1541: Världen populäraste profet

Lite annorlunda än vanligt är det den här gången när satirtidningen Charlie Hebdo publicerar bilder på den populäre profeten. Många kommentatorer har menat att det är den allra sämsta tidpunkten, ”gjuta olja på elden”. Kanske, eller kanske inte. Om det skall gå lös är det på fredag. Då får man snabbt glömma den amerikanska filmen och kasta sig över de franska ambassaderna. Men frågan är om det blir med samma entusiasm. Det kan mycket väl bli en urladdning eftersom mediegenomslaget har varit enormt, men som sagt kan det börja bli lite inflation i profetgestaltningen.

Argumenten från officiellt muslimskt håll är desamma som de har varit sedan bildstriden inleddes 2006. Sålunda anför talesmannen för Muslimska Brödraskapet Mahmoud Ghozlan att den franska lagen skall hantera kränkningar mot Islam på samma sätt som förnekandet av Förintelsen. Den har vi hört till leda och man kan bara konstatera att det är långt till en modernisering av Brödraskapets politiska Islam. Essam Erian, också från Brödraskapet, är lite mera alert genom att göra en jämförelse med hanteringen av hertiginnan Kates toplessbilder: ”If the case of Kate (the duchess) is a matter of privacy, then the cartoons are an insult to a whole people. The beliefs of others must be respected,”

Det är sålunda den orubbliga uppfattningen att religionen är den kompletta politikens ofrånkomliga riktmärke. De religiösa drömmerierna, som de framstår genom den obevekligt bokstavstrogna Korantolkningen, är den egentliga verkligheten och man kommer inte ifrån att det är precis vad som fortsatt gäller i den muslimska världen. Innan den barriären bryts ner kan ingen modernisering ske. Men alldeles hopplöst är det inte, muslimska ledare i Europa har börjat inse hur det måste hanteras: ”This is a disgraceful and hateful, useless and stupid provocation,” Dalil Boubakeur, rector of the Grand Paris Mosque, told The Associated Press. ”(But) we are not Pavlov’s animals to react at each insult.”

Hur skall man då bemöta problemet? En möjlighet är att framhärda och det blir i det här fallet en liten test av det. Blir det värre, ungefär samma eller mindre reaktioner? Åtskilliga muslimska talesmän vill återigen söka sig till domstolarna vilket de borde inse är hopplöst. En annan möjlighet är att införa en speciell blasfemiparagraf gällande för profeten. Jag har dock svårt att tro att det skulle kunna passera även om det gick vägen i Irland. I Irland gäller dock regeln om verkshöjd, rör det sig om något som har konstnärligt värde kan blasfemiparagrafen inte tillämpas. En tredje möjlighet, och den är politikerna i gemen intresserade av, är att inte reta upp de lättkränkta utan istället ligga lågt och i görligaste mån idka självcensur. Eller som det då heter ”visa respekt och ta ansvar”.