För en del år sedan var jag Nimiskonstnären. Till synes evigt inspikad i en orubblig identitet. Epitetet har inte försvunnit men kraftig överlagrats. Numera är det, och det behöver knappast påpekas, rondellhundskonstnären. Med min obetydliga gärning blev de glada amatörrondellhundarna från 2006 laddade med en innebörd vitt skild från den ursprungliga. Idag är det ingen tvekan: Säg rondellhund och människorna tar ställning med laviner av argument och associationer. Så var det tidigare med Nimis. Det uttalat kontroversiella i Nimisprojektet höll sig i ungefär 20 år. Jämförelsevis är rondellhunden ännu i ungdomsåren eftersom den bara har 7 år på nacken.
Ännu en beteckning har kommit mig till del idag. Kulturgiganten Jan Guillou skriver (Aftonbladet) om ett ämne som han sedan länge har förälskat sig i, den svenska terrorismen. För några år sedan var hans huvudsakliga synpunkt att det inte fanns några terrorister i Sverige. Numera har han fått ändra på sin nollinje men menar ändå att man inte har någon anledning att oroa sig. När det inträffar terroristdåd i västvärlden är det så få döda att det inte är något att bry sig om. Bombdådet i Boston dödade bara tre människor, påpekar Guillou. Att 264 blev skadade anser han inte ens värt att nämna. Den verkligt dödsbringande faran kommer istället från Avpixlat och andra ovälkomna skrivarstugor på nätet.
Nå, när den gamle mullrar sitt sedvanliga muller har han ändå plats för en innovation i det att han omtalar ”rondellkonstnären Vilks”. Observera att ”hund” inte är med. Därmed är jag på väg att erövra ännu en titel. ”Rondellkonstnärer” brukar syfta på den stora ström av konstnärer som har fått och ännu får utsmyckningsuppdrag i alla de cirkulationsplatser som för en del år sedan anlades i oanade mängder. Man får tillägga att på samma sätt som med rondellhunden är jag som rondellkonstnär en imaginär sådan eftersom jag aldrig har utfört något i en rondell. Men i en tid då fantasi och verklighet tenderar att smälta samman är det inte mycket att säga om det.
Rondellkonstnärens utställning närmar sig. För den sansade betraktaren borde den uppsjö av rondellhundar som kommer att visas vara just inte mycket mer än den totala inflationen. Rondellhunden har lämnat rondellen och vandrat epigoniskt förklädd in i konsthistorien. Men ändå, lite oväsen lär det bli vilket kan bekräfta det som jag själv så bestämt har förnekat: Måleriet som subversiv konstart är inte helt dött. Det kan vara svar på den fråga som John Peter Nilsson ställde under debatten om måleri på Moderna i Malmö: När såg vi senast en subversiv målning? En fråga som han ställer i presentationstexten, ”Går det att måla utan pensel?” kan flankeras av den minst lika intressanta: ”Går det att måla med pensel?”
Gören bättring, måleriets återkomst är nära.
49 hundår haver förflutit, säkerligen upplevelsemässigt också för Vilks. Brackorna som i våra dagar fått för sig att de är vänster kommer nog att se till att det blir ytterligare några hundår innan rondellisen blir standard även i skolornas religionsböcker och ingen bracka då vill kännas vid sin vämjeliga ryggradslöshet.
Dock, Vi Beppe Grillos Vänner planerar att till Malmö fara om en vecka, förmodligen i ensamt majestät, för ett litet men givet ställningstagande för yttrandefriheten och konsten. inte det minsta konstigt, egentligen.
Guillious logik är suveränt enkel: det är större chans att dö av ett kycklingben i halsen än att dödas i ett terrordåd. Vi kan fortsätta spinna i samma tänk: Det är större chans att dö av ett kycklingben i halsen än att slås ihjäl av en yxmördare. Det är större chans att dö av ett kycklingben i halsen än att att bli styckmördad. Det är större chans att ditt barn dör av ett kycklingben i halsen än blir uppraggat av en pedofil och sedan mördat.
Så varför bry sig om yxmördare, eller styckmördare, eller pedofiler som dödar små barn. Allt enligt guillioulogiken.
”Man får tillägga att på samma sätt som med rondellhunden är jag som rondellkonstnär en imaginär sådan eftersom jag aldrig har utfört något i en rondell. Men i en tid då fantasi och verklighet tenderar att smälta samman är det inte mycket att säga om det.”
Vad filosofisk du är. 🙂
Om Guilliou. Så talar en f.d. misstänkt terrorist, om terrorism. Med milt överseende.
Enligt Guillious logik skulle hans råd till Vilks vara: Skippa livvakterna och ät ingen kyckling!
Guilliou är ju en figur med tvivelaktig extremvänsterbakgrund. Hur skulle han göra annat än stödja extremister och terrorister, som går vänsterns väg. Men av taktiska skäl, så går han inte ut och stödjer direkt. Men att han säger att det inte är nån fara, kanske är för att det är en enorm fara, som han vill mörka, för att han gillar att det sker, och får härja och förberedas ifred utan att någon anar oråd. Därför skyler han över det och tystar ner det, så ingen misstänker något.
Även jag färgades av Vilks felskrivning av Guillous namn – Guillou ska det alltså vara..:-)
Rätt eller fel stavning förändrar inget. Mannen är och förblir en kvasifigur.
Lars, det hade varit intressant om du fick, eller mer troligt, tog för dig ett utsmyckningsuppdrag
av en cirkulationsplats i något invandrartätt område som ett nästa steg i konstprojektet.
Och göra det så att endast kulturrelativisterna och de ”goda toleranta antirasisterna” skulle känna sig kränkta.
Krister,
Eftersom det nu har deklarerats att man inte längre blir provocerad skulle ett sådant företag endast stöta på officiell patrull: Det är förbjudet att uppehålla sig i rondeller. Det förefaller inte rimligt att jag skulle kunna göra en sådan kupp med mitt följe.