Säg ”vi måste försvara yttrandefriheten” och då väcks ofta misstanken att det är ett inslag i en neoliberal politik och därför reaktionärt. Vad som inte sällan förordas är en mjuk version av yttrandefriheten, en användning som inte skall kränka någon. Fast då blir det inte längre en fråga om yttrandefrihet. I dessa rasistiska tidevarv är det aldrig långt borta att yttrandefriheten är en täckmantel för rasism. Men den synpunkten kommer nog inte att få huvudrollen när Jurister i Arbete ordnar en debatt i ämnet på onsdag i Lund. Juristerna intresserar sig för gränsdragningar, vad som är straffbart och inte. Jag är inbjuden som hemlig gäst (mitt namn skall dock finnas på affischerna). Numera är det alltid besvärligt med att mitt namn kommer ut i samband med ett planerat arrangemang. Jag har själv inga problem med saken men det sänder en stötvåg genom säkerhetsansvariga.
Rondellhunden är inte något juridiskt intressant fall. Den kan moraliskt och politiskt misstänkliggöras som hets mot folkgrupp under täckmantel av yttrandefriheten men en sådan anklagelse håller inte juridiskt. Pastor Greens hets mot homosexuella har större juridiskt intresse och i det fallet krävdes intrikata tolkningar för att yttrandefriheten skulle kunna försvaras. Mitt fall handlar väl främst om den demokratiska staten. Hur mycket inflytande skall man tillåta utomparlamentariska grupper? Bör man undvika att reta upp dem? Och vilka konsekvenser får detta innebära?
På samma sätt som ”yttrandefrihet” är också ”demokrati” ett begrepp som kan beslås med en dold agenda. Vem har makten i en demokrati och vad kan ligga bakom västvärldens krav på att diktaturer och halvdiktaturer skall införa demokrati? Demokratibegreppet ifrågasätts i en rad artiklar i den nyöversatta Vad innebär det att vara demokrat? (Tankekraft Förlag; originalet är från 2009). Med författare som Giorgio Agamben, Alain Badiou, Jacques Rancière, Slavoj Zizek. Den sistnämndes bidrag ”Från demokrati till gudomligt våld” är läsvärd. Den prövar med avsevärd sinnrikhet att forma ett marxistiskt perspektiv på demokratin. Han kan t ex tillåta sig att skriva: ”är införandet av västerländsk liberal demokrati det rätta svaret på hur man ska bli av med religiöst fundamentalistiska regimer, eller är dessa regimer snare ett symptom på den liberala demokratin som sådan?” Svaret på den frågan är nog att Zizek snart kommer med nya artiklar och föreläsningar och att den verksamheten kan pågå så länge han befinner sig i en västerländsk liberalt demokrati.
Den nämnda skriften är, och det kan vara värt att erinra sig, en konstteoretisk skrift inom ramen för den internationella samtidskonsten.
Ett särskilt exempel på detta är väl de båda journalister från Sverige som följde med gerillan över gränsen från Somalia till Etiopien. Skulle de försvara yttrandefriheten eller gjorde de något annat? Svaret från regimen i Etiopien får vi så småningom.
När lilla jag var ute igår och fällde ett par torra björkar på grannens tomt (jag måste fylla på vinterförrådet av ved till mina uppenbarelseeldar och grannen behöver dem säkert inte, han har fjärrvärme), kom en vision över mig. (sågspånet från de jästa fårtickorna som satt på stammarna, kan ha bidragit till styrkan i den)
Jag såg två sammanväxta tvillingar komma gående emot mig över den mossiga gräsmattan; den ena hette Libertas, den andra hette Pecunia. Den ena var mild, liten och senig; den andra var tjock, tung och bullrig. De for över berg och stora vatten; på självsäkra vingar. Folken såg i fruktan och lärde av de vita, långnästa systrarna. Libertas pratade så kloka ord, men drogs alltid snabbt vidare av Pecunias hunger.
I spåren lämnades bara pekpinnar och uppdragna rovor kvar.
Se, ändå såddes frön i den torra jorden; de gror i sin egen takt, vid regn, vid sol.
Ja , just då kom grannen hem, så jag fick slita mig skyndsamt från synen och vet inte vad som hände sedan med Döttrarna Demokrati.
GG – tack, tack!