1653: Riktig konst

Häromdagen hörde en bekant av sig och berättade att han hade träffat en dansk gallerist som sade sig vara intresserad av min konst. När jag såg på galleriets hemsida trodde jag inte mycket på den möjligheten. Ett seriöst mainstreamgalleri med riktig och modern konst. Jag blev därför föga förvånad när galleristen tydligen hade upptäckt vad det rörde sig om. Men saken avsatte en intressant deklaration som ger en liten inblick i hur galleristerna på den nivån ser på konsten. Riktig konst är enligt galleristen: ”Jeg fokuserer primært på tidsløse budskaber som handler om menneskets følelser og intellekt, samt det filosofiske og psykologiske i menneskets eksistens. For mig handler det om værdier som alle kan identificere sig med selv på tværs af geografiske grænser.” Och texten fortsätter att förklara:

”Den slags udstilling [alltså mitt eventuella bidrag] vil desværre være mere sensationelt anlagt end kunstnerisk… Det vil mere være et politisk statement og ikke en objektiv udstilling med fokus på en intellektuel, kunstnerisk context.

Lars situation er, at hans kunst direkte er overskygget af de ’politiske begivenheder’… Og desværre er han først og fremmest kendt for al den politiske ballade som ét af hans værker eller en serie af hans værker har skabt.

Jeg er et moderne menneske som respekterer og står ved ydringsfrihed. Men…

jeg arbejder med kunsten, hvor sensationer ikke må overskygge den kunstneriske værdi.

I er jo klar over at Lars kunstvirke udviser stor kompleksitet. Især i Danmark, hvis nogen vil opleve Lars kunstværker, vil pågældende besøge udstillingen udelukkende pga. ren nysgerrighed for det sensationelle i sagen omkring Lars og hans kunst.” Och med avslutningen: ”Det er utroligt vigtigt for en kunstner at hans kunst taler for sig selv og opleves objektivt! Det er kunstværket som skal være en hovedaktør og ikke en sensation omkring kunstneren!”

Ja, vad är då detta ”konstnärliga värde” som enligt galleristen är något med tidlösa budskap som handlar om människans existens och som förstås av alla kulturer? Ingen vet riktigt vad det är men uttalandet är en känd slogan i konstsammanhang, ”någonting bortom de blånande bergen”. Men även mainstreamkonsten är beroende av sensationen. Allt det som visas på det här galleriet är uppföljningar av de sensationer som konsten tidigare har skapat och som sedan har blivit föremål för konstestetisk upplevelse. För hur man än vänder på saken är konstens signum dess ständiga begreppsutvidgning. Begreppsutvidgningen kan inte heller nå något slut eftersom världen skapar nya hinder för konsten: Allt är ännu inte möjligt som konst och en del är högeligen kontroversiellt. Så sensationen är alltid inbakad i konsten. Sedan några decennier har det politiska ställt till det eftersom det inte på något bekvämt sätt kan förenas med konstens identitetsskapande åtgärd: att estetisera ett objekt eller en företeelse.

Tanken, som galleristen uttrycker det, att konstverket skall vara huvudaktören och inte sensationen, är i praktiken inte så enkel. Måhända inte i mainstream där konsten brukar bestå av objekt som är försedda med en lämplig konstkontext och där inga störande interventioner från omvärlden bryter harmonin. Sensationerna kan dock vara en del av konstverket och då blir de i dubbel mening attraktiva.

Nå, det var bara en parentes. Eftersom det trots allt var planerat att jag skulle ha haft ett samtal med galleristen var min idé att jag skulle uppträda som mainstreamkonstnär och göra något som ser ut som riktig konst och som dessutom skulle vara trovärdigt. Här är det en subtil skillnad mellan vad som är autentiskt och fake. Men istället fick konstprojektet ett tillägg genom galleristens deklaration.