Snart, om inte omedelbart, vore det påkallat att införa åtminstone en SD-fri dag i veckan för medierna. Men jag förstår att SD är det bästa som, ur debattörernas synvinkel, kunde ske i svensk politik. Och skrivandet skapar vågor av harm. Denna sport är tämligen oskyldig eftersom det är ungefär samma argument som vevas runt och dessutom är det tvivelaktigt om det förändrar något bland alla dem som har placerat sig i något bestämt åsiktsbås. De som befinner sig utanför läser förstås inte alla dessa debattörer och undkommer därför debattyran. Skulle denna flod av inlägg leda till något kan jag tänka mig utropandet av livlig förekomst av strukturell fascism i Sverige.
Kartellen har surfat väl på SD-vågen och lyckats med att väcka uppmärksamhet och i det närmaste skandal. Sådant stoff är hett, självklart har konsten ingen som helst ensamrätt på provocerande skandaler. Nå, lite fiktioner vore inte så mycket att bråka och inte ens om den, som i det här fallet, är sprungen ur en propagandamaskin. Fiktionerna gör sig bäst när de kan göra sig tillräckligt estetiska, distanserade och tvetydiga, kort och gott är det bäst och effektivast med ett ointresserat välbehag. Emellertid drabbas Kartellen av det kränkta samhällets alltmer normerande och reglerande beteende. Åkessonpåhoppet är knappast kränkande men kränkningens nära släkting, hotet, har också börjat leva ett eget liv. Idag är ett dödshot ett dödshot även när det är helt uppenbart att det skall förstås metaforiskt. Uttalar man ett metaforiskt dödshot för att förstärka sin retorik blir det vanligen polisanmälan och dryga böter. Men det finns otydliga delar i denna nyordning, angående vem som är svag och vem som är stark och vem som förtjänar att få sina fiskar varma.
Bäst är nog att betrakta Kartellen som expressionister som agerar utan distans men som eo ipso skapar ett uttryck som betraktaren kan ge estetisk mening såsom ett avtryck av skaparens inre liv. Det går sedan bra att projicera sina egna fantasier och utvikningar ad libitum.
Jag tror inte att ett dödshot någonsin ska förestås metaforiskt. Allt för många ”jag ska döda dig” har feltolkats som en metafor och kvinnor har slagits ihjäl av en svartsjuk man, när en skarp situation uppstått. Bara tanken på att tortera, förnedra eller dödshota någon är så sjuk att hotet måste tas på allvar. Ur min synvinkel är offren alltid den svaga. Makten och media som stöder den som hotar är de starka. Makt/media kallar hoten metaforer eller ”hyss” och hänvisar till den konstnärliga friheten och bortse ifrån att dödshot är en kriminell handling. Jag ser Maktens rädsla och makt att använda lagen till sin egen fördel. Den korrupta maktens sista strid.
Ja, det brukar ofta vara mobbarens försvar att säga:
”Jag skojade bara”.
Molly,
Äntligen ett klokt inlägg i den debatten.
Vi har det här fallet med Båstadspolitikern Nordin som sa till en reporter att han skulle ”mörda henne” om hon citerade vad han hade sagt. Hur stor affär skall man göra av det?
Det är väl lite avhängigt hur förhållandet har varit mellan det tilltänkta offret och förövaren om det ska anses som skämtsamt eller på allvar.
Nu pratar vi om konstnärliga uttryck, inte om morbiditeter i familjerelationer. Att uttrycka illska i konst är alltid ok. Oavsett om det tar form av en hund, emil i lönneberga eller satans verser. Konst är meta.
anon,
Ilska och mordhot mot specifikt offer är vitt skilda.
Sen kan man fundera över om du skulle ha tagit lika lätt på mordhoten om offret varit av annan partifärg?
Anon, det dunkelt svammligt sagda är det dunkelt tänkta. Du saknar precision i ditt uttalande.
anon,
anon. Så enkelt är det inte. T ex fälldes Dan Park för hets mot folkgrupp. Konsten lyder under samma lagar som annan publicering. Och inte att förglömma att det sker censurering genom att konstvärlden och medier utesluter vissa uttryck. Det är alltså inte OK.
Lars Vilks,
Jag känner inte till Båstadpolitikern Nordin. Jag antar han är svensk och att reportern också var det. En svensk politiker vill inte förlora jobbet, men som vill avslöja något för en reporter, kan visa allvaret genom ett uttryck som ”Jag dödar dig om du avslöjar mig”. En vettig reporter begriper att politikern tagit en risk och håller namnet på informanten hemligt. Om en dömd kriminell med drogmissbruk hotar skulle nog var och en göra klokt i att ta hotet på allvar. Att förklara /ursäkta beteendet med begrepp som hyss är skrattretande. Båstadpolitikern var väl inte känd som en våldsverkare som Sebbe där han vid förra hoten beskrev hur han skulle använda tång för att plåga Åkesson utan annan orsak än att han inte gillade JÅ.
Molly !
Har under en tid följt dina inlägg med stadigt stigande intresse. Vill med detta inlägg utrycka mitt principiella stöd för dina synpunkter !
Lars Vilks,
Juridiken kommer i andra hand. Du har väl själv haft din dos av klammerier med rättvisan. Men rättvisan är en reaktiv historia. Den har endast en normerande inverkan på konst. Konst är, kan man säga, närmre brottet än vad den är straffet.
Rurik,
Tack Rurik. Alla behöver vi stöd då och då. En person i Vilks position behöver också få veta att människor står bakom hans handlande. Han följer de lagar vi har, där åsikts- och konstnärlig frihet ingår. Att man då blir bestraffad med livslång isolation på grund av lagar i något annat land är fel. Svenska myndigheter har inte ställt upp för en medborgares rättigheter, enligt min åsikt. Att makt och media ställer upp och stöder personer som uppenbart bryter mot lagarna, som t.ex.Sebbe är oroande för oss alla. Allt kan alltså drabba även dig, som läser detta, om du har otur.
Molly !
Om detta ( och mycket annat )
är vi fullständigt överens !
För egen del kommer jag fortsätta att fokusera på de generella aspekterna.
Men du kan ta för givet att jag stöder din uppfattning i alla principiella frågor.
Vilks börjar leva gott på sin vovve. Men islam står ändå orubblig.
Den enes bröd ger inte alltid den andres död.
http://www.avpixlat.info/2013/12/03/ar-timbuktu-fascist/