Yttrandefriheten är åter i centrum. Eller skall vi säga lite mer än normalt. Yttrandefrihet är i sig kontroversiellt eftersom det numera brukar dra med sig påståenden om möjliga dolda avsikter. I det synnerligen uppmärksammade fallet med Tintin på Kulturhuset såg vi ett exempel på hur den kan tillämpas retroaktivt – och leda till borttagande av ”olämpliga” objekt. I den vilja, som finns på en del håll, att skapa rättfärdighetens värld i den sanna lärans namn, hamnade den konstnärlige ledaren Behrang Miri lite snett i opinionen. Konsekvenserna av att plocka bort det som anses vara misshagligt blir, vilket åtskilliga debattörer påpekade, oöverskådliga.
Idag kom den spanska tidningen El Jueves med något som kan kallas Muhammedkarikatyrer. En defensiv version eftersom en rad figurer framträder med en text ”Men är det någon som vet hur Muhammed ser ut? I detta drama kan antydningar vara mer än tillräckligt. Å andra sidan förefaller det som om marknaden för närvarande är något mättad.
En annan historia som mer direkt handlar om yttrandefrihet är Pamela Gellers politiska affisch i New Yorks tunnelbana. Affischen har prövats av domstol och befunnits acceptabel utifrån rätten till yttrandefrihet.
Texten är ett citat av Gellers favoritfilosof Ayn Rand. Affischkampanjen har genomgående dömts ut som muslimfientlig vilket dock inte framgår av texten. Det är en tolkning som naturligtvis bygger på Gellers långtgående anti-islamengagemang. En balanserad bedömare får istället diskutera om den överhuvudtaget är lämplig och om den visar brist på respekt. Geller har hur som helst ännu en gång lyckats med en provokation som placerar henne i ett medialt centrum. En intressant historia ur yttrandefrihetssynpunkt är händelsen igår när journalisten och aktivisten Mona Eltahawy sprayade över en av affischerna. Hon hävdade att det var hennes sätt att använda sig av sin yttrandefrihet. Det borde vara klart att Eltahawy har fel. Att bemöta ett yttrande genom att ta bort det är att förhindra yttrandefriheten. Däremot kunde hon ha införskaffat ett eget exemplar av affischen som hon sedan kunde spraya. Då hade hon skapat ett nytt yttrande riktat emot den tidigare publiceringen. En ytterligare sak är att hon inte har dispositionsrätt över objektet utan gör sig skyldig till skadegörelse. Hon blev också gripen av polis.
Jag börjar misstänka att Lars Vilks har copyrightat Rondellhunden rakt av, kränkare emellan så att säga.
– Nja, vad händer då om ”kommentatorställaren” i efterhand kräver förfoganderätt?
Ligger orginalet måhända i en Westergaards byrålåda…?
Är medgivandet inte redan avklarat i och med valet att kommentera på Vilks blogg, vilken jag förstår inkluderas i hans konstprojekt.
mohammad! Din och Cecilias ovanor att frekvent lägga in misstänkliggöranden i era kommentarer vittnar bara om bådas er omognad och simpelhet.
Nej, att kommentera på Vilks.net innebär inget medgivande till Vilks att använda materialet i hans eventuella konstprojekt.
Jag har aldrig sett någon förfrågande text med sådana intentioner klargjorda vid publiceringen av mina kommentarer, men det kanske du har?
Bäckström. Har du dock inte redan medverkat i processkonstverket i och med att dina kommentarer
publicerats. Men vadan denna väntan från ditt håll.
Om du känt till omständigheterna och ej varit intresserad varför klargjorde du inte det för Vilks redan vid din första kommentar.
Snälla CeDe, hur skall man kunna svara på en fråga som aldrig blivit ställd?
jag vet inte Vilks intentioner med sina verk; Bara mina egnas egna.
Bäckström,
Det är inte fråga om ett ”eventuellt konstprojekt”. Dina kommentarer är redan inkluderade och det lär inte vara möjligt att göra något åt det. Redigerade utgåvor är nog lika hopplöst att strida om. Citat av reaktioner lär inte heller kunna förhindras.
Bäckström. Varför fläker du ut dina ”verk” på Vilks blogg om de är så intima. I stället för att åka snålskjuts genom gratisexponering hos Lars så finns väl möjligheten för dig till en egen plats i cyberrymden.
….eller vernissage i en grotta någonstans kan ju också vara ett alternativ.
Lars Vilks, upptagen av härar av icke-keruber (Chagall?) att sitta på icke-Guds högra sida att döma levande och döda; Se, icke-seraferna täcker sina ansikten inför din strålglans.
Jag skälvde i mitt innersta, ty jag var bland de med vrede dömda.
Principlös och Hjärtlös var Hans namn, när Hans eviga dom föll; Jag flydde;
Tillbaka till grottan; Att dö, minnandes en annan som dog förgäves.
Denna sista tår – Pärlan Han stal att sälla till alla de andra; i Sitt Verk.
Bäckström
Lars Vilks post-nimis period kännetecknas av en kakafoni av xenofobiska misstänkliggöranden och kränkningar.
Vad säger dig då ett sådant uppförande om din älskades ”omognad och simpelhet”.
Har kärleken gjort dig blind gumman…
http://www.youtube.com/watch?v=DwBirf4BWew
Mohammad. Det var nog inte bättre förr. Nimis och Arx var sannerligen kränkande för en avsevärd del av publiken. Konstnären kunde också misstänkas för naturofobi något som ännu kan skymtas i våra dagar. Frågan är om RH kan bli lika folklig och uppskattad. Kanske, du har ju lagt grunden genom att avvisa att hunden skulle vara oren. Profeten delar med hunden att vara människans bäste vän.
Bäckström,
Tack, tack, tack. Tårarna trillar – det var det skojigaste jag läst på länge!
Hur var det nu med sten i glashus igen…?
Minns du?
mohammad, Nuet är min källa mitt liv min inspiration.
Jag sneglar sällan bakåt och spanar föga framåt, låter var tid ha nog av sin plåga.
Är inte intresserad av att ta del av det du länkat till.
Att vara intresserad av att diskutera – i min värld ingår det att vara kritisk, både på ena och andra hållet, såväl som att tillsammans vända och vrida på saker* för att hitta nya infallsvinklar – men det verkar inte vara något för dig. Kommer kanske så småningom?
*ibland blir det otroligt både roligt och givande
Jo, jag misstänkte nog att det var lite så det låg till.
har du frossat färdigt Cecilia, eller vill du ha mera att gnaga på?!
CeDe,
?
Bäckström, undrar bara lite mitt i den juridiska kampen – varför vill du hävda upphovsrätt till dina kommentarer?
Så possessiv skulle aldrig Gurun Gudrun vara. Är det troglodyten som regerar nu?
Men Krister, har du köpt en ordbok?
Tramsa inte, Gordon! Har jag inte sagt till dig att jag är den ende guden?
Krister, del Grotto har dragit sin sista suck; ihjälgasad i sin jordkula på order av den lettiska generalen i grå fanell.
Detta avslut på mitt utdragna projekt, ger en lämplig knorr på den konstnärliga marsipankultingen – Undersökningen om Vilks har ett samvete.
Slutsater:
1. Uppfattningen om samvetsfrihet skiljer sig inte från sekulära och religiösa extremister. Grogrunden, utilitarism kontra teokratism, spelar dock viktig roll; Såväl Sverige såsom Pakistan har ingen lagstiftad samvetsfrihet.
2. Vilks, dessutom hävdande sin egen totala frihet, (frihet FRÅN samvete) är paradoxalt i ett låst läge – ”Lasses Limbo”; För evigt skild från både demokrati och diktatur, kärlek och hat.
Ja, detta är givetvis bara ett par av slutsatserna; Den digra rapporten skall inom kort redovisas på högre ort (om Gud vill).
Överseende önskas med att jag då själv, med den professionellas rätt, stundom tolkat och broderat ut de inblandades andemening (eller brist på dito).
Farväl.
Bäckström et al.
Ps. Lyss ej på falska profeter, bara de äkta. Ds.
Det vill jag. Jag har visserligen läst den långt innan du kom på tanken att skriva den, men det skadar inte att den inhumane humanisten och den ryggradslöse ryggraden också får ta del av innehållet. För övrigt är jag med er alla era dagar.
Gud.
Den inhumane humanistens humanism visar sig dock tydligt
i dennes humana handling att låta en dåres försvarstal för samvete, där länkar fattas för helhet, beredas plats att fritt sväva i det trängda utrymmets vrår.
Chiaro
Med tanke på Guds återkommande totala brist på humanism är det inte utan att man misstänker att Gud här är ute på svag is…