Det har nu gått några dagar sedan brandbombsattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Någon större hängivenhet i rapporteringen kännetecknar inte de svenska medierna. Någon sådan var inte heller att vänta. Profeten Muhammed utgör numera ett undantag från yttrandefriheten. Visserligen är det inte uttalat förbjudet att göra sig lustig över denne tvivelaktige figur men, som det brukar låta: ”Det är onödigt eftersom många människor blir kränkta.”
Säger man ja till satiriska bilder av profeten kan man lätt anklagas för främlingsfientlighet, inte minst genom att sådan verksamhet också påhejas av öppet främlingsfientliga. Jag kan inte se att en sådan åtstramning av yttrandefriheten leder till några fördelar. Tvärtom, som jag brukar framhålla, behövs det en rikhaltig flora av kritiska bilder för att få bort sensationskaraktären.
I Nöjesguiden omtalas att Sverigedemokraternas ungdomsförbund intresserat sig för min rondellhund:
”Vilks-utställningarna, som väckt enorm uppmärksamhet på grund av att det inom islam inte är tillåtet att avbilda profeten, blev i den sverigedemokratiska propagandaföringen alldeles plötsligt en symbol för det svenska kulturarvet.”
Några korrigeringar är på sin plats. Några ”Vilks-utställningar” blev det som bekant inte, vilket är en nog så intressant detalj. Uppmärksamheten kom inte heller av att det inte skulle vara tillåtet att avbilda profeten. Något generellt förbud att avbilda profeten existerar som bekant inte. Och varför det blev så stor uppmärksamhet hänger främst samman med att det dök upp dödshot och en extrem fatwa. Sverigedemokraterna vill gärna framhålla genuint svenska kulturföreteelser och just rondellhunden är en svensk tradition visserligen sent anländ men likafullt. Att SDU i fallet med profeten som rondellhund gör ett undantag för sin annars så restriktiva syn på konsten som undersökande och provocerande får trots allt ses som ett litet framsteg i deras konstsyn ehuru det är lätt att förstå deras entusiasm. Men den centrala punkten är att vilken syn än SDU har på denna profetiska rondellhund är detta inte något avgörande argument för att censurera den och dess släktingar.
Bilden av tidskriften Charlie Hebdo kan inte publiceras i större medier.
Charlie Hebdo är en nagel i ögat på svensk media eftersom det är en vänsterpolitisk tidskrift som inte utan vidare kan avfärdas som högerextrem, och som till skillnad från vänsterrörelsen i Sverige lever upp till en konsekvent kritik av religioner, även islam. Arvet efter den franska revolutionen och upplysningsideerna är fortfarande högst levande i Frankrike.
Den svenska debatten har dessvärre kidnappats av nationalister respektive vänstersympatisörer med sin inkonsekventa syn på religionskritik där den liberala mittfåran visserligen bejakar all religionskritik på ett principiellt plan men utan att främja det i praktisk handling.