Del 1378: Två konstdebatter

Konstdebatten fortsätter. Det är inte bara jag och Peter Ekström utan även Nils Forsberg (Expressen) känner sig föranledd att kommentera Dan Jönssons krönika i DN. Här är tvistefrågan om vart konsten bör rikta sig. Jönsson vill som alltid ha revolutioner där konsten skall lämna mäktiga bidrag medan Forsberg ställer sig tvivlande till denna trendighet. Frågan om vägvalet är den som väger tyngst just nu och sannolikt kommer den politiska ambitionen att spetsas till en del under nästa år. Men det finns också tvivlare och det skall bli intressant att se hur situationens utvecklas,

Peter Ekström har i Kulturdelen gjort ytterligare ett försök att förklara ”den språkliga konstteorin”. Han beskriver den så här:

”’Konsttillståndet’ kännetecknas av sin öppenhet för subjektiv tolkning. Det utgår ifrån mottagaren/betraktaren som projicerar sin tolkning på konstverket utifrån verkets egenskaper, dess kontext och betraktarens förutsättningar såsom kunskaper, förväntningar, kulturell bakgrund, dagsform med mera.”

Vad jag kan förstå är han ute med en stipulativ definition, alltså att han föreslår att konsten skall vara så här. Vanligtvis skall konstteorier beskriva vad konst för något som t ex den institutionella konstteorin. Den ”språkliga konstteorin” gör inte det. Jag ställer samma fråga igen om vad detta ”tillstånd” är för något. Frågan om vad konst är för något har bara förskjutits till att kallas för ”tillstånd” men hur detta skiljer sig från andra tillstånd undrar jag fortfarande. Man skulle t ex också kunna säga att fotboll är ett tillstånd och att det utgår ifrån mottagaren/betraktaren som projicerar sin tolkning på spelarens och lagets insatser utifrån dessas egenskaper, kontext och betraktarens förutsättningar såsom kunskaper, förväntningar, kulturell bakgrund, dagsform med mera. Så brukar det fungera när reportrarna intervjuar spelare och lagledare för att få fram vad de tänkte när de gjorde så eller så. Här skulle man kunna invända att ambitionsnivå och inriktning är vitt skilda men då har man genast begränsat öppenheten och börjat lägga till konstens traditioner och konventioner. Detta är, menar jag nödvändigt, och den vägen kan man bygga en beskrivande konstteori. Som jag ser det är den bästa deskriptiva teorin den institutionella.

Jag vet inte om Ekström har förstått innebörden i ett av mina uttalanden som han kommenterar:

”Jag håller alltså inte med Lars Vilks när han skriver: ’Men andra kulturer är och förblir historiska.’ Det är ett slags historicism, en omöjlighet.”

När det handlar om konst är andra kulturer just historiska eftersom de inte kan visa någon utveckling som ger dem en plats i samtidskonsten. Självklart kan andra kulturer fortsätta att skapa i sina hantverkstraditioner men som konst betraktat stupar de alla på att man saknar överskridandet och den radikala form av kritik och samhällskritik som präglar vår tids konst. I detta avseende förekommer inte några protester om förtryck och västerländsk överlägsenhet eftersom samtidskonsten i stor utsträckning målmedvetet ägnar sig åt den frågan. Andra kulturers representanter har mer än villigt hoppat på det tåget och hela denna rörelse har haft ett enormt genomslag.

Igår var jag på vernissage på Cirkulationscentralen i Malmö. Utställningen ”Winter Special”, en samlingsutställning pågår t o m i morgon.