Med anledning av gårdagens inlägg och bild sporde signaturen TJ vad det var för en liten hund som satt bredvid damen med årorna. Svaret står naturligtvis att finna i det gamla ordspråket ”Har man fått rondellhunden i båten, får man ro’n i land”.
Det blir några dagars uppehåll i bloggskrivandet på grund av utställningen. Men jag är snart tillbaka.
Det var ett Fantomskt djungelordspråk, som var nytt för mig ha ha.
Och en mer robertsk än fantomsk kommentar… (blink)
Lars – lycka till med utställningen. Trägen är en bortglömd mänsklig nödvändighet.
Hej Lars
Jag skulle gärna vilja köpa din almanacka, finns den att få tag på?
Mvh Gugge
Hoppas vernissagen blev till belåtenhet. Jag missade den men gör ett nytt försök att se din utställning i veckan.
Amen CeDe då.
Såg just en bild från vernissagen på den allra sötaste rondellhunden i armarna på Vilks, nämligen galleristens Lucas. Man blir ju kär – i Lucas alltså.
Hittade detta om Lars Vilks utställning:
http://peterharold.wordpress.com/2013/12/08/blott-ett-halv-besok-vid-vilks-utstallning-pa-movitz-igar/#respond
Han ville inte gå in. Men det var kanske dumt?
Rune,
Alla har inte förmåga att känna igen genialitet.
Här kommer Lukas:
http://www.tommyhansson.wordpress.com/2013/12/08/vernissage-for-vilks-i-stockholm/
CeDe,
Jycken är jättefin. Galleristen och konstnären likaså, för dagen iförda korrekt kultursvart utstyrsel (en eftergift månne åt klädkoden i huvudstadens kulturelit?). Fast man undrar onekligen hur det stod till med vernissagemyset. Enligt bloggaren Tommy Hansson lyste såväl vin som tilltugg med sin frånvaro. Kan det verkligen vara sant? Det låter illa, för att inte säga snålt. Visserligen beskriver den andre bloggaren som det länkas till här, Peter Harold, hur champagneglasen ”vaggade” inne i galleriet. Men han stod ju utanför fönstret, ute i vinterkylan, och blängde in i vimlet med sin uppenbara skärva i ögat, varför hans vittnesmål trots allt torde väga något lättare än den mer neutrale Hanssons.
Hade i dag vägen förbi Hornsgatan 40 och kliade galleriets egen lilla rondellhund bakom örat. Trevlig utställning Lars. Tyvärr var min egen favorit redan såld.
Beträffande förtäringen så utesluter jag alltså inte att den var slut när jag kom – jag var där typ 13.15-13.45. Det gör inget, utställningen var mycket givande ändå. Hade ett trevligt samtal med Gudrun om Mars månar etc.