Erik Helmerson skriver i DN en intressant artikel om kulturdebattörerna och om oron för att hamna utanför konsensus. Vänsterperspektivet är det naturliga tillståndet, alla andra hamnar i försvarspositioner. Det här handlar om en konsensus som inte är olik den som råder i samtidskonsten. Alternativa positioner finns i båda världarna men de är inte gynnsamma eftersom man då hamnar utanför det som gäller.
Helmerson menar också att kulturdebatter som följer på en konstskandal inte har någon större påverkan på publiken. Publiken fortsätter att odla sina traditionella intressen. För en tid sedan skrev Dan Jönsson (DN) om konstskandalernas nödvändighet. Han hävdar att bildkonsten har kommit att bli ett medium och som ett sådant förväntas nyhetsvärde. Konsten är inte särskilt bra på att skapa sådant för en större publik och med de krav som ställs idag. Förr var det tillräckligt att konsten då och då kunde visa någon radikal estetisk förändring, men det duger naturligtvis inte längre. Enkelt, ytligt och kärnfullt, så blir det när konsten hamnar i det massmedialas intressesfär. Men genom att konsten bygger på precis motsatsen är det svårt att se att det skall kunna fungera. Som jag flera gånger har påpekat måste en skandal återvända till konstvärlden för att bedömas där. Utan konstvärldens välsignelse hamnar den utanför det så centrala historiska arkivet. De flesta konstskandaler skapas av mindre kända konstnärer som inte tillhör elittrupperna. Och då blir effekten svag i konstvärlden även om den under själva skandaldebatten sätter fart på konstskribenterna.
Det är självklart att samtidskonstens eftersträvar uppmärksamhet men det är svårt utifrån det faktum att utställningsorganisationerna är försiktiga. Nils Forsberg skriver (Expressen) om Sterling Rubys (1.123) på Bonniers konsthall och noterar att ”det är sent i samtidskonsten”. Ja, Ruby, är ingen direkt höjdare i mera avancerade kretsar. Däremot kan Bonniers konsthall erbjuda en konstnär som är populär. Frågan är om publiken hellre hade sett något mera traditionellt. Inte lär det heller dra några större mängder av ovana betraktare. Lite, men inte mycket, mera krut är det med Maurizio Cattelan (86) i Warszawa där han visar en Hitlerskulptur i det judiska ghettot. Reaktioner har det blivit men rösterna för och emot tycks ta ut varandra. Annars är Cattelan ett exempel på en samtida skandalkonstnärer som medvetet har sett till att skapa rubriker. Hans skulptur av påven träffad av en meteorit (1999) blev snabbt känd och väckte många reaktioner. I Polen fick en planerad utställning av den ställas in. Ändå kan man inte riktigt säga att Cattelan skapar mycket mer än små hyss i medievärlden. Underhållningsvärdet är större än skandalvärdet.
Jag tror att konsensus håller på att flyttas. Människor vågar mer nu. Vågar vara annorlunda. Tack vare b l a dig Lars 🙂 och SD:s intåg i riksdagen, och alla nya inkorrekta bloggar som har dykt upp.
Det påverkar och förskjuter samhällskmatet, så det inte blir så vänsterfundamentalistiskt mer. Det öppnar upp. Liksom i konstvärlden också tror jag. Det börjar att bli lite avigt och unket att se att allt ska vara PK tror jag.
Men naturligtvis kommer det att ta tid innan det öppnar upp och blir annorlunda och bättre. Men det är på väg tror jag. Men först måste det ske i politiken, sen kommer det i konsten efter.
Tänk bara på Ulf Nilssons bravader. Till slut vågar han fullt ut.
Den tiden kommer när vågskålen väger över, och människor vågar alltmer.
När känt folk som egentligen tycker inkorrekt, vågar ta klivet över.
Allt är nog att betrakta som normaltillstånd, i såväl nuet som dåtiden och för framtiden. Hjulen rullar och pendeln slår och evolutionen fortgår. Vad mer kan man begära?
Om någon vill ha sin lördagseftermiddag förstörd så kan ni ju alltid titta in på Avpixlat.se och få er till livs om vad Saudiarabien förser våra statsunderstödda moskéer med.
Kul!
USA borde bomba Saudi-arabien. Finns inget gott med att det djävulslandet finns kvar.
Läs Cecilia:
http://janmilld.wordpress.com/2013/01/04/tankar-om-pudlande/
Hi everyone,
I`m an android developer from UK, I recently published an angry birds like game called ”Angry Prophets ” featuring two characters called J and Mo.Since then I have received threats from some Muslims in UK, they are demanding me to unpublish the game!! In my view the game is not offending Islam, I just incorporated an arab character called Mo who is united with another character called J to destroy the devil ! Here are the links were you can download the game for free :
Google play https://play.google.com/store/apps/details?id=angry.prophets.af_final_adsfree&feature=search_result#?t=W251bGwsMSwxLDEsImFuZ3J5LnByb3BoZXRzLmFmX2ZpbmFsX2Fkc2ZyZWUiXQ..
Getjar http://www.getjar.com/angryprophets
Slideme http://slideme.org/application/angry-prophets
I would really like to ear your sincere oppinion on whether or not the game is offensive !!!
Regards, Balde
Så här säger Ingrid Carlqvist i ett tal från i höstas:
”Precis som Dorothy(i Trollkarlen från Oz) söker jag efter mitt hem, men på min väg träffar jag bara lejon utan mod, fågelskrämmor utan hjärnor( det bästa he he, hela PK-etablissemanget, eller hur. 🙂 ) och plåtmän utan hjärtan.”
Fortsätt och läs hennes tal om yttrandefrihet och sanning:
http://www.tryckfrihet.com/nu_kommer_dispatch_internationa/
Jättebra.
Jag vill inte ha tillbaka det Sverige som en gång var.
Det var inte något perfekt. Allting måste få förändras och förnyas men på sina egna villkor. Den förändring dock som Sverige genomgår i nutid är ett uppifrån styrt artificiellt experiment, som inte har någon förankring eller naturlig balans.
Det har väl alltid varit artificiellt. Ett bedrägeri. Det är bara det att vi inre har sett det tidigare lika klart. Det var ett socialdemokratiskt falsarium, där målet var dagens förstöring.
Må vara att det förgågna samhället hade sina brister, men det var inte på långa vägar så illa som dagens. Men det var ju det som var syftet. Allra helst sen ”Palme-doktrinen”.
Nä det är klart att ett land måste utvecklas efter sina egna inneboende förutsättningar. Men hur det hade blivit får vi aldrig veta. Eftersom allt är raserat nu.
Men jag förstår inte riktigt vad du svarar på. Kan du tala om det för mig.
För jag talade ju om sanning, yttrandefrihet och respekt för densamma, inte om dåtid contra nutid. Så jag förstår dig inte riktigt där.
Förklara för mig är du snäll.
Jag relaterade min kommentar till Ingrid Carlqvists sista mening i hennes artikel som du hänvisade till;
”Till det Sverige som en gång var, det Sverige jag vill ha tillbaka.”
Hon menade ju känslan som då var. Inte det fysiska.
Utan det goda samhälle som en gång var, i hur vi umgicks med varann. Som idag gått förlorat i det hårda och brutala som idag råder mellan människor. Och all misstro och alla kränkningar.
Då var det en slags skön mjukhet och värme i samhället. Och inget nämvärt våld eller övergrepp.
Det är detta hon vill ha tillbaka. Och jag också 🙂
Men vi kommer kanske ifrån ämnet lite, även om det här med konsensus och sanning är vktigt i stort också i hela samhället. Det rådde mycket mera förr. Då kände man sammanhang och alla visste vad som gällde på ett positivt sätt. Varför… Jo, för att man samtidigt hade sanning i det. Inte som idag den feta PK-lögnen, som är en påtvingad konsensus som inte har någon sanningshalt och grund. Därför får vi det här urartade samhället vi har idag. Likaså i PK-konsten som är falsk konst utan hjärta och relevans som Vilks konst t ex ju i sanning har. Där allt uttrycks sant uppstår inga konstlade konflikter utan allt flyter på i en skön flod. För av sanning rättas alla misstämmigheter, våld obehag och oäkthet i den konstnärliga tanken och uttrycket till av livets egna mekanismer.
Flyter på i en skön flod, som en gång demonstrerades i Lars Vilks flodguden, låter ju fint men är inte heller realistiskt. Hade grottmänniskorna bara suttit och myst i sina grottor ja, då hade du och jag Johan suttit kvar där än i dag.
Nu har ju Johan redan kommenterat det med artificiellt, och liknat det vid bedrägeri. Men det gjorde mig bara ändå mer perplex…
Undrar själv hur den naturliga balansen ser ut? För att inte tala om vad det ”artificiella” experimentet innebär…… (skrattar både glatt och snällt)
Du och jag i en grotta CeDe? Låter trevligt. 🙂
Floden kan ta nya vägar, men fortsätta att vara en flod. Idag så stänger man till dammluckorna så det bara blir en rännil på en utgorkad slätt.
Du missförstår mig CeDe.
Jag skrev att jag INTE menade den fysiska utvecklingen, utan den mentala/känslomässiga avvecklingen.
Det är det jag menar med artificiellt samhälle Cecilia. Hela den här konstgjorda utvecklingen utan inre sanning eller konsensus. Som CeDe säger: ”påtvingat uppifrån.” Hela det här samhället bygger på en enda stor fet lögn, Om PK:s eviga förträfflighet, när vi ser konsekvenserna och resultaten av denna absurda politik.
Samma inom konsten. Det hänger ihop konst och politik.
Nyhetsvärde = uppmärksamhetens skandal av artificiell yta, istället för inre sanning och konsensus.
Bättre vore att hylla en äkthet i uttrycket, istället för den falska konsensus som PK representerar.
SOLUPPGÅNG… 🙂
Aj, aj Johan – du vill ge artificiellt en ”uppdaterad” betydelse, tycks det mig som om…?
Konsensus är också ett intressant ord att ta sig an. Undrar var det kommer att hamna? (glad, glad)