Kahnemans bok, som jag skrev om i förrgår, föranleder mig uppmärksamma ett självklart men oöverskådligt fundament. Bokens styrka ligger i mångt och mycket i att han redovisar forskning istället för att spekulera över hur sakernas tillstånd kunde eller borde vara.
En viktig iakttagelse som är bekräftad av forskning men som inte torde överraska någon är att: ”Människor och andra djur kämpar hårdare för att undvika förluster än för att skaffa sig vinster.” Det man har, har man, alltså i grunden ett revir av uppfattningar och identitet. Kahneman citerar en biolog som påpekar att ”när en revirinnehavare utmanas av en rival är det nästan alltid innehavaren som segrar – för det mesta inom loppet av några sekunder.”
Två saker, dels i praktiken en motvilja mot förändringar och dels reaktionen mot kritik, hänger samman med detta. Man kan beskriva detta som förluster eller hotande förluster. Reaktionen efter kritik ger en inte alltför överraskande förklaring till vad som ger upphov till debatter. Utmana ett revir och det blir liv i luckan, skriv berömmande och det händer just ingenting. Eller för att se värderingen: Den som t ex refuseras känner en besvikelse som är betydligt större än den glädje man upplever när man blir godtagen. Kahneman redovisar en omfattning forskning som konsekvent visar detta.
Tillämpar man det här på politiken får man inse att det inte går att förändra särskilt mycket, inte ens sådant som kan tyckas vara angeläget och behjärtansvärt. Det hjälper inte att koppla in ”System 2” (se alltså föregående post om System 1 o 2), när det handlar om att förlora eller ge upp det man äger och kontrollerar. Då aktiveras automatiskt ”System 1”. Efter hand har politiken anpassat sig till denna aspekt på realpolitik. De olika partierna får ägna sig åt i stort sett samma frågor och komma med förslag till förändringar som appellerar till System 1. Så har reglementet utformats i dagens politik och man kan utan vidare byta frågor och förslag med varandra. Här gäller det att kunna peka på att regeringen har gjort fel innan de har övertagit oppositionens motförslag och gjort det till sitt. Detta politiska system blir i sig något som man är ovillig att förändra. Skulle det dyka upp något annat parti som drar fram problem som inte tillhör agendan kan man räkna med att det uppstår en intensiv revirstrid mot detta. Och skall man följa biologens slutsatser kommer den rådande ordningen att segra.
Revirstrider mellan regering och opposition är däremot en annan historia. Eftersom folket önskar sig vinster utan förluster kommer de i huvudsak att följa sin intuition om hur en regering har lyckats eller inte. Förr eller senare kommer man att övertygas om att det inte har hänt något eller att det har blivit sämre. Då byter man regering. Som i sin tur och tämligen snart drabbas av samma kritik.
Inge, vi kan ju fortsätta diskussionen här. Det som LV’s nya blogginlägg i Kahneman-konceptet rör har relevans för det vi diskuterar.
Får man vara med på ett hörn? Vi är flockdjur, som varg, apor, lejon m.m. Strider inom en flock handlar oftast om makt, medan strider mellan flockar oftast handlar om revir. Det är flocken som väljer sin ledare (åtminstone bland vargar) Människor väljer också sina ledare i demokratiska val. Ledaren måste ha flocken med sig och om hans/hennes förtroende sjunker, så blir han utbytt. Det sticker upp en individ som dödar ledaren och han kan bytas ut. Politiska mord är vanliga inom flocken människa. Vi har mycket att lära av forskning inom biologin, en eftersatt och missaktad inriktning. ”Vi är väl inga djur heller!!!” Jo det är precis vad vi är.
Två saker kan sägas:
1)Den desperata alltmer krympande PK-makten. För frågan är, vilken som idag är den rådande ordningen. Allt förändras Mr. Vilks, i uppfattningen om det hela.
2)Den alltmera utsattheten hos medborgarna, med krympande resurser för mer arbete. Vilket kan påverka den rådande ordninge, så att uppfattningen förändras, om vilken den är.
Når sa et dyr til seg selv at det er et dyr? Ingen dyr sa det før menneskene kom.
Fordi vi kan si at vi er dyr er vi mer enn dyr. Vår bevissthet er dermed vesensforskjellig fra kuer og hvaler.
Varför inte träffas alla på en lunch i Mölle till sommaren där vi kan fortsätta med de meningslösa diskussionerna.
Hurdå meningslöst? Vad vore meningsfullt då, tycker du?
Läs det här.
http://petterssonsblogg.se/2014/01/16/gallerist-stallde-ut-malningar-av-lars-vilks-hotas-av-islamister/
MYCKET ILLA!!!
Allt stöd till din gallerist Vilks.
I den meningen att det ju enligt Kahnemans teorier/forskning är revirägaren som tar hem spelet.
Samt att diskutera om gud finns eller ej är ju lönlöst.
Hoten mot galleristen är ju mycket illa som du skriver. Dessa ligister har ju ett försprång då de inte tvekar att döda – sig själva eller andra.
Lång väg att gå!
Det lär bara bli värre och värre, om inget radikalt vänder på det hela. Tyvärr, är nog det här bara början.
Jag trodde du menade att allt som skrevs här var meningslöst, jag. Men läs vad jag skrev mycket tidigare här.
Vad skulle du själv vilja diskutera då?
Sitter just och tittar på min inramade rondellhund.
Ett grafikblad av originalteckningen.
Den har behag i sin enkelhet, det är djup och harmoni i kompositionen. Jag gillar den och glad att jag äger den. Mitt barnbarn undrade om det var en gubbe eller en tomte.
Att teckningen har ett symbolvärde motiverat att döda för kan jag som västlig sekulär individ inte ta in.
Två världar, oceaner emellan, i alla meningar.
ps
Lars har tom tecknat blommor i rondellrabatten. Det har nog inte många lagt märke till.
Fint med tavlan CeDe.
Nä, det visar bara på hur falsk denna sjuka irrlära är. Det visar väl bara på dess ohållbarhet, när man måste påtvinga andra sin uppfattning. Vore den hållbar i någon mån, som kristendomen, judendomen och buddismen, skulle man inte döda för att få rätt. Man skulle veta att det höll, och vara nöjd med det. Men när man har sjukt dåligt samvete för att det man säger inte är sant, så är det ju klart att man blir frustrerad och tar till våld p g a att sanningen man försökt dölja, uppdagas. Nåt annat kan det inte vara eller hur?
Må vara hur det vill med de övriga religionerna, men de som tror på dem tror, och känner sig tillfreds med det. De ägnar sig inte åt sånt bedrägligt förfarande som muslimerna, som de dessutom vet om. Det är detta som är skillnaden.