Jag följer den intressanta diskussionen om Hilma af Klint. Skall Klint tillerkännas en central roll i konsten och i konsthistorien. Åtskilliga skribenter har uttalat sig med stor entusiasm. Senast idag fick vi veta av Malin Ullgren i DN att hennes ”unga jag vet att Hilma af Klint är en väldigt viktig konstnär.” Det är ett uttalande som baserar sig på tro vilket för med sig att hon vet. Den slutsats man kan dra av det är att konsthistorien skall följa ett politiskt korrekt schema. Maria Schottenius drar till med en annan slagdänga som har florerat flitigt i spalterna, att Hilma af Klint inte lät sig bedömas av män. Visserligen måste skribenterna som lägger fram den ståndpunkten tillstå att det skulle ha varit omedvetet men man får nog tillägga att den faktiskt är felaktig. Hon lät sig bedömas av sin store idol, antroposofen Rudolf Steiner. Den auktoritet som hon ville böja sig för fanns där och hon vandrade följsamt till Steiners antroposi från spiritism till teosofi, vilka båda underkändes av den store Steiner. Efter Steiners recension, som inte var ofördelaktig men som alltså avvisade de andra som Klint umgicks med, inföll en paus på flera år. När hon återupptog sitt arbete låg det i linje med Steiners lära.
Naturligt nog finns det ett enormt behov av en verkligt betydande kvinnlig konsthistorisk bildkonstnär. Nu synes möjligheten ligga inom räckhåll: Den första abstrakta bilden, en konsthistorisk sensation, flera år före Kandinsky. Det konsthistoriska hindret kan man dock inte bortse ifrån. Klint utförde inte sina målningar som konst i konstvärlden utan som beskrivningar av kvasireligiösa framställningar som skulle visa hur världen nya andliga ordning skulle te sig. Det är dock inte nödvändigt att man bryr sig om vad upphovsmannen har för intentioner. Konstvärlden kan utnämna vad den önskar till konst. Så har det också blivit med Klint. Hon är utnämnd till en betydande konstnär. Men därmed är hon en sent inkommen konstnär. Och frågan är nu vilken rang hon skall uppnå.
Peter Cornell håller huvudet kallt i den feministiska yran. Han påpekar (Expressen) att konst inte är någon tävling. För i så fall skulle priset gå till Victor Hugo som utförde den abstrakta bravaden redan vid 1800-talets mitt. Helt rätt har han inte i frågan om konsten som tävling. Visserligen försäkrar konstvärlden ständigt att så inte är fallet men återgår sedan till tävlandet där vinnaren inkasserar en plats i konsthistorien som banbrytare eller intressant uppföljare. Klint är bokstavligen en outsider och med en outsider är det alltid så att dessa relateras till konst och konsthistoria där de eventuellt kan ges en plats eller inspirera till nya verk.
Men hur skall Klint hanteras? Man kan strunta i kontexten och se dem som estetiska verk, formuttryck. Ett problem är att hennes verk sedda i samtidens konstvärld inte är särskilt förnyande. Konsten som estetiskt formuttryck är sedan länge lagd på hyllan. Och försöker man följa upp andligheten lär den inte imponera. Samtidskonsten intar t ex ett reserverat förhållande till New Age-inspirerad konst.
Dan Karlholm (SvD) gör ett försök i linje med det jag nämnde ovan, att utnämningen av hennes konst gör dem till konst, men endast i vår tid: ”i stället för att med historio¬grafiskt våld försöka foga in dessa bilder i en förhårdnad och patriarkal modernistisk historieskrivning där abstraktion utgör en av de starkaste valutorna, möjliggör hennes fördröjda ankomst till offentligheten att dessa verk blir ett slags samtidskonst här och nu.”
Den möjlighet som jag tror kommer att vara starkast i konstvärlden är att man kommer att se på en utvald del av hennes bilder som ”väldigt fina och spännande bilder”. Samtidigt är man nog så illa tvungen att distansera sig från Klint som modernist och istället göra henne till en intressant solitär med en egen bildhistoria, lika omöjlig som galen men trots allt med en den fängslande resultat.
Från serien sjustjärnan 1908. Allt är som sagt inte lika intressant.
Många frågor har dykt upp i kommentarerna angående Klints intentioner och om hur vi skall se på hennes målningar. I varje fall vet vi mycket detaljerat om hur hon tänker kring sina bilder genom de noggranna anteckningar hon förde. Bilden ovan förklaras på följande sätt:
”Mediumistiskt skulle jag få utföra den. Vi vilja framställa astralvärldens bilder. De utspy onda vätskor… Arbetets fösta tavla är en ”ose”bild [Klint menade att det fanns ett särskilt bokstavsspråk som så småningom skulle bli förståeligt även för andra], det är en ljusbild, blandad med mörker. Mittfiguren avser att uttrycka människans på den ståndpunkten, då hon uppnått sin fullkomning och blir i stånd att i sin tur stödja och utveckla nya individer. De båda figurerna vid sidan av mittfiguren kallades för astrala. Den ena en ande ställd i disharmonins tjänst, den andra framställer en ljusbild av bärkraften som hjälper under evolutionens ”WU”. (Serien går under namnet WUS eller Sjustjärnans serie.
Hoppas verkligen hon får den position hon förtjänar. Det är stort artisteri och stor konst hon har åstadkommit, och mycket vackert.
Bilden längst ned, måste ju vara en ikon av Jesus, flankerad av två korsriddare. Vacker i sin stilla skönhet och mytiska ljus.
Rudolf Steiners omfattande raslära lever i bästa välmåga i skolor med hans namn liksom i lärjungen Waldorfs. Steiner var alltså rasist så som det ordet vanligtvis brukas i vårt fosterland. Att ordet då inte betydde samma sak som idag liksom andra ord kopplade till den tidens formuleringar spelar annars ingen roll i det land som ständigt ägnar sig åt retroaktiv indignation för att utmanövrera de som inte tillhör korrektheten.
Nåväl.
Synd att sd inte har ngn kulturpolitik att tala om ty det vore högst angenämt om de bland sina led hade några intellektuella ”vildpannor” som gav sig in i konstdebatten.
Hade ngn sådan varit tidigt ute och talat sig varm för Steiner och Klints konst, avspeglande den nordiska rasens önskan om att inte bryta dess cirklar så som nu sker i det misslyckade mångkulturella exprimentet. J-a vilket liv det hade blivit! Vare sig Ullgren eller Schottenius skulle lyfta fram Klint för risken att hamna på fel sida eller den ständiga möjligheten att inte få använda konstkritik för att markera social högfärdighet.
Sensmoral: Det behövs fler vilksare både som kritiker, konsnärer och publik för att jaga iväg brackorna,
Jesus? Jag ser rondellhunden. Före sin tid som sagt.
Tycker Vilks är bra mycket intressantare än Klintan.
När kommer Moderna visa Vilks konst?
Bilden tycks ha något med ljus och mörker att göra, de två, sida vid sida, nödvändiga för utvecklingen framåt, kanske, även om vi springer långa vägar för att slippa det mörka, följer hon oss under hela vår inkarnation, kanske även på andra sidan, vem vet, men någon gång måste vi väl få vila ut och komma till det sägenomspunna Sommarlandet.
Emmy vilken skräckvision du målar upp inför livet efter detta. Hu. 🙂
Det där med rasism är en fobi i sig. Finns den egentligen. Vem kan egentligen säga vad den är. Är det inte PK-arna själva som är dom enda ra isterna. Steiner var som han var han i sin tid. Och dessutom en mystiker och nydanare. Men rasist. Skulle inte tro det.
Ronellhund före sin tid. Kanske det. Genom som det nog är, två tempelriddare som flankerar Jesus på varsin sida i sin kamp mot islam nere i södern på medeltiden. Men Jesus ande vilade över dem. Det är nog det bilden vill säga.
CeDe, Modern M har blivit erbjuden, dvs. till skänks, en unik RH men efter betänkande tackat nej. Motiveringen var att de redan hade en LV i samlingen. RH är det mest avantgarde Sverige har att erbjuda inom konsten och MM vågar inte ens ta emot den. Daniel Birnbaum är en PK-fegis.
Jag såg utställningen på Göteborgs konstmuseum 1990 men blev inte imponerad trots kuratorns(?) ivriga försök att geni- och föregångareförklara henne.
För mig framstod det mesta som en utvecklad variant av det kludder jag som gymnasist ägnade mig åt med passare och linjal. Efter ett antal cirklar, -bågar och streck bildades en massa figurer som kunde skuggas med blyerts för att bilda ett dekorativt mönster.
Hade jag haft möjlighet att visa det för Hilma skulle hon säkert göra en lång och djupsinnig analys av mitt esoteriska tänkande.
Liknar en reklam som IBM hade tidigare och inte nåt som jag har hängandes hemma. Men vad vet jag också om konst? Den har säkerligen provocerat somliga där åter i 1908! Kanske kan man rent av hitta på en konspiration, som gör detta konstvärket till den verkliga orsaken till utbrottet av första världskriget. I dag finns liksom ingen begränsningar någonstan……..och det tycker jag är kult så länge man inte döder för att få rätt!
Rasism? Rondellhund? Hilmas skisser rör sig väl på en abstrakt nivå och inte en sociologisk, korsen, ljuset, mörkret, utvecklingsspiralerna, mitt i allt detta den korsfästa människan, fångad mellan ljus och mörker i sitt psyke, den eviga kamp som för oss framåt, som vi kanske förbannar mitt i den, men som senare gör oss till Skaparens söner och döttrar.
Mycket tjat om skissen ovan, så jag lägger mig väl också i. Hilma har skrivit ”evolutionen” så något menar hon nog med det. Figuren i mitten får mig att tänka på Leo da Vincis studie. Så då kan man ju se tavlan som en hyllning till vetenskapen vilken tar oss från mörker till ljus.
Från islamism till kristendom kanske.
Jo, tavlan är som en förtida Rondellhund i kampen mot islam, med Jesus i mitten, flankerad av sina två tempelriddare.
Korstågets början.
” Klint utförde inte sina målningar som konst i konstvärlden utan som beskrivningar av kvasireligiösa framställningar som skulle visa hur världen nya andliga ordning skulle te sig. ”
Vet man verkligen exakt vilka alla tänkbara intentioner Klint hade när hon gjorde dessa imponerande målningar? Jag tycker Vilks missar det estetiska, konstnärliga värdet i målningarna. Hon var ju utbildad på konstakademin osv, och därför är det ju troligt att hon såg sig som konstnär, som konstnärligt verksam, alternativt i praktiken var det, oavsett om hon i sin religiösa inspiration/förälskelse/väckelse inbillade sig att hon enbart jobbade för ”det andliga”.
Den ovan visade målningen, menar Vilks att den är ett dåligt, ointressant verk? Påminner väl om W. Blakes’ ”försurrealistiska” bilder?
Vad konstnärer ”babblar om” är inte alltid så intressant, utan kolla mer på vad dom faktiskt åstadkommer!
.
” Klint utförde inte sina målningar som konst i konstvärlden utan som beskrivningar av kvasireligiösa framställningar som skulle visa hur världen nya andliga ordning skulle te sig. ”
Ja är man akademiskt skolad i färg och form, så tror jag det är nästintill omöjligt att det inte genomsyrar ens arbete.
Tydligen har Becirov ändrat sig igen om inbjudan till moskén. Bollen ligger hos Vilks. Så om Vilks bara själv inkommer till Islamic Center med förslag på datum när han vill besöka moskén, så blir det ett möte där:
http://muslimskafriskolan.blogspot.se/2013/03/forsta-motet-mellan-islamic-center-och.html
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5466010
Om Steiners raslära pratas det sällan i waldorfskolor nu för tiden. Och Waldorf var namnet på en cigarettfabrik och ingen lärljunge. Inte många rätt där. Men du uttrycker dig härligt skitnödigt i övrigt.
JN,
Ja, Professorn behöver snyta sig emellanåt…
Lars bor i ett fritt land med yttrandefrihet. Han ska inte behöva åka till någon inflyttad moské och behöva förklara sig. Jag tycker det hela är absurd. Hoppas verkligen Vilks markerar sina rättigheter och får mosképubliken att förstå vad de har att rätta sig efter om de vill vara i det här landet..
JN,
Det där med cigarettfabriken har jag faktiskt läst ehuru mitt episodiska minne spelade mig ett spratt när jag skrev, eller om det var min astralkropp som var i obalans?
Det där med skitnödig var på pricken. Tror mig ha stor talang för det och tackar således för berömmet.
Angående Klint och Steiner så hade en argsint och demoniserande artikel riktad mot allsköns i andra sammanhang fega kulturskribenter som nu hyllar Klint smakat fågel. Argumenten mot skulle såklart grunda sig i Steiners rasläror som skulle kunna kopplas till rasbiologiska institutet och den tiden PK. Kopplingen Klint Clintan göras, att fascimen är en kvinna osv. Hade kunnat bli en ärbar cirkus av det hele.
Att ha tillskansat sig friheten att få tro på något fantasifoster innebär dock inte rätten att avkräva andra att ha samma vördnad för detta oidentifierade alster.
”Hoppas verkligen Vilks markerar sina rättigheter och får mosképubliken att förstå vad de har att rätta sig efter om de vill vara i det här landet.”
Alldeles riktigt CeDe. Främst mosképubliken då. 🙂 Bra ord förresten. 🙂
Han ska inte behöva tvingas dit. De leker ju med honom de muslimska dårarna. Så gör man bra inte om man anser att människor har ett värde. Vilket de bevisar att de inte gör.
”Klint utförde inte sina målningar som konst i konstvärlden utan som beskrivningar av kvasireligiösa framställningar som skulle visa hur världens nya andliga ordning skulle te sig.”
Alldeles riktigt. Ett nytt tänk för idag. Hennes inspirerande målningar kom verkligen fram i rätt tid. När vi behöver det, för att gå vidare, och inte sjunka ner i det islamistiska träsket. Hon såg dagens tid, med kampen mot islam. Nya korstågstiden. Hon ville ge inspiration för detta i en ny tid. Med Jesus flankerad av två tempelriddare.
Därför begravde hon sina målningar i 20 år. För hon ville att de skulle kommna fram, när tiden var mogen, på alla sätt. Det är vad jag tror. Hon var verkligen en mystiker och siare av rang.
Jag tycker att Hilma af Klint’s sena uppmärksammande i konstvärlden är ett färskt bevis på att Vilks konstteori är felaktig.
Krister, det där skulle jag gärna vilja veta hur du får ihop.
Från då till nutid, menar du?
Bara lite apropå.
Historien håller kanske på att återbörda sig?
Därmed också medvetenheten av ”konst i vår tid”? Vilket inbegriper vad vi tycker är konst i vår tid, som Hilma af Klint. Fast de flesta glömmer ”i vår tid”.
Och om man glömmer det – har man koll då?
Antagligen. På det kortaste korta nuet. Paradigmer någon? Kanske…?
Jag kan inte hålla mig från en sista kommentar i konstdebatten; När man ser konstnären Hilma af Klints av själ fullproppade, hundraåriga målningar nu åter bedömas samtidigt med Lars Vilks pubertala konsthistoriska palimipsester och bleka illustrationer av sina skulpturer –
(sistnämnda bilder framkallar för övrigt härlig nostalgi, i affektion, av obekymrade men långtråkiga skandinaviska småskolesomrar fördrivna med intorkade paletter med vattenfärger och vågskvalp)
Etikettrullarna rullar alltjämt in med de eviga dyningarna på konstvärldens ensliga och steniga strand.
För mitt inre kommer sedan åter minnen av en annan sommar; På franska rivieran, med Francis Picabia, efter en en vild biltur på vindlande vägar bland bergen i hans öppna sportbil, då jag pustat ut och frågar varför han efteråt lade till årtalet 1907 på sin senare, mer eller mindre kubistiska, torrnål som ingick i Metzingers ”Du Cubisme”, utgiven 1947.
Hans svar etsade sig fast:
”Konstnärer, sägs det, driver med borgarklassen; Jag driver med borgarklassen och konstnärerna.”
Han kom undan med den rondellhunden för han var tillräckligt mycket konstnär.
Ja, Hilma af Klint återbördade sin konst till vår tid, för att vi skulle upptäcka den, när vi som mest behövde den. Vi får kontakt med hennes visionära tankegångar först nu, som blir till i vår tid och blir den.
Lars Vilks,
Konstens kvalitet finns där, oberoende om eller när den upptäcks av den s.k. konstvärlden.
Krister,
Ni pratar om två olika saker?
Jag menar, som vanligt, det jag har skrivit. Där man tror sig klara sig utan upplysning och vetande råder tyvärr fortfarande mörker.
”Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity….”
(Yeats – The Second Coming)
En bild av vår tid där, sekulariseringen och upplösning av gamla värden, tabun och projektioner föder en motreaktion som med passionerad intensitet försöker bli vid det gamla.
Och Yeats fortsätter:
”Surely some revelation is at hand;
Surely the Second Coming is at hand.
The Second Coming! Hardly are those words out
When a vast image out of Spiritus Mundi
Troubles my sight; somewhere in sands of the desert
A shape with lion body and the head of a man…”
Om Yeats ursäktar, skulle jag här vilja skriva om de sista raderna till:
…somewhere in the woods of Värmland
A shape with dog body and the head of a man….
Nu åter till Yeats’s avslutande rader.
”…And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born.”
Och vad skall födas? Den nya människan, här ovan avbildad i centrum av Klints målning ”Evolution”. Den nya människan som varken ställer sig på det ondas eller det godas sida utan som känner sig själv bortom dessa motsatser.
Eller med C.G. Jungs egna ord.
”….if we know to know ourselves as being apart from the pairs of opposites, then we have attained to salvation.”
GG
Höll på att missa din tilläggande text om Hilma. Ett litet tips kanske som jag sett på andra bloggar är att till rubriken tillfoga en uppdateringsetikett.
CeDe,
?
Lätt hänt.
Krister. Nej, kvaliteten finns inte oberoende eftersom uppfattningar om vad som skall ses som kvalitet skapas av konstvärlden. Man kan jämföra med vår syn på naturen. Under 1800-talet skapades uppfattningar att väldiga berg och glaciärer var sublimt sköna. Tidigare hade detta betraktats som motbjudande. Bergen och glaciärerna förändrades naturligtvis inte i sig men vårt sätt att se dem. De kvaliteter som sålunda fick genomslag kunde teoretiskt sätt ses redan tidigare men den tidens värd kunde inte se detta. Kvaliteter kan också försvinna vilket är välkänt genom alla konstnärer som är uppburna av sin samtid men som efter en tid blir helt eller delvis bortglömda. Liksom de kvaliteter man tyckte sig kunna se.
Lars Vilks,
Så enkelt det vore, om bara berg vore problemet idag.
Vad talar vi om? 1 till 100 kanske?
PS. Hilma ler säkert sin tanke-himmel…
Kan vi lämna kvinnorna från 1900 ifred, de kämpade väl mot mansförtrycket, det är en prestation att bli visad helt enkelt.
Hur var nu liknelsen om Muhammed och berget igen.