Jag har nu varit på bokmässan om det har kunnat undgå någon. Några har applåderat, andra har klagat. En del har klagat på livvaktsstyrkans kostnad som om jag skulle kunna påverka den saken. Emellertid kan jag trösta de ivrigaste i denna klagokör genom att berätta att den ekonomiska tyngden främst ligger i fasta kostnader. Alltså att staten har inrättat denna institution. Någon politisk oenighet råder vad jag vet inte i den frågan. Ett av de mera fängslande inslagen i kritiken mot Vilks framsades av en av bokmässans besökare som varit närvarande vid händelsen på Röda Sten. Vad han inte kunde komma över var att om någon terrorist hade utlöst en bomb och om han då hade dödats hade det varit fel att detta skulle ske på grund av mig. Denna sak tyckte ha gått honom så djupt till sinnes att han menade att det i så fall var mitt fel att han (alltså hypotetiskt) skulle ha mist livet. Jag försökte skjuta in att det kanske borde vara attentatsmännen som skulle bära skuldbördan men det ville han inte lyssna på.
Under besöket fick jag också tillfälle att bese Göteborgsbiennalen. Visst är den sevärd och det finns all anledning att kräva att den får fortsätta med en ny upplaga om två år. Bilden visar hur jag vallar mig själv på brottsplatsen.
Men orsaken att jag skulle till bokmässan var min nya skrift.
Titeln Art är förstås ett citat från Clive Bells bok (1914) med den titeln. Nike från Samothrake citerar John Deweys omslag till Art as Experience (1934).
Någon debatt blev det som bekant inte, men jag fick tillfälle att diskutera en stund med Anna Brodow, en diskussion som hon något slarvigt har återgett på sin blogg. Hon skriver där att hon inte gillade min rangordning av svenska konstkritiker därför att hon själv skulle ha hamnat på jumboplats. Och hon tillägger ”Vilks behöver fundera över hur könad hans teori är”.
Riktigt så var det inte. Jag nämnde Mårten Arndtzén och Dan Jönsson som exempel på i dagliga medier uppdaterade kritiker och representativa i att hantera det kontemporära. När Brodow klagade över att jag nämnde två män lade jag till Sophie Allgårdh. Men Brodow menade att Allgårdh var alldeles för profillös för att inta en sådan roll. Men hon håller nog och man kan naturligtvis nämna fler som Ulrika Stahre (som dock skriver relativt sällan) eller Sinziana Ravini (som i mina ögon är något ojämn). Men min poäng låg snarare i att kritikerna är profilerade mot olika intressesfärer och att en hel del kritiker inte tar sig an det uttalat kontemporära. Brodow, som jag alltså sade, skriver relativt sällan om det internationella. 2005 skrev hon om Venedigbiennalen men vad jag vet har hon aldrig rapporterat från t ex biennalerna i Istanbul eller Berlin. Missförstå mig inte, jag är inte ute efter att deklassera Brodow eller någon annan. Det handlar bara om mitt intresse att bestämma vad som gäller och vad som kan räknas som inflytande och speciell kompetens. Hierarkierna vilar tung över konstvärlden som icke desto mindre är ovillig att medge att så är fallet.
Hallå, där! Jag har inget alls emot att du sätter Sophie Allgårdh eller Sinziana Ravini i toppen – eller någon av de övriga heller för den delen. Det förtjänar de för all del. Det är ditt nedvärderande av kritiker som skriver om måleri, huvudsakligen i Sverige: Joanna Persman och jag – som hamnade på delad jumboplats. ”En sådan som du skulle ju inte skriva om Göteborgsbiennalen”, pyste Vilks tvärsäkert.
Tackar, tackar. Vi får väl se.
Du tror du Lars, att ingen förstår den institutionella konstteorin. Jag tror att alla som ingår i konstvärlden förstår den och är fullt införstådda med att det så det går till. Dina beskrivningar av den är det inget som helst fel på.
Och för att komma till min poäng: du kan ju inte hålla dina beskrivningar fria från dina värderingar. Om din teori hade varit rent deskriptiv tror jag inte att du hade mött irritation.
Att skuldbelägga Vilks för kostnaden av polisbeskydd är ett återkommande s.k. argument i debatten, men är lika fånigt som att skuldbelägga en fotbollsspelare för att säkerhetsarrangemangen blir dyrare eftersom huliganer har slängt en smällare efter vederbörande på fotbollsplan. Vilks har, i likhet med fotbollsspelaren, endast följt spelets regler och inte gjort sig skyldig till något lagbrott.
Men samma personer som inte vill betala för Vilks säkerhet har i regel inga problem att försvara säkerheten till människor i andra sammanhang. De förväntar t.o.m. att både krigsförbrytare och mördare ska få asyl i Sverige om det råder minsta tveksamhet angående rättssäkerheten i deras hemländer. I antirasismens tidevarv ställs dock inga krav på att argumenten ska underställas vissa principer och konsekvens. För godhetsapostlarna är nämligen alla medel tillåtna så länge det tjänar deras egna syften.
När Salman Rushdie behövde polisbeskydd 1989, efter att ha skrivit boken Satansverserna, var det ingen som ifrågasatte kostnaderna för hans polisbeskydd. I själva verket försvarades han av media och politiker utan förbehåll. Men idag, 22 år senare, har vindarna vänt. Genom den normerande multikulturalismen har många accepterat att blasfemi är en fruktansvärd handling på samma sätt som i många invandrares hemländer. Som goda samhällsmedborgare förväntas alla acceptera detta vilket onekligen kommer att leda till ett samhälle där vi i framtiden själva får söka asyl i andra länder för att undkomma samma förtryck som orsakar en stor del av dagens flyktingströmmar från tredje världen.
Anna Brodow Inzaina,
jag har alltid uppfattat det som att det ar Vilks deskriptiva element som ibland irriterar manniskor, om han bara hade ogrundade asikter, skulle nagon orka bry sig.
Carl: jag talar inte om ogrundade åsikter, jag talar om beskrivningar med stöd i hans teori som samtidigt innehåller värderingar. Sök bara på Joanna Persman i sökrutan så förstår du vad jag menar.
Anna. Du vet ju att jag är intresserad av hur kritikerna fördelar sina uppdrag. Jag tror inte att det går helt slumpmässigt till. Som jag sa brukar du t ex inte åka runt och skriva om biennaler. Det betyder inte att du aldrig gör det. Jag kan ha fel, det kan vara så att utdelandet av olika uppdrag försiggår helt slumpmässigt och att det bara handlar om tillfälligheter. När du är i Göteborg kan det vara lämpligt att du skriver om utställningar där. Men det verkar ändå inte riktigt så. Värderingarna är väl inte mina utan strängt deskriptiva. Vi var överens om att den symboliska makten annonserar i sin utformning och sin inriktning genom biennalerna. Det mera traditionella har i detta sammanhang ett lägre värde. Jag kan inte se att det ligger något sensationellt i den saken. En teori om samtidskonsten bör observera en sådan skillnad. En teori bör beskriva hur konstvärlden värderar konsten och hur hierarkierna är utformade. Är det så märkligt?
Lars,
Jag är absolut inte oense med dig i den beskrivningen. Men du är inte så objektiv som du gärna vill framställa dig som, det är det jag har påpekat.
Din teori ligger till grund för urvalet, beskrivningen och analysen av ditt material, en liten grupp kritiker vars tyckande och val av recensionsuppdrag du sedan drar generaliserade slutsatser om, vilket i sin tur stärker din teori.
Om vi återknyter till inlägget som gav upphov till denna diskussion, del 1318 Kritikerdebatt i Malmö: Där skrev jag: ”Det jag har uttryckt kritik mot är att Vilks hela tiden tycks heja på det vinnande laget – när ställningarna ser annorlunda ut, ja, då byter också han fot.” Det blir ju följden av att du hela tiden befinner dig i den samtid du beskriver och ställer dig på vinnande lagets sida. Du reproducerar ju bara konstlivets egen självuppfattning.
Jag skrev också: ”Vad konstvärlden anser tycks i din tolkning synonym med vad de personer som besitter de ledande positionerna för närvarande anser. Det brukar vara en ganska liten grupp personer.”
Samt: ”Risken menar jag, om man gör konstvärlden synonym med ett antal namngivna personer i Sverige på ledande positioner – vilket det ibland låter som här på din blogg, är att det då är den för stunden rådande opinionen som har rätt. Opinionen svänger som bekant.
Konstvärlden kan ha flera motstridiga uppfattningar samtidigt, och att då säga att konstvärlden alltid har rätt är att dra alla över en kam och göra konstvärlden mer homogen än vad den kanske är. Visst finns vid en given situation dominerande åsikter, men det betyder inte att inte andra åsikter, riktningar, rörelser finns.”
Det är osynliggörandet av dessa grupper och kritiker – ibland t o m förlöjligandet – som jag vänder mig emot!
Hej o Hå! vart vill damen komma?
Om opinionen i konstvärlden svänger så blir ju den
nya situationens uppfattning den gällande, och på så
vis har ju konstvärlden alltid rätt. Ska det vara så
j-a svårt att förstå?
(kunde inte hålla mig – säger som Lars ”jag tycker inte om att ljuga, men man får väl luras lite”)
CeDe: Nu tror jag nog att det är du som har svårt att förstå. Jag har varit så tydlig som det går att vara och jag tänker inte upprepa mig. Nu drar jag mig ur den här diskussionen och återgår till mitt arbete och så får ni diskutera konstvärlden här bäst ni vill. Vill Lars fortsätta diskussionen kan han göra det med mig privat.
Du er en levende manifestasjon av ytringsfriheten. Samtlige av de ”argumentene” kritikere kommer med er idiotiske og lite gjennomtenkte.
Fortsett med å gjøre det du gjør!
Anna Brodow Inzaina,
Vad jag vet så är Lars Vilks ingen konstkritiker. Hur kan du då utläsa att han alltid hejar på det ”vinnande laget”?
Vad pratade du och Greider om på bokmässan? Är nyfiken…
Anna Brodow Inzaina,
Anna! Dina synpunkter var/är mkt intressanta, både här och i din blogg. Dina nyanserade, klartänkta bedömningar kring konst och annat med ett vokabulär fritt från vetenskapligt fikonspråk, säger mig ngt om hur väl insatt du är inom de ämne du är insatt i. M a o du kan fånga in komplexa sammanhang på ett mkt intresseväckande sätt, inom de ämnesområden du rör dig i..tack tack för dina synpunkter. Debatten ska tåla seriös kritik från en kännare..hoppas se dig igen här.
CeDe,
Hallå damen! Är du den nya CeDe?
”Vilks kom till mässan för att prata om sin nyutkomna bok ”ART” som handlar om den industriella konstteorin.” Tror inte det…
TT Spektra
i Svd.
Dan,
Inget speciellt. Men Greider är en man med utrymme och humor så vi kommer bra överens.
Kan tänka mig det, han förefaller vara en intelligent man gemyt och humor. ”I slutändan handlar det om att skapa ett öppnare, mer dynamisk och progressiv värld” står det i de framkrystade nya visonerna för globalitetsrådet.
Men militant Islamism, Islamofobi och rasism bör också förstås från andra perspektiv, anser jag. Vad är det som orsakar det här vansinnet? Här några intressanta perspektiv från marknivå och inte från fågelnivå:
”Det är den grundläggande känsla som en massa människor numera har av att samhället inte längre är tryggt. Att man när som helst kan mista jobbet. Att välfärden försämras. Att konkurrens och egoism är det enda som gäller.
Och de har ju rätt: Den liberala elit som sitter vid makten i vartenda europeisk land har skapat ett sådant samhälle. Ur den nya otryggheten stiger främlingsrädslan och, framförallt, islamofobin. Och i de marginaliserade grupperna, där många muslimer lever, blir svaret hos somliga vettvillingar militant islamism. Och det späds på av västvärldens krig mot muslimska stater. ” / Citat Göram Greider, som jag tycker resonerar sunt i de här frågorna, utan förnekanden…. Läs mer:
http://www.metro.se/se/article/2008/02/15/16/0551-45/index.xml
Greider drar naturligtvis sin vänsteridentitetspolitik. Upp till kamp mot kapitalismen. Proletariatet har blivit liberalt och det behövs en ersättning.
Vänstern och Göran Greider har med sin identitetspolitik förlorat sin ideologiska kompass, och kommer att tappa ännu fler väljare om de inte ändrar sig. En gång stod dem för allas likhet inför lagen oavsett kön, hudfärg, etnicitet och sexuell läggning, men idag kräver dem att människor ska särbehandlas av samma anledning:-)
De va intressant! Hur då särbehandlas?
Maggie,
Det bygger på uppfattningen att människor har olika behov och förutsättningar beroende på kön, hudfärg, etnicitet och sexuell läggning. Detta tar sig exempelvis uttryck i att de kristna socialdemokraterna i Broderskapsrörelsen ändrar sitt manifest och undantar homosexuella från sitt program om allas lika rättigheter för att muslimer förutsätts vara oförmögna att ställa upp på det.
Det är när muslimer som grupp betraktas som lättkränkta och inte klarar av att tackla en sund religionskritik, och när vi av samma anledning ställer in dansföreställningar och konstutställning i en muslimsk kontext, samt anser att människor som Lars Vilks är en cynisk och okänslig provokatör som spelar på muslimernas mentala handikapp.
Det är när vårdpersonal anses behöva speciella kurser och utbildningar för att kunna bemöta transsexuella i förbindelse med könsbytesoperationer, eller när polisen behöver utbildas för att visa speciella hänsyn när de upprätthåller lag och ordning i invandrartäta områden.
Det är när man anser att ovannämnda grupper behöver kvoteras in i arbetslivet eftersom den vita heterosexuella mannen per definition är rasist och utövar strukturell diskriminering. Det är när man tror att muslimernas religiösa övertygelse kommer med modersmjölken och är en mänsklig egenskap, och inte ett frivilligt eller påtvingat ställningstagande.
Maggie,
Det är till och med så illa att folktandvården i Uppsala anser att personalen behöver vara HBT-certifierad för att kunna laga deras tänder:-)
http://www.lul.se/templates/page____14247.aspx
Hej folktandvården, jag har ett litet hål i en tand som jag skulle vilja få lagat. Visst visst, sitt ner så ska jag titta på en ledig tid för behandling.
Under tiden kan ni fylla i formuläret här, homo-bisexuell eller transa, sätt bara ett kryss i rätt ruta. Vi har personal här som är utbildade i Hbt,
så ni ska inte alls känna er utpekad eller särbehandlad. Kaffe och kaka, varsågod! Lider ni av
hemorrojder så ordnar vi med en extrakudde i tandläkarstolen. Sedan kommer ni att bli kallad hit med andra Hbt-are, så ni behöver inte känna er
ensam eller diskriminerad. Då kan ni också få tillfälle att dryfta era gemensamma intressen och
möjlighet att knyta nya kontakter.
Hjärtligt välkommen då till folktandvården.
CeDe,
Ja, det är verkligen svårt att inte bli ironisk:-) Men vad värre är att identitetspolitiken blir rent kontraproduktiv om man önskar att motarbeta rasism. Deras missriktade välvilja bidrar snarare till att öka rasismen i samhället när allmänheten får en bild av ovannämnda grupper som en främmamde livsform.
Hbt-certifierade. Det låter ju verkligen helt absurt! Ja, även allt det övriga som ni räknar upp här..Världen är absurd på många sätt.
De flesta kulturer har väl vid det här laget på ett eller annat sätt blivit märkta, likt boskap, med ”Made in globaliseringen” eller varför inte ”Made in kolonisationen” eller ”Made in marknaden”, där t om gamla diktaturländer kan bli användbara för partnerskap. Om man ville vara konsekvent så borde man ju avveckla nationalstaterna i så fall. Mångkultursamhället som efterkonstruktion passar marknaden, alltmedan ”homo mecanicus” ägnar sig åt apparater och medvetslös konsumism.
Detta är själva iden med det mångkulturella, det gör oss lättare till handelsvaror, skapar allt större storstäder, ger underbara möjligheter till att frisätta jordegendomar, öppnar upp energivägar för västvärlden, bidrar till allt större maktkoncentrationer och det öppnar upp en gigantisk världshandel av industrivaror för ”massorna” (även djur är industrivaror idag) som innebär att vi alla, till sist, riskerar att få slut på allt samtidigt..Alltmedan mera av densamma gäller.
Människor som är individer, med ett organiskt tänkande, finner sällan någon finess med statistiska regler och livsstilkoncept för massbeteende, där de som avviker blir ett klientel för sig.
Undrar över denna hypotes, angående särbehandling.
Om jag som privatperson misshandlar en T-banevagn för
att jag inte gillar biljettpriserna, då är jag väl införstådd i att jag kommer bli åtalad. Men om jag gör
samma hantverk som konstnär då kräver jag rätten till fri lejd.