann och odelad glädje över måleriets tradition. Det jag kan tänka mig juryn föll för är formatet. Något bisarrt vilar över så stora dekorativa blomstermålningar. Men förmodligen är detta inslag en kuriositet i samtidskonsten med tillropet ”länge leve måleriet!”
Klara Lidén roffade åt sig ännu ett pris i klassen för yngre konstnärer. Hon är ju målare om man så önskar.
Stora blommor i expressiv stil av Heikki Marila
Blommålningarna ser ju fina ut men det är nog en riktig iakttagelse att storleken var avgörande. En annan iakttagelse jag själv alltid gör är att lokalerna för att visa konst kräver något speciellt. Konst går bra, militärt materiel skulle också gå bra.
Slås av en möjlig parallell – i reklamvärlden har ”stort format” blivit lite inne på sistone. Ja, såpass nyligen att de som kör med stort format på sin trycksak i förhållande till de man konkurrerar med – stort är ju relativt – fortfarande sticker ut rejält.
En grundläggande funktionen i reklam/mediavärlden är: Stick ut genom att göra tvärtemot vad mängden gör just nu, så syns det. Vilket jag tror fungerar lika bra idag som alltid, trots mediabrus och alltmer ökande mängd av info.
Och tydligen inom konsten ibland också. Fast märkligt vore det kanske annars?
Är Klara Lidén målare så har det utvidgade fältet blivit väldigt utvidgat. Jag har dessvärre inte sett hennes arbete annat än på bild och vet inte om jag kan bedöma hur bra det är, men folk som är insatta menar att hon är mycket duktig. Hon är en stjärna helt enkelt och såna brukar väl få priser. Jag tycker nog inte han som gjorde blomstermålningarna sticker ut så mycket eftersom många vill måla just nu. Annat var det för 15 år sedan då jag kom in på min konsthögsskoleutbildning. Då var det nästan skottpengar på den som målade och alla som målade förväntades nästan att gå omkring med en dumstrut på huvudet. Nu är det helt omkastat och många av dem som gnällde på måleriet har nu grabbat penseln själva, men det de producerar håller naturligtvis inte lika hög klass som det jag gör, som har målat hela tiden (om jag får säga det själv). Så vill du sticka ut: gör det du tror på och håll dig till det vad andra än tycker. Och strunta i stipendiejurys.