”Allt jag begärde var att bli fri”. Så inleds Fredrik Sjöbergs bok Ge upp i dag – i morgon kan det vara för sent. Författaren menar sig ha uppnått detta mål. Ärelystnaden är också mättad, priser och uppskattningar har regnat över författaren under många år. Den fråga han ställer till sig själv i boken är hur han eventuellt skall kunna avsluta sitt verk. Och, som det nu är med konsten, tänker han också på eftermälet. Hans funderingar rör sig genom två konstnärer. Olof Ågren (1874-1962) hade betydande framgångar som målare. 1933 nådde han sin höjdpunkt men några år senare lämnade han konsten, gifte sig och blev en totalt misslyckad bonde i Småland. I det digra verket Svensk konstkrönika under 100 år (1843-1943) finns han med såväl bilder som goda recensionscitat. Men större delen av konstkrönikans konstnärer är skäligen glömda och så blev det också för Ågren. Nå inte helt, i år såldes hans ”Mosebacke torg” (1928) för 89.250 kr. Med den historia som Ågrens liv utgör kommer han säkert att väcka ett fortsatt intresse. Men troligen kommer han att fortsätta som sekundär gestalt i den svenska konsthistorien. Konstnärer som slutar med konst brukar vara eftersökta men, som det nu är i konstvärlden, man skall sluta på rätt sätt. Hans misslyckade bondliv är inte ens heroiskt, bara tragiskt: Det gör ont när knoppar vissna.
Lotte Laserstein (1898-1993) gjorde karriär som målare i Berlin och lyckades nästan nå ett genombrott. Men kriget och dess förspel (hon var judinna) kom emellan och hon hamnade så småningom i det alltför fjärran Kalmar. Där sjönk hon in i glömskan och som konstnär lyckades hon aldrig nå upp till sin bästa period kring 1930. Dock blev hon upptäckt vid 87 års ålder och hennes mest kända målning Abend über Potsdam hamnade på Neue Nationalgalerie i Berlin.
Så är alltså huvuddragen i berättelserna om två konstnärer, den ene gav upp och den andre fortsatte utan att åstadkomma något mer. Nå, eftermälet för båda är inte oävet, Ågrens unika konstnärsliv och Lasersteins oväntade upprättelse. Vad kan Sjöberg (och andra med konstnärliga ambitioner) lära sig av detta? Motståndet mot att sluta finns inneboende i konstbegreppet. Det till synes möjliga mästerverket låter sig aldrig tillverkas, men det tycks ofta vara inom räckhåll. Samtidigt torde det vara uppenbart för de flesta konstnärer att kunna inse när de har gjort sitt bästa. Några enstaka hungriga själar kan fortsätta in i det sista utan att ha tappat tråden. Men sådant är sällsynt.
Författare Sjöberg lär skriva nya berättelser och han lär inte heller göra sina läsare och kritiker besvikna. För hans böcker är läsvärda och alldeles särskilt den här.
Fredrik Sjöbergs bok med Lotte Lasersteins ovannämnda målning som omslag
”Ge aldrig upp – det är aldrig för sent”.
”Det är aldrig för sent att ge upp.”
Obs *host* skiljetecknets placering efter punkt i fristående mening
Att ge upp – är inte det egentligen en förutsättning för fortsatt/förnyad kreativitet?
Underbar målning!
Kanske så, men då blir det bara ett konstaterande och man missar ju rekommendationen: Ge aldrig upp!
Hoppas du snart blir bra från din förkylning!
Kanske inte detta konstmysterium riktigt håller sig till ämnet, men kan inte låta bli att förmedla denna oförklarliga händelse 😉
Mysterious ’ugly woman’ painting baffles Winchester couple: http://www.bbc.co.uk/news/uk-england-hampshire-24379841
Det är aldrig för sent för något; tvärtom.
Ifs beroende på vem man är?
Och hur man tänker, glömde jag nästan!
Cecilia,
Varför ge upp idag när du kan ge upp i morgon!
”Det är aldrig för sent att ge upp”, är en befriande maxim som jag brukar följa.
CeDe,
Jag ger ständigt upp. Det är mycket befriande.
Cecilia,
I walk on my knees, if i must, to the bitter end!
Varför skall man ge upp?
Barnett Newmans ”Anna’s Light” från 1968 såldes just för motsvarande 680 miljoner runda svenska kronor.
Även om Newmans hjärta gav upp 1970, verkar hans målning tillägnat mamma (en otroligt röd akryl med måtten 276x611cm) behålla sitt värde.
http://kawamura-museum.dic.co.jp/en/collection/barnett_newman.html
Färgtillverkaren, den största i världen, som sålde, fick ett välbehövligt tillskott till kassan i dessa dåliga tider.
Detta är för övrigt samma summa som japanska staten spenderade på uppbyggnadsarbete efter de häftiga regnen i södra delen i början av juli, eller, summan som beräknas omsättas under 2016 i affärsområdet med säkerhetslösningar för mobilt telefoni/internet (antivirus och kryptering t.ex.) i Japan.
Det är också lika mycket som speltillverkaren Nintendo gick back första kvartalet förra året.
I år går de plus.
Ja happ, det var bra att få veta?
För att späda på solskenshistorien; Mer värt att veta mellan raderna i värderingsvärlden:
Försäljningen av Vilks glättiga Nimisolja i våras genom Bukowskis gav, om jag förstått det rätt, motsvarande en månadshyra av ett möblerat rum på tio kvadrat i ett vandrarhem i Tokyo.
Passa på tillfället; Välkommen hit!
http://niiza.olx.jp/affordable-tokyo-guest-house-shiki-from-53-000-yen-month-iid-77321725
Annars, med lite tur kan man komma över en ny Sonys Playstation 3 med Gran Turismo 5 Racing Pack för samma summa.
Då ger man också på köpet Nintendo ett litet extra tjyvnyp.
CeDe,
http://www.bitterend.com/
:-). /GG
GG,
Thanks! J have been their – but not on my knees.
Gurun Gudrun,
Du lea gubbe!
Jag är övertygad om att Vilks skulle finna sig alldeles utmärkt tillrätta på tio kvadrat i Tokyo. Och han skulle även göra något storartat av det.
”There” – Aj neo, aj neo, mohammad!