Ett uttalande som jag har svårt att förstå är vad Anna Brodow för några dagar sedan skrev på sin blogg i en av kommentarerna:
”Vilks vill det konstvärlden vill, han har ingen egen vilja.”
Med tanke på mitt kolliderande förhållande till konstvärlden är det svårt att hänga med. Jag torde göra precis vad konstvärlden inte vill. Inte är den särdeles förtjust i mitt bidrag till Göteborgsbiennalen och Röda Sten. Ej heller är den jublande över min utförliga analys av den internationella samtidskonsten och min version av den institutionella konstteorin. Möjligen har Anna Brodow drabbats av en tillfällig förvirring.
En mycket välvillig tolkning av hennes uttalande skulle vara att hon inte är förtjust i att jag ägnar mig åt att beskriva konstvärlden som den faktiskt fungerar och att fastställa konstnärlig kvalitet som ovedersägligt är giltig i nuet. Som konstteoretiker är jag intresserad av att i första hand beskriva och inte att ägna mig åt värderingar. Långt mindre att skapa konstteorier som stipulerar vad jag själv skulle tycka vara intressant. Konstteorins primära uppgift är att vara beskrivande. En god konstteori skall alltså kunna ge en beskrivning av konstvärldens verklighet.
För övrigt önskar jag såväl mina trogna som otrogna läsare en strålande julhelg.
Häng inte läpp Lars, kritik från fel håll ska bara ses
som något positivt.
God Jul Lars
Hej Lars,
Du vet att jag uppskattar dig som konstnär, din egensinnighet och att du går din egen väg. Jag uppskattar även dig som konstteoretiker. Dina analyser är ofta mycket klarsynta. Men det är något som inte går ihop riktigt med dina dubbla roller och att du befinner dig i konstvärlden och utför dina analyser.
I din roll som konstteoretiker strävar du efter att vara objektiv och just inte ha någon egen vilja utan välkomna vad än konstvärlden har för sig. Eller hur? Det är ju inte konstnären Vilks jag talar om när jag säger så.
På din blogg möts dina olika roller i konstlivet. Du är både konstnären Vilks och konstteoretikern Vilks på en och samma gång. Det här uppfattar jag som ett dilemma.
Önskar dig en god helg,
Anna
Tack för svar Anna. Jag skulle anta att den som skapar en teori bör välkomna alla de yttringar som den skall beskrivas. Vill jag beskriva vad som pågår i den kontemporära konsten kan jag inte börjar värdera och sålla efter eget tyckande och gillande. Jag menar också att förutsättningen för alla analys och alla initiativ bör utgå ifrån en objektiv beskrivning. Svårigheten i den operationen är att få konstvärlden att gå med på denna objektiva beskrivning. Jag kan inte sägas vara viljelös i denna uppgift. Jag driver konsekvent en radikal version av den institutionella konstteorin och det är på intet sätt vad konstvärlden önskar. Om man gör sig lite besvär bör det inte vara särskilt svårt att hålla isär min dubbla rollbesättning.
Ser nog inte heller en svårighet i att både ta del i nuet och samtidigt analysera det. Undrar t o m lite över vad som skulle vara svårt i det?
Den där bruden har sagt dumma saker förut, så varför
ens bemöta henne.
Åsså, glad fortsättning till alla er gullegrisar med knorr.
Har nu fått tid att läsa ut din bok ART, Lars.
Klokt och till synes insatt beskriver du en för mig
ganska okänd konstvärld, men med dig som ciceron blir
den både klargörande och intressant.
Tack för stor underhållning i text såsom bild.
Pingback: Angående en debatt och ett meningsutbyte på Vilks.net « Brodows blandning