Den 16 maj fortsätter mina konstarrangemangen i Danmark, den här gången på Österbro bibliotek. Ämnet är politisk konst och övriga deltagare är Kristian von Hornsleth, Michael Brammer och Uwe Max Jensen.
Kristian von Hornsleths mest kända projekt är ”The Uganda Village Project” från 2006. Projektet blev kontroversiellt men konstnären fick uppbackning av den välkände konstteoretikern Boris Groys. Michael Brammers herostratiska berömmelse inträffade 1994 med en installation i Köpenhamn. Det som skapade reaktionerna var att han lät avliva några hundvalpar som stoppades upp och placerades i en av installationerna. Han anklagades för att cyniskt eftersträva medieuppmärksamhet men installationen var mer komplicerad än så vilket man kan läsa om här. Uwe Max Jensen är konstnär och skribent. Om Hornsleth och Brammers verk kan man se mer i ett par videoinslag.
Den 15 april, på World Art Day, arrangerar KRO ett seminarium i Malmö om yttrandefrihet med Tendai Tagarira från Zimbabwe. I ett pressutskick sägs att ”Mot bakgrund av vad som händer i Ryssland och i andra svaga demokratier i det forna Sovjetunionen, kan man ställa frågan om inte konstnärer i lika stor utsträckning som författare slår an tonen i kampen för yttrandefriheten.” Yttrandefrihet är ett brännbart ämne och kräver i sådana här sammanhang en bestämd inriktning. Intentionen är att förföljda konstnärer skall erbjudas fristäder vilket får sägas vara ett högst rimligt krav.
”World Art Day” presenteras i utskicket på följande sätt:
”Tanken bakom ’World Art Day’ är att kunna lyfta fram en viktig dag över hela världen i konstens tecken. Det finns ett stort behov av att uppmärksamma och betona konstens betydelse, och konstnärernas roll som samhällsbyggare och främjare av infrastrukturer. Det skulle kunna hjälpa nuvarande och kommande generationer att förstå konstens idé och dess värde för vår värld.”
Man kan notera betoningen av konsten som samhällsnytta och möjligen är det detta som man menar är ”konstens idé”.
Nu sanktionerar ju inte tusen moraliskt begångna fel av mänskligheten, att ett till begås, i konstens namn, vilket inträffat i o m avlivningen och uppstoppandet av fem labradorvalpar. Sofisteriet tar ibland den moderna människan på avvägar, det som nu återstår, är att ödmjukt och ångerfullt vandra tillbaka i samma spår som trampats upp av den ystra och förvirrade nutidsmänniskan, gör om, gör rätt, dundrar ett visst Orakel.
16 maj låter ju intressant men risken är att de pratar Danska.
Emmy,
Nej nej. Inte trampa tillbaks. Framåt, alltid framåt, om det ska vara någon vits med det hela/vi ska lära oss något på vägen.
Utom för SD då. Som tror att tillbaks, är vägen till insikt…
Full fart mot avgrunden har förut varit min paroll. Nu är det nog annorlunda.
Minns de där hundvalparna. Minns också guldfisken i mixern. Vem var det?
Kan nog tycka att hundvalpsverket väckte en del viktiga frågor. Tyvärr blir ju allting förstört när det blir konst, och fokus hamnar snarare på skandalen. Verket valsar runt i konstvärlden och till slut har det väldigt lite med ursprungsfrågan att göra.
Gäsp!
Om framtiden vet vi nästan ingenting. Det som varit kan vi påverka genom vad vi gör och vilka beslut vi fattar i dag. Början på en musikalisk fras får olika betydelse beroende på hur frasen avlutas. På samma sätt kommer historien att tolkas i ljuset av våra egna beslut. 🙂
Sant. Vinnarna skriver historien om förlorarnas ”bestialiska” dåd, medan de själva går helt fria, liksom förlorarna i vinnarposition i samtiden gör. Så är det alltid, och kommer att alltid att vara. Det går i cykler. Ingen sanning finns.
GG,
Tack! Som alltid briljant!
Förresten – träffar du någon gång på redaktör Göran under dina resor och varanden, så hälsa så gott från mig!
Ni är ljuset, kan man väl säga. I min Vilks-värld.
Tjusig… knut? (blinkar inte alls)