I samband med mitt besök på bokmässan höjdes några röster (inte minst från bokmässans grundare Bertil Falck) för att jag borde få ett större stöd från etablissemanget och inte minst från Svenska PEN. Ordförande i detta eminenta sällskap, Ola Larsmo, kände sig föranledd att göra ett uttalande som publicerades i gårdagens DN. Enligt Larsmo var det en bagatellartad fråga. Eftersom Vilks inte hade informerat om sitt besök kunde man inte göra något med så kort varsel. Och dessutom har han livvaktsskydd. Nu var det faktiskt så att mässan var välinformerad om mitt besök. Vad man inledningsvis inte kände till var att jag skulle delta i en debatt som inte ingick i det officiella programmet. Axessdebatten var en s.k. monteraktivitet, alltså arrangemang som sker mer improviserat. Jag fick förfrågan om mitt deltagande två veckor före mässan och meddelade detta vidare till behöriga. Problemet var att säkerhetspolisen bedömde det som olämpligt. Man ansåg att man inte kunde garantera säkerheten under rådande omständigheter. Det kan förefalla som en liten sak men hur man än vänder och vrider på saken är det påtaglig inskränkning av yttrandefriheten. Hotbilden sätter alltså stopp för mitt deltagande i en konstdebatt i en monter på bokmässan. En seger för odemokratiska krafter. Men tydligen är detta något som Ola Larsmo och Svenska PEN anser att man bara kan vifta bort. Larsmo ger naturligtvis i sin artikel yttrandefriheten sitt principiella stöd, enligt det till intet förpliktigande att man skall ha rätt att yttra sig, åtminstone när man följer lagar och förordningar. Men med den deklarationen framlagd passar Larsmo på att omedelbart lägga till: ”Att jag sedan anser hans rondellhund osmaklig är nästa fråga.”
”Osmaklig” kan ju betyda att Larsmo önskar se en rondellhund i en annan stil än originalets. Jag har verkligen ansträngt mig för att råda bot på sådan kritik och det tillkommer ständigt nya varianter (kan ses här). Men det kan också betyda att han anser att varje framställning av profeten som av någon kan uppfattas som kränkande är osmaklig. Om det skulle vara så innebär det att yttrandefriheten som sådan är osmaklig. Eller att yttrandefriheten inte får utövas gentemot en viss religion.
Jag vet inte vad Larsmo håller på med. Möjligen är det så enkelt att han bedriver sin identitetspolitik som säger att om något av någon (inom denna religion) kan uppfattas som kränkande, skall det avvisas som synnerligen olämpligt (men inte direkt förbjudas) i enlighet med den politiska profil som han representerar.
Målaren Paolo Veronese avslutade 1573 ett beställningsarbete av Den sista måltiden. Han blev snart inkallad till inkvisitionen misstänkt för blasfemi eftersom målningen innehåller en del vardagliga och världsliga inslag. Konflikten kunde emellertid lösas på ett smidigt sätt genom att Veronese döpte om målningen till Måltiden i Levis hus.
Detalj av Veroneses målning Måltiden i Levis hus. Observera hunden. Inte bra 1573.
Den mångkulturella rondellhunden ser hur Alliansens skepp går under i en befriande vänstervåg.
Kan man verkligen förvänta sig att en gammal teolog som Ola Larsmo ska försvara yttrandefriheten fullt ut i religiösa frågor?
Lars. Nu tror jag din polemik har burit lite väl långt och kroknat på vägen. Det är inte Ola Larsmos fel att bokmässans ledning går ut med vilseledande information. Han ger dig sitt fulla stöd i yttrandefrihetsfrågan. Vad mer kan man begära? Sen säger han att smaken är en annan fråga. Vilket den är.
Jag håller med om att det inte är korrekt av ordföranden i svenska PEN att lufta sina privata smakomdömen offentligt, men samtidigt måste man väl säga att han har uppfattat saken rätt. Själva meningen med rondellhundsprofeten är ju att den ska vara svårsmält.
/Yngve
Yngve. När PENs ordförande skall gå ut med en deklaration kunde han bekväma sig att först ta reda på fakta. Han borde inte ens vara okunnig om hur bokmässans arrangemang fungerar. Jag tror att han mest är intresserad av en historia som passar hans ändamål. Att han ger fullt stöd för yttrandefriheten är nog så självklart. Han passar dock på enligt receptet att yttrandefrihet är nog så viktigt, men…
Rondellhundsproften har sannerligen gått för långt. Den har sedan länge övergått till symbolstadiet vars obekväma konnotationer sedan kan återföras till skaparen av verket.
Inte till höger och inte till vänster och inte mittemellan. Men egen himmel och eget hav och stenarna
däremellan.
Yngve,
”Själva meningen med rondellhundsprofeten är ju att den ska vara svårsmält.”
Svårsmält för vem? När Ola Larsmo anser att detta är osmakligt underkastar han sig en världsbild som säger att hundar är orena djur och att profeten Muhammed inte får lov att avbildas. Därmed blir det en målkonflikt mellan hans personliga övertygelser och hans roll som yttrandefrihetens försvarare i egenskap av ordförande för Svenska PEN.
Får man störa helgen med en infantil fråga. Men vad symboliserar det halva päronet på teckningen?
Äh CeDe, häng nu inte upp dig på detaljer……
Det har du rätt i Cecilia. Hade dessutom glömt av min
fråga. Jag satt fängslad framför Tv2 och såg filmen
om Roberto Saviano och hur hans liv gestaltar sig efter att ha skrivit GOMORRA, boken som blottlade bla
Camorran och hur han efter det lever under ständigt dödshot.
Betänk Lars att Larsmos företrädare vara lika inskränkt hon.
Vilks konstprojekt om profeten Muhammed som rondellhund rymmer både mordhot, terrorplaner, överfall och mordbrand mot konstnären, och i det sammanhanget kan Ola Larsmo, ordförande för Svenska PEN – yttrandefrihetens högborg, endast identifiera konstnärens teckning som problematisk och osmaklig?! 🙂
Jag skrattar så när jag tänker på muhamed som hund, varje gång jag ser en muslim så skrattar jag gott.
Tack Lars för att du fått mig att skratta åt eländet.
Skratta hjälper föga åt mänsklighetens möda.
Vare sig åt svarta, vita eller röda.
Så filosofisk du är, CeDe.
Vad tror du om de gula då… 🙂
..Och norrmännen då?
Humanist,
I Finland skulle Lars ha hjältestatus!
Ni är för fega i Sverige och vurmar för dessa invandrare som inte gör annat än ont.
Vad har ni älgstudsare till i väster? Var har ni hedern?
Mats Nyborg,
Jag kan garantera att Lars Vilks har hjältestatus i Sverige också men dessvärre inte i den utsträckning som är önskvärd. Det beror dels på att kulturmarxister som Jessica Kempe får sätta dagordningen i media – deras stigmatisering av intellektuella och konstnärer som Lars Vilks företar faktiskt stora likheter med kulturrevolutionen i Kina – men också på en inbyggd konflikträdsla i det svenska konsensussamhället, eller som filosofen Per Bauhn uttryckte saken att svenskar har hellre fel i grupp än rätt ensamma.
Men när det gäller din retoriska fråga om älgstudsare är jag inte med dig längre. Du uppvisar samma inkonsekvens som nationalister och konservativa när de upphöjer kristendomen och demoniserar islam – vilket endast innebär att byta ut den ena vidskepelsen mot en annan – och där du själv tydligen är beredd att snarare byta ut den ena våldsideologien mot en annan.
Cessan 0 Humanist! Särbehandling kära vänner, särbehandling à la mode.
Mats Nyborg.
Vi ska nog vara glada att inte Lars har
hjältestatus för då vore han en död man enligt hur man ser på det i maffians Italien, där kan en levande man aldrig vara hjälte utan bara man.
Men vi skiter i Italien, Lars är vår hjälte!
”Unglücklich das Land, das Helden nötig hat.“
Aber, Bertolt – wie kannst du das sagen?
Håller med. Jag anser att polisen ska följa Olas exempel när man sitter i förhörsrum med mordhotade och förföljda personer: du verkar äcklig men du ska veta att polisens uppgift trots allt är att skydda dig.
Expressen kan applicera Olas etiklära på Dawit Isaak: du skriver osmakliga texter men tänk på att vi har polis i Sverige. Och det är ju en bra grej.
När politiker mordhotas och förföljs kan Säpo förklara att politikern visserligen har osmakliga åsikter men kom igen, vi har polis i Sverige.
Ja herregud. Det tar aldrig slut. Svenska Pen med ordförande Ola Larsmo känner sig tvingad att måsta behöva gå ut i den största svenska dagstidningen och förklara att man visst stöder yttrandefriheten i Sverige.
Det borde väl vara självklart?
Nej, det är just det. Larsmo vet att vi tvivlar på honom, och det gör han nog själv i denna fråga….
Hörde en diskussion i P1 om just yttrandefriheten, med Larsmo, Stina Oskarsson och någon mer. De var så rörande eniga om att den var jätteviktig, MEN, man skulle vara ”varsam” i användandet. Det var de också eniga om. Och skulle även folk som missbrukade (ovarsamma, får man förmoda) omfattas av den? Jaa, där var de mindre klara, men viktigast var just varsamheten.
Jag fick en känsla av att de alla gick som katten kring het rondellhund och dess upphovsman.
I slutet kände någon av sig lite betänksam, undrade sådär mänskligt: Men vad kan (underförstått: lilla) jag egentligen göra, då?
Ja, du kan ju till exempel debattera yttrandefriheten i P1, sa Larsmo, riktigt grötmyndigt.
Då gör du nytta.
Jag håller med dig, Vilks. Stödet verkar skralt.
Stina Oskarsson och Ola Larsmo tycker alltså idag att Monty Python skulle varit mera ”varsam” med kreerandet av filmen Life of Brian. Då, för tretti år sen skrattade de lika rått som vi alla andra antagligen.
Blivande generaldirektörer på det kommande Sanningsministeriet?
Intellectual? Artist? Discourse artist maybe. Scribbler perhaps. Denna tråd smakar ingenting annat än ett samhälle av själv-beundran.Du har tur, Lars, att leva i ett sådant öppet samhälle som Sverige – som är öppet också på grund av sina år av övning i ödmjukhet, vänlighet och respekt, och en förmåga att överskrida gränser, fysiska och psykiska, genom artigt diskurs.