1447: Skog, timmerskog, skogshuggning

Rubriken ”Skog, timmerskog, skogshuggning” är det namn som jag har valt för den rättegångsförhandling som äger rum den 10 april kl 13.00 i Helsingborgs tingsrätt. Det är ett citat från den tyske författaren Thomas Bernhards roman Skogshuggning från 1984. Denna performance innebär den första fasta förbindelsen mellan Nimisprojektet och Rondellhunden. Rättegången är, som det framgår nedan, en del av min näringsverksamhet.

Rättegången handlar om det träd jag fällde i oktober förra året och som anmäldes av en av mina livvakter.

Stubben av det fällda trädet

Den principiellt intressanta delen i denna rättegång är kammaråklagare Lars Magnussons yrkande om företagsbot: ”Då gärningen är begången i utövandet av näringsverksamhet ska Wilks betala företagsbot med 50 000 kronor då näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.”

En näringsidkare är den som har inkomster av försäljning. Att jag inte har något företag spelar ingen roll. I det här fallet har jag sålt teckningar och målningar för ett belopp på ca 4 000 kronor. Dessa har inget samband med Nimis och det material som jag använder till den. Nimisprojektet ger inga inkomster. Men åklagaren menar alltså att en konstnärlig gärning skall ses som en helhet och allt en konstnär gör skall betraktas utifrån att denne bär sitt särskilda ansvar som näringsidkare.

Om åklagaren lyckas driva genom sin ståndpunkt innebär det att en konstnär måste iaktta en högre grad av försiktighet än en privatperson. När t ex Ann-Sofi Sidén 1989 i sitt projekt Queen of Mud besökte NK:s parfymavdelning endast iförd gyttja borde hon, som näringsidkare, ha övervägt sitt särskilda ansvar. Sidén blev inte åtalad men kunde ha blivit utifrån förargelseväckande beteende och då riskerat företagsbot. Anna Odells intervention om psykvården är ett annat exempel. Oleg Kulik som agerade hund och bet en besökare på Färgfabriken 1996 är naturligtvis ett solklart fall av en företagares oförsiktighet. Ett sådant projekt som Ulla Karttunens granskning av pedofila bilder på nätet (2008), och som ledde till den paradoxala domen att hon själv fälldes för pedofili, skulle kunna skrivas upp med det grövre artilleriet företagsbot.

Exemplen är hur många som helst. Det är tämligen vanligt att konstnärer utmanar och undersöker gränser för vad som är tillåtet eller lämpligt. Företagsboten kommer därför att bli en kraftfull hämsko för det slags aktiviteter. En konstnär är självfallet skyldig att stå för sina gärningar men att denne dessutom skall belastas som företagare är ett kraftfullt tillägg. Och det torde vara omöjligt att undkomma om man har någon form av konstförsäljning. All konstnärlig verksamhet blir i åklagarens ögon ett utövande av näringsverksamhet och skall därför i förekommande fall kunna beläggas med företagsbot.

Den 15 april är det World Art Day och den uppmärksammas på Moderna Museet med konstnärliga tårtor och en ”paneldiskussion om kampen mot censur och för konstens frihet med några av den internationella konstscenens toppnamn.”

När det är dags för World Art Day vet vi förmodligen hur kammaråklagaren Magnussons bidrag till konstens frihet har utfallit. Och om det är läge för en Företagsbotstårta.