Kanske ett trendbrott. Bukowskis har en Vilks till salu. Visserligen en helt neutral sådan men hittills har inte ens det varit möjligt. Objektet i fråga är pocketupplagan av Arx från 1994. Den är handgjord och varje exemplar avviker något från de övriga men siktet var inställt på att få dem så lika som möjligt. Upplagan skulle ha varit på 50 ex men knappt hälften blev gjorda. Materialet är papper och cement samt några metalltrådar. Ytan motsvarar exakt ett vykort. Auktionsobjektet är placerat på som det anges ”drivved från Kullaberg”. Något sådant ingår inte utan får ses som en individuell exklusivitet.
I dagens Expressen kan man ta del av de senaste depescherna från Rasistnytt. Oivvio Polite skriver, helt i tidens anda (och det handlar om den ytterst populära figuren Lilla Hjärtat) : ”Därför blir jag lite besviken när hon nu upprepar deras argument att kritikerna borde ägna sig åt ’riktig rasism’ i stället för att prata om en medvetet reproducerad stereotyp av ett svart barn”.
”Riktig rasism” är inte längre intressant, det är en hopplös, förlegad och marginaliserad företeelse. Det som eggar är den långt mer användbara strukturella rasismen som ingen kan svära sig fri ifrån. Stereotyper som anspelar på utseende och kultur är vanliga. Jag kan inte säga att jag är helt säker på hur sakerna tillstånd ser ut just nu, men det brukar vara möjligt att tillåta sådana framställningar av västvärldens invånare. Problemet är naturligtvis att andra stereotyper har värderats lägre och att det har visat sig svårt att på ett trovärdigt sätt ändra på detta. Politiskt sett finns det inte heller något behov av en sådan förändring. Vårt samhälle behöver tills vidare den skuldsättning som strukturell rasism erbjuder. I grund och botten rör sig hela problematiken om den upplysta och moderna västvärldens inkonsekvens. Upplysningens vackra formuleringar kombineras med utsugning och förnedring. En något förhastad slutsats, som inte är ovanlig, är att därför förkasta hela den västerländska moderniteten. För att genomföra ett sådant projekt krävs dock – den västerländska moderniteten.
I ett samhälle kan man knappast undvika påfallande inkonsekvenser. All förändring sker långsamt och med tröghet. Att fullfölja upplysningen och moderniteten tycks emellertid vara det enda alternativ man kan tänka sig. Men frågan är om strukturell rasism någonsin kan försvinna. Strängt taget rör det sig om avståndstagande och misstänksamhet mot det som är främmande. Det behöver inte heller alltid vara en helt felaktig attityd, det som är främmande kan vara något man bör undvika. Självfallet drabbas ofta oskyldiga men den intressantare frågan är hur man kan göra något åt det. Att anse alla skyldiga och ständigt misstänkliggöra dem är mera fängslande än vinnande. Det slutar lätt med att bli en parallell till Jules Romains’ Dr Knock, läkaren som ansåg att alla människor är patienter som måste behandlas. Han visade sig vara en mästare på att sätta detta i verket. Dr Knock is back.
Dagens konsttips: Maktlösa medlemmar i konstvärlden
Exemplar 15 av pocketupplagan av Arx.
”Strängt taget rör det sig om avståndstagande och misstänksamhet mot det som är främmande. Det behöver inte heller alltid vara en helt felaktig attityd, det som är främmande kan vara något man bör undvika.” En attityd, visar DN/Ipsos senaste mätning, som får allt fler anhängare i vårt aflånga land.
Ja det var ett märkligt resonemang.
I kontext, ”Det främmande” att undvika är givetvis De främmande, det vill säga Flyktingar och invandrare.
Varför inte skriva det rakt ut då..?
Mohammad. Jag tänkte mer på sådana fenomen som t ex fotbollshuliganer. Hamnar man bland sådana är det främmande något som bör inge en viss försiktighet.
mohammad,
Om vi nu lägger dina paranoida och egocentriska floskler åt sidan så kan vi bara konstatera att rädslan för det okända är en välbekant mänsklig reflex, en restprodukt från tider när det främmande var lika med fara.
Att känna olust för det obekanta är både sunt och normalt men känslan upphör i samma stund som den uppfattas som obefogad.
En folkstam som illustrerar just den där primitiva överlevnadsreaktionen, som CeDe talar om, är araberna. Många tusen år i en fientlig öken gör att man inte automatiskt släpper in främmande hur som helst i sitt tält. Läs gärna ”The closed circle” av David Pryce-Jones. En ögonöppnare.
http://www.youtube.com/watch?v=gUQLl-6_hxs&feature=related
Grattis till avslutet av Arx på Bukowskis. Lite mindre än utrop, men även mindre pengar är pengar, och
dödläget fick ju liv.
CeDe,
Nja, att sätta Vilks skrivning om den strukturella rasismen och det främmande i sitt sammanhang kan väl inte vara helt fel.
Begreppsanalys kan man väl kalla det.
Att ägna sig åt allmängiltigt psykologiserande runt ”rädslan för det främmande” ger ingenting.
Du missar ju att ordens betydelse ger skriften dess specifika signifikans…
Eftersom Vilks inlägg handlade om rasism var det långtifrån uppenbart att det var fotbollshuliganer han hade i åtanke, när han försvarade avståndstagandet mot det främmande.
”Men frågan är om strukturell rasism någonsin kan försvinna. Strängt taget rör det sig om avståndstagande och misstänksamhet mot det som är främmande. Det behöver inte heller alltid vara en helt felaktig attityd, det som är främmande kan vara något man bör undvika.”
Läktarvåld är väl inte det första man tänker på, i alla fall inte jag, när man läser ett sådant stycke.
mohammad,
Ingen nämnd och ingen glömd. Men det går bra att precisera också. Den strukturella rasismen passar alldeles utmärkt in i min beskrivning av människors rädsla för det avvikande. Och för att ännu mer närma oss den kärna du eftersträvar att få rannsaka så har jag full förståelse för att Islam kan vara skrämmande för många som har förmågan att följa mediers övervakning av det våld och vansinne som utspelar sig i den muslimska världen. Dem som inte reagerar negativt på sån information får man väl då betrakta som de verkligt perversa.
Allt går att tolka fel. Inte heller jag tänkte på fotbollshuliganer när jag läste det. Men om man vill förstå så kan man efter att ha läst Vilks ”fotbollshuliganer” förstå det så att strukturell rasism kanske inte kan komma att försvinna eftersom den i själva verket handlar om ”avståndstagande och misstänksamhet mot det som är främmande” (det må vara det ena eller det andra inklusive fotbollshuliganer). Att undvika det som är främmande kanske är en mänsklig egenskap som har och har haft ett överlevnadsvärde för alla människor. En mänsklig egenskap – inte en omänsklig. Men detta får inte hindra att var och en av oss måste bekämpa rasismen var den än uppträder – inom oss själva och hos andra.
mohammad, Återigen upprörs jag över att en muslimsk självmordsbombare sprängt en kyrka med besökare i luften i Nigeria. Alltså enligt din definition av rasism så är jag en rasist.
Jonas Sjöstedt kritiserar Israels politik men kräver respekt för det och vill inte kallas antisemitisk eller judehatare. Så låter han inte när någon kritiserar islamsk politik. Då är man muslim hatare.
Visst blir man trött på alla idioter.
Er ödmjuke tjänare har grävt djupare i myllan efter den dumpade svenska folksjälen och fann den i form av Masshysteri –
Ett punkband från Umeå, bildat 2008.
En lyssning på deras hitsinglar från samma år – ”Paranoid” och ”Monton tid” har verkligen öppnat mina ögon.
Det var härligt att få rejva loss en stund bland dvärgbjörkarna; Kunde riktigt höra Nåjdens trummande, med jojken klingande över Långträsk som dröjande, klagande, silverkulor.
Varför är ni svenskar så fixerade vid raser? Ni ser rasism överallt och ni vågar väl snart inte köpa en färgburk utan att tvingas till ursäkter.
Alltför många av er svenskar är smått hysteriska och ibland skäms jag över att dela modersmål med er.
CeDe,
Jag kan inte minnas att jag i något sammanhang refererat min defintion av rasism i sådan mening att jag försvarat självmordsbombare.
Vad Jonas Sjöstedt och dennes Israelkritik har med Lars Vilks artikel eller mig att göra förstår jag inte.
Dock, Sionism och Islamism spelar väl för övrigt i samma liga.
Att flytta fokus från Vilks politiska idiotism är tydligen högsta mode nu…