Debatten om vänster och höger har engagerat skribenter lite överallt. Ett av skälen är förmodligen att det inte längre är så lätt att skilja falangerna åt. Det har blivit svårare att renodla skiljelinjen privatisering/förstatligande. Hela problematiken torde utgå ifrån att någon kultur har skapat idén om demokratisk jämlikhet vilken på något sätt skall pådyvlas alla andra kulturer. Kulturvänstern kan dock fortfarande skapa en identitet genom att utropa sig till neomarxister. Men de är inte fler än att de borde kulturminnesmärkas. Och möjligen kan en kulturhöger kännas igen genom att den vill se en kulturarbetare som entreprenör.
Maria Lind och Tensta konsthall har öppnat butiken. Tensta konsthall har tillkommit för att den marginaliserade förorten i mångkulturens namn skall få ta del av konstens härligheter. Och det innebär i det här fallet den stramt tuktade internationella samtidskonsten. I ett något besynnerligt yttrande (DN) menar Lind: ”…vi har fått en uppdelning av konsten i en mycket kommersiell, populistisk del, och en del av mindre, konstnärsdrivna initiativ.”
Tydligen menar Lind att Tensta konsthall tillhör den mycket kommersiella och populistiska sektorn eftersom den inte är konstnärsdriven. Så har hon också inlett ett samarbete med Bukowskis. Mårten Arndtzén (SR) ställer sig tveksam till detta medan Lind gör en dygd av nödvändigheten. För övrigt kan man undra var den riktiga konsten finns någonstans eftersom det inte är lätt att finna fram till dessa ”mindre, konstnärsdrivna initiativ”.
På ett sätt har projektet/institutionen Tensta konsthall som en gest åt lokalbefolkningens konstintresse en hopplös uppgift. Det man går in för och visar är till för innerstans lilla elit som får göra sig omaket att åka ut till Tensta. Men Maria Lind är aldrig svarslös. Som god konstpolitiker kommer hon med sina trevare:
”Men Maria Lind är inte rädd för att skrämma bort publiken.
– Nej. Jag tror det finns en massa lockelse i den skönhet och mönsterverkan som finns här, till exempel. Och att vi vill ta samtiden på pulsen – något som många brukar vara öppna för, oavsett om man är en hängiven konstföljare eller inte.
– Sedan ska vi inte glömma att abstraktion är en estetisk form som är stark i många delar av världen. Inte minst i mellanöstern, där många av Tenstas innevånare har bakgrund.”
Lokalbefolkningens samtidsintresse tillsammans med en kulturell benägenhet för mönster skall få dem att rusa till konsthallen. Och Lind har mer att mäla (Norran):
”Maria Lind tycker sig se hur det abstrakta tar allt större plats inom konst och konstnärliga utbildningar.
– Jag tror att det handlar om ett behov av att fundera kring hur man gör saker, inte bara vad man gör. I Occupy-rörelsen och den arabiska våren blir det tydligt att människor i dag ställer sig frågor kring hur vi lever och hur vi faktiskt fungerar. Och som vanligt är konsten där och sniffar på något innan det blir tydligt för samhället i stort.”
Vårens trend i konstvärlden (osäkert om det är i den populistiska eller i den konstnärsdrivna eller i båda) är alltså ”abstrakt”. Sedan får man säga att Maria Lind företer ett konstkonservativ drag då hon i romantisk andra ser konsten som samhällets förelöpare. Den internationella nyhetsförmedlingen och deras omedelbara analyser; vad kan konsten ställa upp mot det? För övrigt är det allmänt känt och positivt uppfattat att konsten är långsam och reflekterande. Och vad kan den tänkas sniffa upp ur en redan nattstånden diet?
Nå, det gäller att hänga med i abstraktionen vilket jag naturligtvis gör. För en tid sedan utförde jag denna välliknande abstrakta oljemålning. Man bör dock ej idka ett intensivt påseende av densamma utan nöja sig med färgklangen av det generella politiska budskapet om striden mellan rött och blått.
Bäste Lars – den siste entusiasten är inte född ännu – som det heter. Men ambitionen att skapa en kvinnovänlig miljö
är väl behjärtansvärt i den för övrigt ”kvinnofientliga
offentliga miljön i Tensta” Undrar vad politikerna kan tycka om ett sådant påstående.
Mönsterverkan tycker jag låter fint!
Speciellt nu när vänster/höger-utsuddningen till slut har nått upp till ytan.
Man får väl ändå säga att saker går fort idag – muren föll ju alldeles nyss.
Din målning – du har ju glömt grönt?
Kanske blårött-prickigt med lite små gröna strån vore något?
Ont om ”folk” här nuförtiden.
Måste vara annat som lockar – inte kanske uppenbart t ex köpcenter, men någon mer sofistikerad variant av dito kanske? (blinkar förstås)
”Måste vara annat som lockar…” Nåt som har mera hjärta, kanske, och inte nöjt sig med att förstelna i en ironisk grimas. Vad vet jag? Jag bara gissar.
Din oljemålning illustrerar tillståndet väl i riket. En del rött i den blå sfären, men inget blått i den röda:-)
Jippee, nu blir jag berömd tänkte jag! Men det visade sig handla om mer populistiska ting som inte ens glimmar. Det gör inget, jag har ju min kattunge och den nyfunna grottan. Ingen kometkarriär med andra ord.
”Nåt som har mera hjärta…” Tror nog hjärta finns men det
är väl förseglat.
Förseglat?
Apropå inget – GG?
Du är saknad…
Ja – med rött snöre och sigill också!
Du har nog bara fel glasögon på dig kanske? (glad gu…mma?)
Sigill fattar jag. Men rött snöre är ett mysterium.
Är det inte viss skillnad mellan att samarbeta med ett galleri eller nåt annat kommersiellt ställe och med Bukowskis, som ägs av Lundinsen
Lundin Oil finsierar Tenesta konsthall! Märklig värld. Och dessutom visas kommersiellt orienterade konstnärer. Vart tog alternativkonsten vägen? Sorgligt och moraliskt/politiskt absurt!
Om ni tror er få något gratis i livet är ni ganska naiva.
Allt kostar och allt måste finansieras på ett eller annat vis. Från stat kommun eller det privata. Det är ändå alltid samma pengar som cirkulerar.
Liten färglära:
Rött och blått tillsammans blir lila – en bastardfärg som piratpartiet valt som politisk symbol.
I realiteten är dock hela kultur- och politiksverige lila; Som Elsa Beskows förnämt sjåpiga Tant Gredelin sitter de mest i salongen och broderar.
Ps. Gurun Gudrun hälsar. Ds.
Du menar förstås gult Cessan?
😉
Du menar förstås violett?
Magister moham, Ankan Anders kan ju bli ledsen om du
ifrågasätter hans färgseende sådär!
CeDe, inte alls; Jag är en kärleksfull ande.
Istället vill jag ge en bukett violer till dig att dela med mohammad -både blad och blommor innehåller massor med nyttigt C-vitamin till gagn för svenskar i tundrabivack.
Anden Anders,
Oh Anden Anders – sorry – men jag har aldrig köpt en tub lila för paletten men i sak har du ju rätt, tant Gredelin är ju den violetta.
”Den sibiriska tundran var mörk, kall och ogästvänlig, den provisoriska bivack han byggt upp av ris och grenar skyddade endast sporadiskt mot vinden.
Förvisso hade det mojnat något sedan kvällsmörkret lagt sig, men ännu blåste det rakt genom vinteruniform och värmeställ.
Mohammad frös när han med allt stelare fingrar tog upp IR-kikaren.
När han riktade den mot den enda byggnationen på tre mils radie, en datja på drygt hundra kvadratmeter, kunde han se hur värmebilden från den enda kroppen inuti nu befann sig i horisontellt läge.
Gurun Gudrun leviterade innan sänggåendet där hon låg och väntade på honom .”
/Patrick Stahl
mohammad,
Kul att du också verkar gillar andar. Vilks blogg har ju så få, så man måste ju verkligen ta hand om dem.
Fast denna verkar vara en övertygad en, som kommer när man åkallar – om även hon skickade en kusin istället…
Åkallad till ett andefattigt anterum för att reta retinorna (och kanske febriga gallor), plägar jag så i enkel uppsluppenhet, förbisvävande, delge utvalt spirituellt skvaller; Uppsnappat i fikarum runt andevärlden –
Om Lars Vilks:
”En sanningssägare, för evigt skiljd från sanningen.”
”Sällan har man sett en sådan marginell person med så stort symboliskt värde.”
”Ett får i ulvakläder.”
”Herre Gud, vad han tjatar om det där Artfucks eller vad det nu heter.”
Tack för det Anden Anders. Sådant värmer. Tänk bara om det inte skulle låta på det sättet.
Anden Anders,
Hälsa GG och tacka!
Och tack själv också förresten, speciellt för uppsluppenheten – guld värd i min värld.
värt – jag vet, jag vet.