Ofta kan det vara så att en till synes obetydlig händelse leder till oanade reaktioner och principiella frågor. Så gick det med Åkessons tårta och om den talas det ungefär som när rondellhunden var i hetluften. Jämför man rondellhunden med tårtan (bildmässigt är likheten cirkulär) är det något asymmetriskt i reaktionsmönstren. Om rondellhunden uttalade sig den liberala sidan om vikten av yttrandefriheten medan vänstersidan menade att det var onödigt eller diskriminerande. Angående tårtan säger liberalerna samma sak medan vänstersidan menar att man bör ha en viss förståelse för det inträffade.
Gårdagens inlägg om Petter Larssons ställningstagande har gett upphov till lite diskussion på bloggen. Och så har även Petter Larsson själv (åtminstone verkar det så, men man kan aldrig vara säker) skrivit att jag inte har läst honom tillräckligt noggrant: ”Nåja, min poäng är att en tårta (oavsett smak) inte är ett hot mot demokratin eller ett exempel på terrorism. Oavsett om den landar i mitt eller Åkessons nylle. Det är nu inte detsamma som att jag tycker det är helt i sin ordning att tårta meningsmotståndare. Det inser du säkert om du läser en gång till.”
Jag kan hålla med honom att det inte är ett exempel på terrorism. Däremot vidhåller jag att det faktiskt är ett hot mot demokratin. I den stund man bagatelliserar oparlamentariska metoder har demokratin ett problem. I det här fallet rör det sig om att trakassera politiker. De skall alltså tåla en tårta. Larsson säger visserligen att han anser att en tårtkastare gör fel men likafullt menar han att det får en demokrati ändå tåla. Med andra ord, den som blir politiker får vara beredd på att det kan komma en tårta farande, sålunda fel, men inget att bry sig om. Här frågar man sig om utövande politiker är benägna att bagatellisera ett sådant beteende. Och förstås undrar man vad som ingår i avdelningen demokratiska bagateller. Skall man t ex räkna ägg och tomater till samma ”rimliga” kategori? Emellertid kommer man inte ifrån att tårtförsvararna vädrar sin morgonluft. En syn på saken är att då en representant för en svag grupp gör något olagligt skall detta beaktas med viss sympati. En annan är att det trots allt handlade om SD. Man kan undra hur reaktionerna hade varit om en SD:are hade tryckt upp en tårta i anletsdragen på Gustav Fridolin? Skulle Larsson då ha skrivit att en tårta inte är våld och att det är något som en demokrati får tåla?
I avdelningen obetydliga händelser är rondellhunden sedelärande. Så sades det när teckningen censurerades i Tälleruds hembygdsgård 2007 att det inte kunde vara något hot mot yttrandefriheten. Men följden blev ett totalstopp för profetbilder och en särskild skräck för rondellhundsbilder som fortfarande inte ens kan säljas på auktioner.
Därför är det inte helt oväsentligt att det (7 december) blir ytterligare en utställning med RH-bilder. I det som nu kan benämnas tårtdistriktet – här spelades Carl Johan De Geers film Tårtan in 1972.
Lars, kan du göra nån kombinerad tårt- och RH-bild till utställningen?
Tex med asymmetriskt höger- vänsterperspektiv.
Krister,
Tanken föresvävar mig även om tiden är kort. Kanske det går.
Låt den tanken sväva bort.
Konsten, som bekant, är lång,
(sam-)tiden är alltför kort –
bör ej tas i ens med tång!
En bild från samtiden kan illustrera de långa frågorna, såsom handlingsetik.
Får man använda sig av onda handlingar för (som man tror) det godas skull?
Dubiöst, dvs nej. Tycker jag; för det korrumpera. Oåterkalleligen så.
Både rondellhundning och tårtning kan anses som onda handlingar för en god sak beroende på utförarens/betraktarens etiska övertygelser.
Tidernas bästa tårtning (i detta land) måste väl ändå anses vara Makode Bah Lindes tårtning av kulturministern. Ojämförligt…
För dem som inte minns eller aldrig sett Tårtan http://www.youtube.com/watch?v=5QGl60UduI4
Påminns om hur Pim Fortuyn, holländsk politiker och författare, i mars 2002 utsattes för en tårtning vid just en boksignering. Förövarna var ett par vänsterextrema kvinnor som för säkerhets skull preparerat tårtan med avföring. Två månader senare sköts Pim Fortuyn ihjäl av en vänsteraktiv djurrättsaktivist. Tårtningen fick plötsligt en djupare innebörd.
I dessa ändlösa debatter där definitioner av demokrati, mänskliga rättigheter eller politisk tillhörighet aldrig definieras, men slängs på någon Halmgubbe för att avhumanisera och förnedra människor av annan åsikt än den man själv har, skulle jag vilja hänvisa till en Gubbe född på 1500-talet. Francis Bacon skriver till exempel :(fri översättning) En människa som söker efter en sanning måste göra av med sina idoler. En idoler Bacon definierar är Idola fori dvs Torgets Idol. De förmedlar fördomar genom mänskliga kontakter, särskilt genom att språket griper makt över tanken. I anpassningen till vårt århundrade så visar Bacon att språket, till exempel media, kontrollerar människan och blir den IDOL som förser människor med fördomar. Vi har nyss hört hur man på SvD hittade på ordet ”Främlingsfientlig” som en beskrivning på SD. Nu använder varenda kotte ordet som en sanning, utan att ordet Främlingsfientlig någonsin har definierats! Fler exempel finns. Men tålamod hos läsaren och platsbrist nekar mig fler exempel
Hur kan du anse att rondellhunden ingår under rubriken ”onda handlingar?
Den ligger ju helt inom ramen för vår sekulära yttrandefrihet.
Det är svårt att moderera uppkopplingarnas tid.
Sen lägger ju (som alltid), egna preferenser ytterligare börda på det hela.
Njut helgen och lite hopkokt morot och stek (enligt artikel i SDS för några år sedan) Lars.
Så väntar det säkert tårta igen på måndag.
CeDe,
Det finns givetvis gradskillnader i ”onda” handlingar men alla förstår nog att om man gör en muhammedansk rondellhund eller slänger en tårta i ansiktet på folk så kommer folk att känna sig kränkta, därmed är det i båda fallen en ond handling i någon grad.
En RH för dig är givetvis inte kränkande eftersom du inte är dess måltavla. Du ser bara sändarens goda intention.
Det jag ville komma åt är att metaetiken bakom handlingar ska bedömas oberoende av sändar/mottagarnas ideologiska åsikter och det var det som var intressant i Lars iakttagelser kring det ”asymmetriska reaktionsmönstret” från vänster- respektive högerperspektiv.
Krister,
Så om jag ritar en nidbild av Goebbels som nazister blir kränkta av så har jag gjort en ond handling? Frågan blir också, hur snäll måste man vara för att inte i någons ögon betraktas som ond? Att kasta en tårta i ansiktet på någon är en aktiv fysisk våldshandling riktad mot en specifik människa. Att rita en teckning över profeten M. är det inte.
Kenneth Karlsson,
Tack för hjälpen att sätta ord på mina tankar, KK.
Kenneth har rätt här. Du tycks mena att kritik (i enlighet med yttrandefrihetens principer) som uppfattas som kränkande för någon eller några alltid är onda handlingar.
Jag likställer inte på något vis RH med tårtning men båda handlingarna betraktas som onda utav mottagarna. RH smäller hårdare i ansiktet på en muslim än vad en tårta gör.
Slänger man en tårta i ansiktet på Goebbels så har man gjort en ond handling enligt nazisterna men en god handling enligt antifascisterna.
Kanske har jag uttryckt mig otydligt då de olika reaktionerna på tårtning respektive RH som Lars tog upp i sitt inlägg och som fick mig att reflektera över hur en och samma handling kan betraktas både som god och ond beroende på vem som betraktar och i förlängningen frågeställningen vad det är som gör en handling god.
Det tillhör ju filosofins eviga frågor så lösningen dyker väl inte upp här i kommentarsfältet men kanske kan reflektionen kring det göra att man lättare kan se på etiken från olika håll och inte alltid vara så säker på att ens goda intentioner ger ett gott resultat.
Vi ser ju nu kanske de starkaste exemplen från vänstern och s. k. antirasisterna hur fastlåsta man är i sin övertygelse om att man är det godas fanbärare, så till den grad att man t.o.m. kan begå antidemokratiska handlingar i dess namn.
The road to hell is paved with good intentions (sometimes).
Krister,
Allt flyter alltså? Allt är lika bra eller lika dåligt, beroende på hur man ser det? Så talar en riktig relativist. Om barnet skriker och är motsträvigt när föräldrarna vill skära bort dess könsdelar, så bör man också tänka på föräldrarnas känslor.
Nej inte alls.
Man ska följa sin övertygelse men det är bra att kunna se på företeelser från olika perspektiv för att få en bredare bild.
Det brukar vara de tvärsäkra som blir fanatiker.
Jag är objektivist för övrigt när det gäller etik (och estetik också för den delen).
Gott eller ont är ett etiskt spörsmål.
Lagligt eller olagligt är en fråga om juridik. Det förstnämda en fråga för den enskilde , det sistnämda en fråga där majoriteten bestämmer i en demokrati.
Etiskt får man skilja på avsikt och konsekvens – en god avsikt kan föra till onda konsekvenser.
Och vice versa . . Yttrandefriheten begränsas av omsorgen om den enskilde och utvalda grupper.
Den enskilde skall skyddas mot förtal och hot , utvalda grupper också mot hets och kränkningar.
Rätt eller fel i förhållande till yttrandefrihet blir därför en en fråga om å ena sidan laglighet och å andra sidan vilka etiska värderingar man lägger till grund för sin ståndpunkt.
Om man betraktar frågan ur strikt demokratisk synvinkel bortfaller naturligtvis de etiska synpunkterna . .
Och du var tvärsäker att LV inte skulle åka till NY.
Och annon är helt övertygad om att hans fantasier om SD är den totala sanningen.
CeDe,
Jag var tvärsäker på att rondellhunden var en onödig och tafflig provokation i början. Sedan började jag tänka utanför mina fastlagda ramar om vad som är rätt och fel och nu för tiden ser jag RH-projektet som ett stort och viktigt projekt som det kommer att komma något gott ur.
Jag var tveksam till Lars medverkan i Geller’s show och jag är fortfarande osäker på om det varit till fördel eller nackdel för projektet. En stunds ökad uppmärksamhet gav det i varje fall.
Jag är tvärsäker på att det är viktigt för projektet att Lars behåller sin neutrala position och att han inte kan sammankopplas med SD.
För övrigt blir jag allt mindre tvärsäker med åldern och jag vet inte om det beror på ökad erfarenhet eller mesighet eller om världen i sig har blivit mer komplicerad. Hur ska man agera för det godas sak är för mig svårare att veta än nånsin.
De tvärsäkra människor som skrämmer mig mest just nu är de som är fastlåsta i sin uppfattning att de tillhör goda.
Signaturen anon har uppenbarligen inte snappat att det grundläggande för fascism och kommunism är man inte accepterar demokrati.
SD hyllar demokratin medan man däremot kan sätta frågetecken för Vänsterpartiet vars senaste partiledarkandidater inte kunde/ville svara på frågan om USA eller Kuba var mest demokratiskt eller där prominenta partmedlemmar fortfarande ingår i Svens-kubanska vänskapsförbundet.
5el,
Gör din hemläxa. Orkar inte förklara allt. SD ingår i europa internationalen för tredjevägenpartier. Viss variation tillåts inbördes men i grunden samma syn. Som Zizek säger är de det enda alternativet till den rådande liberalhegemonin, eller som du skulle sagt, PK-hegemonin.
Jag darrar anon inför den andra vägen, den PK-fria trots lindring med viss variation.
Könsstympning, halshuggning, stening, hängning, barngifte, våldtäkter, misshandel,balkongkast,tvångsklädsel ter sig ju som rena förmåner i jämförelse.
Det var fint att du påpekar att SD hyllar demokratin, något som de flesta av dess väljare säkert är helt övertygade om (även om hylla tycks mig… som ett lite udda ordval idag…).
Men det slår mig då, att en del inom SD kanske hyser likaledes något dogmatiska, odemokratiska tankar – dock med andra förtecken – som en del inom vänsterpartiet?
Är nog korkad men jag förstår inte inlägget. Mer än att det ”är-emot”. Plötsligt tycks CeD vara för PK?
PS. Måste ha något med dosornas beskaffenhet att göra?
”Politik är att handla”, säger nån kulturskribent på Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article17909942.ab
Krister,
Eller att tänka kanske?