Ett lika bisarrt som oväntat inslag i RH-projektet är Täppas Fogelbergs inhopp med påföljande uthopp. För sina knaggliga krönikor fick han tillsägelse av ledningen och får dessutom stå över nästa gång hans program går ut i etern. Då skall han diskuteras. Sammantaget är det inget dåligt inslag i projektet. Det faller under rubriken ”affekter och överilningar”. Ett bevingat uttryck kan måhända dröja kvar: ”Täppasironi”, sådan ironi som är ogenomtränglig.
Under samma rubrik kan också anföras Annika Hamruds artikel på Newsmill. Man kan här se vad som händer när affekt och ideologisk övertygelse tar överhanden. Det går naturligtvis för sig att kritisera SION-konferensen och mitt deltagande där. Men Hamrud vill så gärna finna det dräpande. När känslorna tar överhand blir det bara rörigt när hon försöker säga vad jag skulle ha sagt på Publicistklubbens debatt:
”…han påstår att Pamela Geller och hela mötet reagerade negativt mot råttuttalandet, ett uttalande som talaren gjort förr när han varit inbjuden av Geller. Vilks säger också att Pamela Geller säger att hon inte är rasist.
Men hur var det nu? Tidigare under kvällen och i flera intervjuer har Vilks sagt att han inte tar ställning, att han enbart är en processkonstnär som låter saker ske.”
Ja, inte tar jag ställning. Jag tror inte jag har sagt att hela mötet reagerade negativt, men det är helt klart att de ledande gestalterna gjorde det. Inte för att det för dem betydde så mycket att indiern hasplade ur sig ”råttor” utan att det inför öppen ridå blev en mindre lyckad framtoning av konferensen. Säkerligen menade talaren inte någon våldsbetingad bortsopning utan irriterade sig hatiskt på det i dessa kretsar ofta framhållna ”demografiska problemet”. Fortsättningen av det här citatet är underligt. Pamela Geller säger ständigt att hon inte är rasist och det är vad jag upprepar. Jag vet inte heller att hon skulle ha blivit åtalad för något sådant eller beslagits med dylika uttalanden. Hamrud får också för sig att mitt ansiktsuttryck ändrades vid råttsekvensen och att jag gav uttryck åt fasa. Var detta fasansfulla ansikte finns någonstans är nog i skrivarens egna känsloutbrott. Hela artikeln är en typisk jag-skall-komma-åt-skrivning. Men hon kommer intet åt för det finns intet att komma åt. Eller vad sägs om det här?: ”Uppdrag granskning som visades i förra veckan visar en konstnär som verkar trivas mycket bra bland antimuslimerna och som har flera vänner med bland deltagarna.” De enda jag känner sedan tidigare är Lars Hedegaard och Ingrid Carlquist, artikelförfattaren menar tydligen att det är graverande. Ett försök till görs:
”Han menar då att han inte tror någon kan ta illa upp av hur sagoboksfiguren framställs och att inga barn skulle reagera på rasismen om de läste Tintin i Kongo. Han får däremot inga frågor om hur han ställer sig till att kalla muslimer för vildar.”
Min enkla synpunkt i styckets inledande mening är att barn i allmänhet kan skilja mellan fiktion och verklighet. De brukar veta vad som gäller. Det är djupt osannolikt att Tintin i Kongo i dessa kretsar skulle skapa eller förstärka rasism. Den andra meningen måste vara så nära en ren affekt man kan komma. Hamrud får bara fram en retorisk fråga. Pamela Geller har i sin beryktade annonskampanj avvisat ”vildar” (”savage”) i sitt försvar av Israel. Hon har också bemött kritiken att hon skulle mena muslimer med att den som läser det så måste vara islamofob. Onekligen en fyndig vändning och sådana är Geller full av. Liksom Hamrud är hon en starkt affekterad personlighet, känd för sina utbrott, men också känd för att kunna formulera sig ur (mer eller mindre trovärdigt) den massiva kritik som hon får.
Hamrud räknar upp en lång rad av välkända argument för Geller-bashing, som hon troligen har hämtat från sajten loonwatch som ägnar Geller stort intresse. Geller har besvarat en del av den uppräknade kritiken. Att hon anser att Obama är muslim är något som är helt vedertaget i dessa antiislamistiska kretsar. Emellertid är Geller & Co helt immuna mot dessa utfall. Tvärtom ger det ständig energi åt åsiktsmaskinen. Geller är helt beroende av provocerande utspel som hon gång på gång lyckas genomföra och få stor uppmärksamhet för. Jag tror inte heller att Fox News har tagit avstånd från henne, hon medverkade där för ett par dagar sedan. Hon har alltför goda förbindelser för det. Vill man komma åt saken får man prestera något annat än att haspla ur sig de vanliga påståendena om Gellers galenskap. Hamruds alltför ivriga önskan att klämma till både Geller och mig och dessutom få oss in i samma fålla blir inte mycket mer än att man kan förstå att hon är uppfylld av sin ideologiska stöpform. Tydligen vill hon egentligen inte ha någon kritik utan enbart låta Geller och SION fortsätta sina kampanjer. Fjärran från det idylliska Sverige. När ideologier leder till en fanatisk tro på den egna godheten blir det alltid elände. Hamrud och Geller är på den punkten identiska. Blott har deras ideologiska övertygelse skilda ändamål.
Ett ännu värre exempel på bristande research kommenterar Peter Ekström i Kulturdelen. Den här ramsan (i Folket i Bild/Kulturfront) av författaren Hans O. Sjöström är inte dålig och kvalificerar sig direkt för en plats i konstprojektet (RH for dummies):
”När han ritar en streckteckning av något som sägs föreställa en rondellhund och påstår att den föreställer profeten Muhammed och får den publicerad i en dansk tidning lyckas han väcka enorm uppmärksamhet för att hans yttrandefrihet hotas. Hotet består i att en del svenska tidningar inte publicerar hans bild och att han har blivit avstängd från en utställning på Jamtli i Östersund dit han först blivit inbjuden.”
En liten pärla.
Det här inlägget var bland det roligaste du skrivit 🙂
Det fick mig också att fundera på min relation till RH-projektet… Har läst denna blogg i flera år till och från, särskilt intensivt under 2007 och i år. Jag trodde jag läste den för att jag var intresserad av politisk och kulturell debatt, och av konstnärliga ställningstaganden, eftersom jag själv sysslar med konstnärligt arbete.
Men på sistone har jag börjat inse att hela projektet mest är en fantastisk såpopera, och egentligen tilltalar mig mer på samma nivå som amerikanska komediserier. När kufiska comic relief-karaktärer som Täppas introduceras, eller när Åsa Linderborg – den humorlösa granntanten i Rondellhundens sitcom – kommer med illa formulerade uttalanden, är det underbar underhållning att få ta del av din raljanta berättarröst (voice-over, tänker mig en lite disträ överintellektuell huvudkaraktär, som bor i ett trapphus fullt av skvallerglada eccentriker).
Keep up the good work!
”Vilks säger också att Pamela Geller säger att hon inte är rasist.”
HERREGUD!
Lars Vilks.
Jag har läst och tittat på bilder från det material du hänvisar till under: Geller har ”besvarat”. Oavsett det mötets mening och avsikt så blir du en helt annan person när du rör dig i kretsar som backar upp och ger dig positiva respons. Det gäller väl iof alla människor. Men bilderna från SION visar på en ung snygg smart kille, som tyvärr i det inskränkta svenska klimatet trycks ner som en ickevarelse. Det är tragiskt och orättvist. Move your as to where you belong and to what you deserve!
Annika Hamrud hade inte behövt åka över Atlanten för att gå på konferens. Konferenser anordnas ju också här i Sverige emellanåt. Här är några exempel.
* Konferensen ”Jag är muslim”, anordnad av Sveriges förenade muslimer, 5-6 maj 2012 i Göteborg. På talarlistan bl.a. Hamza Tzortzis, känd för att förespråka kriminalisering av homosexualitet och för uttalandet ”som muslimer avvisar vi tanken på yttrandefrihet”.
* TUFF-konferensen, 15-16 april 2011 i Göteborg. TUFF utläses ”Troende unga framtida förebilder” och är en känd muslimsk ungdomsorganisation. Huvudgäst: Bilal Philips, som kräver dödsstraff för homosexualitet och anser att AIDS är Guds sätt att straffa de homosexuella.
* Islamiska förbundets 30:e årliga konferens, 24-26 december 2010 i Stockholm. Talade där gjorde Salah Sultan, som sprider klassisk antisemitisk propaganda om judar som mördar kristna för att använda deras blod i det osyrade brödet, och om hur judar genom en internationell konspiration kontrollerar världen. En annan av talarna var Jassim al-Mutawa, som anser att otrogna kvinnor ska stenas till döds.
* Sveriges unga muslimers årliga konferens, 10-13 april 2009 i Stockholm. Här föreläste Khalid Yasin, en amerikansk muslim som bland mycket annat anser att muslimer inte kan ha icke-muslimer som vänner och att lika rättigheter för kvinnor är en ”vanföreställning” (delusion) och ”dåraktighet” (foolishness).
Till detta kan läggas aktiviteterna vid en av landets mest kända moskéer, Stockholmsmoskén vid Medborgarplatsen. Där har man sålt kassetter där judar kallas en ”sjukdom” och ”bröder till apor och grisar”. Där har också genom åren åtskilliga hatpredikanter hållit föreläsningar, bl.a. Riyadh ul-Haq (som nekats inträde till Kanada pga sina hatiska utfall mot judar, hinduer, moderata muslimer och homosexuella) och inte minst Yusuf al-Qaradwi, fixstjärna i den muslimska världen, känd för att hylla Adolf Hitler som ”satte judarna på plats”.
Man kan lugnt konstatera att etablerade svenska muslimska organisationer vid upprepade tillfällen bjudit in personer som är långt mer extrema än någonsin Pamela Geller. Men någon större uppmärksamhet brukar inte detta leda till. På sin höjd någon artikel där företrädarna för organisationerna ifråga anklagar sina kritiker för ”islamofobi” osv. Den ende journalist som konsekvent bevakat ämnet är väl SvD:s utmärkte ledarskribent Per Gudmundson.
Det är värt att uppmärksamma och fördöma dem som faktiskt sprider hat mot muslimer. Jag är dock inte övertygad om att Pamela Geller hör dit – och framför allt ter sig fixeringen vid henne märklig, när det på så mycket närmare håll finns så mycket värre saker som får så mycket mindre uppmärksamhet.
Kantor Wilhelmsson,
Fredagsguld!
Johan,
Expo tar nu sina första stapplande steg i en granskning av fanatism, men visst tycks det vara för sent, stenen har redan satts i rullning nedför stupet.
http://debatt.svt.se/2012/10/12/antirasister-maste-sluta-blunda-for-extrem-islamism/
Kantor Wilhelmsson,
Kul att se dig igen!
Jisses! : – )
Ja,ja Cecilia. Kanske lite överdrift här och där. Men det är inte alltid som den kronologiska åldern går hand i hand med den biologiska.
Ja, det har du absolut rätt i. På alla sätt. (blink mm)
Övremedelåldersfjortisgroupiestalkergurudyrkare
(blink blink)
Krister. Det kan kanske stämma. Men angående mitt tal om olika sätt att åldersbestämma så var det faktiskt Vilks som jag hade i åtanke.
Njut av religionsfriheten – det är din rätt.
Att mingla i blåslitet gällivarehäng kan dock inte anses annat än som avtändande.
Kunde du inte skickat med gubben din ett ombyte.
Hehe…
Inte trodde jag du var lagd åt det hållet, mohammad.
Akta dig för galgen !
Hihi…
Såg att någon fakturerat LV för sin medverkan i RH-projektet genom att kommentera på denna plats. Ingen dum idé. Lite svårt att
effektuera, om nu LV inte betalar förstås. Icke beställda bidrag brukar inte kunna faktureras. Men LV kanske för säkerhets skull skulle ha en ”disclaimer” med följande lydelse: ”Kommentera gärna, och ingå i konstprojektet, men räkna inte med betalning.”
Cecilia: Tack! Vad hjärtligt. Jag mindes inte ens att jag kommenterat här förut men det har jag kanske gjort?
christina wegel: Fin idé, och får en också att fundera på var gränserna går för medverkan i RH-projektet. Är det medverkan i media som gäller, dvs. yttra sig eller synas på en mötesplats där projektet diskuteras? TV, Radio, Blogg etc. Eller kan man också tala om ”RH-statister”, t.ex. de som skymtar i bakgrunden på inspelningar, bloggbesökare som inte kommenterar etc.
Och vad krävs för att räknas som mediemedverkande? Om jag startar en podcast med min granne och pratar om RH och den får noll lyssnare, är jag en medlem av projektet då? Den här frågan känns väldigt lik ”om ett träd faller i skogen och ingen hör det…” och är kanske mer filosofisk, men någonstans måste ju gränserna dras om allt detta ska få en sammanhängande presentationsform.
Kantor Wilhelmsson. Vad som ingår i RH-projektet är inte märkvärdigare än när någon t ex skriver om den ekonomiska kristen i Europa. En sådan kris breder ut sig i ändlösa detaljer men det är ändå inte särskilt svårt att hålla fast ämnet och vad som är intressant.
Kantor Wilhelmsson,
Ahhh… Du påminde mig om någon från 2007.
Det förflutna skojar ju med en, för det mesta…
Och det är ju väldigt intressant – även så kort tid som 5 år är rent trolleri ibland. Och 1000 eller 2000 år – ja, då snackar vi verklighet!
Jo, det är det nog. För de allra flesta…
En annan kris:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/dodlig-sjukdom-harjar-bland-skanska-algar/
Kan måhända se fjantig ut för en del, men det hänger nog ihop – det hela.
För om inte jorden klarar av de senaste ca 50 årens ”frosseri” – så kan vi diskutera oss ”till döds” fortare än kvickt. ; – )
Ah, ack kära 1900-tal…
http://www.youtube.com/watch?v=x7fAXZiiIzo
Täppas största miss var att skriva att Vilks är humorlös.
Lars Vilks är hysteriskt rolig !
Jag tänkte mer på Pam…sotis?
Trassla inte till det mer nu mohammad. Du vet ju att du ändå alltid måste ge dig. Det fanns väl ingen logik i det du sa nu. Om Lars Gällivarehäng var avtändande på Pam så fanns väl heller inget att vara sotis på. Om nån nu skulle vilja vara det.
Försök och väx upp och bejaka i stället för att alltid vara insinuant.
CeDe,
Menar du att du är sotis på…mig?