1587: Moralen i konstvärlden och i världen

Ett för dagen passande ämne dyker upp när jag skall besvara en ny ordväxling med Peter Ekström (Kulturdelen). Han har svårt att förstå att jag beskriver konstvärlden och har fått för sig att det jag säger är mina ”förslag”:

”Som jag ser det så är det viktiga med konsten den individuella upplevelse som den förmår att skapa hos betraktaren. Utifrån detta är det också den individuella betraktaren som måste ta ansvar för att bestämma om konsten är ond, god, bra, dålig och så vidare. Bedömningen blir därför beroende av den individuella moralen. Alternativet är att lämna över ansvaret – och därmed också frågorna om vad som är konst, vilken konst som har kvalitet och konstens moraliska aspekter – till någon annan instans. Lars Vilks föreslår att denna instans är konstvärldens elit. Som jag ser det är detta ett orimligt förslag.”

Det är alltså inget förslag utan en mer eller mindre bister verklighet. Den enskilde konstnären kan ta vilka ansvar denne önskar, vem bryr sig om det? Konstvärldens elit avger sin dom och eftersom den bygger på vänsterideologi och politisk korrekthet är det svårt att finna några avsevärda mothugg. Ekström är upprörd över denna styrning men han får nog svårt att dra fram ett enda exempel där han inte delar konstvärldens uppfattning. Ekström brukar framhålla konstmarknadens kommersiella inflytande men vägrar inse att konstvärldens elit ställer sig avvisande till dess överdrifter. Visserligen kan inte ens eliten göra något åt detta men det är en annan historia. Om någon opponerar sig mot konstvärldens styrning är detta naturligtvis tillåtet men det marginaliseras effektivt. En sådan får inte vara med. Som ett obetydligt exempel kan det erinras om rondellhunden. Konstvärlden förnekar inte min rätt att teckna en sådan hund men anser att det är onödigt och ett missbruk av yttrandefriheten. Självcensur rekommenderas och jag blir olämplig som deltagare i konstvärlden. Och även här håller väl Ekström med. Han skrev tidigare med syftning på detta:

”I mitt huvud skapas en bild av en pojke som petar i en myrstack med en pinne och grubblar över myrornas oförnuftiga springande hit och dit.”

Konstvärldens elit och dess kontroll över moralen kan jämföras med vår tids politiska arena. Det alldeles färska exemplet som dök upp igår var att Mikael Jalvings bok Absolut Sverige hade översatts av Lennart Svensson. Denne har skrivit ett kontroversiellt blogginlägg om Breivik. Skall han därför inte kunna användas som översättare? Den politiska eliten, som styr den politiska moralen, anser förmodligen inte det. Vissa åsikter får man inte ha för att utföra vissa uppdrag. Där den politiska eliten bestämmer dagordningen blir följden uteslutning och marginalisering. Den intressanta frågan är hur man skall dra gränserna. Man kan förstå att Svensson kan vara olämplig för uppdrag där han kan misstänkas propagera för sina åsikter, men, som sagt, var drar man gränsen?