Jag har just läst Daniel Kahnemans bok Tänka, snabbt och långsamt. Det kan vara värt att offra lite tid åt den. En av hans grundläggande idéer är att dela upp människans tänkande i två system. System 1 som fattar snabba beslut på intuitiv basis och System 2 som tänker efter. Eftersom vi inte minst lever i en tid med snabba ryck och ständigt krav på uppmärksamhet har System 1 ett ordentligt försteg. Om man t ex uppfattar någon avvikelse från sin norm eller den gällande normen låter man sig raskt se en regel, finna en förklaring och ställa en prognos. Vi ser det ofta i krönikor och debattartiklar. Oftast är det här fråga om att säga något som verkar intressant eller upprörande. Efterklokheten hamnar i bakvatten eftersom den ofta renderar tämligen ointressanta reflektioner. Eller alltför komplicerade. Efterklokheten (System 2) kan visserligen motbevisa mycket av det som halkar ur hågade debattörer och opinionsbildare, men det tar tid och när saken kommer upp till ytan är händelsen i regel förbrukad. Alternativet, i t ex mera långkörande debattämnen är att efterkloka tankar kan bemötas med ett ny intuitivt baserat stoff; merparten av publiken nöjer sig med alltför enkla förklaringar och påståenden.
Kahneman behandlar en rad fenomen som kan ses i anslutning till detta. Riskbedömning är ett sådant. Händer det en olycka blir det lätt ståhej och krav på att åtgärder måste vidtas eller att åtgärder borde ha vidtagits. Mera sällan görs en djupare analys om vilken sannolikhet som risken vilar på. System 1 är synnerligen benäget att se risker. Jag kan själv vara ett exempel på risk och riskbedömning. När jag skall någonstans eller skall framträda upplevs min närvaro som riskabel och för många människor obehaglig. Det kan komma en terrorist. Vi ett tillfälle skulle jag tala för en intern grupp i ett managementprogram. Lokalen var ett av många konferensrum på ett hotell. Hotellet gjorde bedömningen att det var säkrast om man flyttade föreläsningen till ett annex. Man kan roa sig med att bedöma vilken risk som faktiskt förelåg. Förmodligen var risken att hotellet med alla dess gäster skulle omkomma i en tillfällig brand betydligt större. Men risk är ett vinnande argument emedan man inte kommer ifrån att även det mindre sannolika kan inträffa. Men tendensen att gå från det enskilda eller möjliga enskilda fallet till en allmän regel är ett vinnande inslag i all politik. Det ger intryck av omtanke och är lätt att förstå.
En annan faktor, som man lätt förbiser, är slumpen. Ovanliga händelser inträffar ständigt, det intressanta är att när de för konsekvenser måste det finna en förklaring. Slumpen eller turen är ett alltför simpelt argument. Vi matas därför ständigt med alla möjliga sinnrika förklaringar till det som sker omkring oss. Historien är en sammansättning av omfattande slumpmekanismer men har i efterhand konstruerats till en logisk ordning. Från den är det inte ovanligt att man gör prognoser för vår egen framtid: System 1 är i ständigt arbete. Kahneman är skeptisk till prognoser. Som han har visat i en rad studier är expertprognoser det sämsta man kan tro på. Experter framträder i medierna men det krävs att experten har något intressant att komma med. Experten kommer därför att bli särskilt otillförlitlig men det gör ingenting eftersom det finns två enkla utvägar. Framtiden ligger i framtiden och en expert som har haft fel blir sällan uppmärksammad. Om det ändå skulle vara så att experten ställs till svars för sina felaktigheter har han en rad ursäkter: ”Jag hade nästan rätt”, ”det tillkom en rad oförutsägbara faktorer” etc.
De bästa prognoserna kan man, enligt Kahneman göra med enkel statistik. Han har nog rätt i det. Han påminner om den viktiga faktorn ”regression i förhållande till medelvärdet”, alltså att en företeelse eller vad det är över tid kommer att avvika från medelvärdet i den ena eller den andra riktningen.
System 1 är dock kung. Men det kan vara värt att inte glömma bort System 2 istället för att tjuta med vargarna.
Tänkvärt. Lägg därtill de tre huvudsakliga intellekts-typerna: de som har lätt för att räkna, och de som inte har det.
Från graven,
Ha,ha!
Roligt att vi läst och uppskattat samma bok under julen!
Både 1:an och 2:an, är nog båda rätt uråldriga företeelser; de är nog bägge rätt avgörande och såklart symbiosa.
Det man kan undra över, är väl om det inte är något annat på gång? Att cybersamhället faktiskt inom sin egen samhälle, kanske är på väg att långsamt generera nya principer? Bara en tanke.
Det ser ut til at vi tenker i modeller og mønstre.
Et problem jeg vil trekke frem er hvorvidt denne måten å tenke på tjener oss evolusjonært, eller om den er gitt oss for å vise oss sammenhengene i universet.
Vilken tanketyp tillhör du då, Mr. Vilks. Själv tillhör jag det eviga flödet.
Inge,
Evolutionärt.
Från graven,
Forklar.
1 = reptilhjärnan (hjärnstammen & lillhjärnan) – instinkt, omedelbara reaktioner på stimuli; 2 = hjärnbarken – inlärda, intränade beteenden, vilket ger (frontalloben [tror jag] chans att begrunda och analysera.
Den s.k. ”reptilhjärnan” dominerar hos tidiga djurarter.
Hos människan ligger basala funktioner kvar i hjärnstam och lillhjärnan. Vi har även mycket grå hjärnvävnad (hjärnbark) där våra inlärda beteenden och kunskaper lagras.
Man kan sätta det rationella tänkandet ur spel; bl.a. med alkohol, varvid reptilhjärnan blir dominant (system1 tar över). Man blir hungrig, stridvillig (om provocerad) samt pils (sexuellt ohämmad) när reptilhjärnan tar över.
Från graven,
[tror jag] , verkar vara en korrekt kommentar.
PÅ tal om logik och riskbedömning så berättas det att när man började skjuta raketer från Esrange uppstod problemet att dessa kunde hamna i huvudet på samer som befann sig inom nedslagszonen. Man gjorde då en riskkalkyl och jämförde risken med att få en raket i huvudet och risken att råka ut för ett haveri med den helikopter som skulle flyga dem ut ur zonen. Risken att helikoptern skulle haverera var betydligt större. (om än i sig en liten risk.) Många valde ändå helikopter därför att den ”kändes” säkrare.
Tack för ett intressant inlägg.
Glöm nu heller inte Heisenbergs osäkerhetsprincip. Fjärilen som orsakar en storm på andra sidan jordklotet flyger åt ”fel” håll när forskaren nalkas objektet… Det vill säga, partikels hastighet och läge låter sig inte samtidigt bestämmas då varje mätning medför påverkan på det som skulle mätas.
Jag tycks överens med både dig och Kahneman här. ”Risk” är ett vinnande argument, medan allt vi egentligen har är statistik och sannolikhetslära.
Fjärilsmetaforen ovan är f.ö. hämtad från Willy Kyrklunds drama Kaosfunktionen (1994).
Från graven,
Finns väl inget motsatts förhållande mellan 1 och 2, båda har sin giltighet beroende på omständigheterna.
En kirurg eller pilot, med gedigna utbildningar, kopplar nog in sina ”reptilhjärnor” i akutlägen.
CeDe,
Inget motsatsförhållande.
CeDe,
Förutsatt att man inte syftar till konsekvenserna. Ibland leder ju impulshandlingar fel, och ibland borde man agerat när man istället ägnat sig åt att bedöma en situation. Men fysiologiskt finns det ju inga motsatsförhållande, båda behövs.
Från graven,
Allt ingår i evolutionen!
Kram!
Du skriver om feil og rett og om konsekvenser.
Hvilke verdier legger du til grunn for slike vurderinger, og hvorfor?
Fel och rätt? Biologiskt (för individen), evolutionärt (för individ & släkt), eller moraliskt (jag har stor respekt för Jesus morallära – så vi kan ta den som exempel)? Vilken kategori avser du, Inge?
Från graven,
Mine spørsmål tar utgangspunkt i innlegget ditt, som jeg siterte.
Det er du som skriver at: ”Ibland leder ju impulshandlingar fel”, og at :”ibland borde man agerat när man istället ägnat sig åt att bedöma en situation”.
Du vurderer altså handlinger fra et feil/rett-ståsted. Så jeg gjentar spørsmålet mitt:
Hvilke verdier legger du til grunn for slike vurderinger, og hvorfor?
”Fel” och ”rätt” överlappar ju inte helt för de tre kategorier jag nämnde, det var därför jag undrade ifall det var moraliskt ”rätt” och ”fel” du avsåg? Eller vad som är ”rätt” och ”fel” evolutionärt?
Från graven,
Jeg har gitt deg muligheten til å klargjøre hva du mente med innlegget ditt. Det ser ikke ut til at du ønsker å gjøre det. Alt godt.
Jodå. Men jag är inte säker på vilket ”rätt” och ”fel” du avser. En impulshandling kan ju vara moraliskt rätt men kosta någon livet. Det är därför – för att undvika missförstånd – som vi måste klara ut eventuell begreppsförvirring innan jag vet vilket svar som blir relevant.