Nils Forsberg (Expressen) har vänt sig till sin läsekrets för att få hjälp med en tolkningsfråga. En av hans kritikerkollegor har initierat problematiken genom att obevekligt uttyda en av Ann Edholms målningar (i utställningen ”Var är himlen? Var?”, Galleri Nordenhake, till den 13 november). Inte helt oväntat är det Jessica Kempe (DN) som med stor övertygelse och uppenbar evidenskänsla visionärt fångar ”en kolsvart rundel som tycks rotera och stanna upp, komma farande och dra sig tillbaka, bukta sig utåt och vända sig inåt medan den fäller ut lite spill omkring sig.” Lika oundvikligt hamnar den i en Lars von Trier film. Hon drabbas dessutom av ett sådant lyft att hon ser Edholmcirklar överallt: ”Då sker lyftet, från ett ingenting till en kroppslig materialitet. Efter ett tag ser jag Edholmska formationer överallt. I kaffekoppen till exempel.” Kempe lyckas dock företa en feministisk inspirerad landning i sin kaffekopp: ”Om Kasimir Malevitjs cirklar och kvadrater steg mot kosmos fäster Ann Edholms rundlar och spetsar i människolivets mitt.”
Konstkritikern har naturligtvis, liksom alla andra, rätt att fantisera efter eget skön, men frågan blir ändå hur intressant en konstkritikers lössläppthet är. Och när den når fram till att detta skulle röra sig om oundvikliga associationer är det inte mycket till konstkritik.
Nåväl, i mitten av bilden nedan ser man objektet som drog iväg med Kempe, Deportation II. Bortsett från att målningen tveklöst fångar den säregna stämning av skuldmedveten tomhet som kännetecknar tillståndet hos den som just lämnat in sin självdeklaration, kan även andra möjligheter övervägas. En helt oundviklig association är naturligtvis rondellen som vackert kontrasterar mot den brandgula gatan. Intensifierar man sin inre blick skönjer man plötsligt en svart rondellhund med skägg och turban.
Ann Edholm: Deportation II (2011)
Kan man få en kommentar från Gurun Gudrun på det här?
Det är helt klart profeten Muhammed som har blivit deporterad till ett svart hål i rymden. Den västerländska konsten har äntligen besegrat den stora profeten och fängslat honom på ett ställe han aldrig kan rymma ifrån. Undrar bara hur islamisterna kommer att svara på den här oerhörda provokationen?
Hahaha
För mitt inre framträder en sublim varm korv; alla folkhemsbarns heliga graal i slutet av ökenvandringen –
Utgången på IKEA.
Ja, var och en blir lycklig på sin vattsoppa, men för
att kunna skönja himlen måste man komma ner på jorden.
Konstkritiker lider av fantasi noja med ett stort behov av att verka intellektuella brer dom på och tar sig till otroliga höjder.
Jodå precis så är det!
Fast vattsoppan, ja den är ju intressant mångfacetterad idag. Ibland.
Eller så används den kanske av bekvämlighet, allt eftersom? Både åt det ena och det andra hållet.
Speciellt kanske av de som tycker sig ha lite mer rätt till det, p g a av att de tycker sig ”äga” begreppet. För att de var först, eller så?
Vilket väl är lite ogint – för den egentliga glädjen är väl när det man tycker sig ha insett och då med glädje delar med sig; först då är det väl verkligen en delad… nå’t?
Aja baja – särskrivning. Mm. 🙂
PS. Verka intellektuella? Otroliga höjder?
Du är kul du! 🙂
Sitter i det oberäkneliga filtret.
Hej och hå?