Del 1375: Det våras (igen) för socialkritiken

I dessa dagar är jag engagerad i Lukasgillet i Lund och det blir därför några mellanrum i skrivandet. Lukasgillet stiftades 1898 och är från början en sammanslutning av konstnärer och läkare. Dessa båda yrken hade Lukas som skyddshelgon. Både konstnär och läkare tolkas brett, däremot är gillet endast tillgängligt för män. Mera om detta senare.

 

Idag kan jag inte låta bli att hänvisa till nättidskriften e-flux. Dess redaktion bestående av Julieta Aranda, Brian Kuan Wood, Anton Vidokle betraktas som en av de mest inflytelserika i konstvärlden och följaktligen utgör den en säker trendvisare. Jag har tidigare haft uppfattningen att socialkritiken har haft sitt bästa men jag tror inte det längre. Tvärtom kommer den sannolikt att ytterligare befästa sin position i samtidskonsten. Kampen mot det neoliberala är ett givet mål som har fått påspädning av upproren i Nordafrika och av Wall Street-ockupationerna. Jag har ytterligt svårt att tro att konsten är i stånd att lämna något väsentligt bidrag utanför sina egna institutioner men det existerar uppenbarligen sådana tankegångar. I tidskriften kan man se att diskursbygget accentueras. Dock med samma välkända figurer som alltid är med i den socialkritiska karusellen: Agamben, Rancière, Benjamin, Alain Badiou osv. Riktningen är tydlig nog. Mera socialkritik framöver. Det skall bli intressant att följa biennalutvecklingen under 2012. Berlinbiennalen är vikt för politiska utspel. Manifesta 9 som äger rum i Limburg i Belgien kommer att dra åt samma håll:

 

”Keeping to its mandate of playing a critical role to advance and enhance dialogue within broader Europe, and in line with Manifesta’s continuing ambition to create opportunities for research and innovation at the very vanguard of cultural experimentation, Manifesta 9 will form a platform to investigate the possible modus operandi of a biennial. This makes space to examine the role in which art, heritage and culture can play in society-at-large.”

 

Biennaler som plattform för förändringar är lockande seminarieämnen.

 

Den socialkritiska samtidskonsten gör ännu ett försök att bli politiskt aktivism.

 

Det här inlägget postades i aktuellt i konstvärlden, Biennaler, konstteori, Tillståndet i konsten 2011. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.