Konsten och tullverket som jag häromsistens skrev om har skapat lite diskussion. Bland annat om vad ”verkshöjd” skulle kunna betyda för tullens bedömning. Det mest kända av alla tullärenden är Constantin Brancusis skulptur Fågel i rymd som på 1920-talet anlände till USA. Tullen krävde avgift eftersom de inte accepterade att det skulle vara ett konstverk. Saken hamnade i rätten. Det som avgjorde ärendet till Brancusis fördel var objektets verkshöjd. Tullens representanter menade att det var ett metallobjekt liknande en maskin- eller utrustningsdel. För att stödja sitt påstående hade man två sakkunniga skulptörer av den gamla skolan som uttalade att det inte var ett konstverk eftersom det saknade skönhet. Emellertid måste de erkänna att Brancusi var en internationellt erkänd konstnär. Och försvaret kunde sedan visa Brancusis arbetssätt och lägga fram övertygande bevis på konstnärens status. Domaren sammanfattade:
”The object now under consideration . . . is beautiful and symmetrical in outline, and while some difficulty might be encountered in associating it with a bird, it is nevertheless pleasing to look at and highly ornamental, and as we hold under the evidence that it is the original production of a professional sculptor and is in fact a piece of sculpture and a work of art according to the authorities above referred to, we sustain the protest and find that it is entitled to free entry.”
Roligast replikväxlingen under rättegången:
Young (domare): If you saw it in the forest you would not take a shot at it?
Steichen (ägaren av Fågel i rymd)): No, your honor.
Constantin Brancusi: Fågel i rymd
Ha ha, vilken fin historia.
Fast för mig är det ”Segel i rymd”.
Det hela bekräftar ju bara det jag alltid sagt – allt kan vara konst. Fråga Anna Odell om du inte tror mig! Och jag tycker inte att föremål som ett kotteri tycker är skönt att vila ögonen på skall ha förtullningsförmåner framför ett annat föremål, som ett annat kotteri tycker det är skönt vila ögonen på. Jag vet människor som tycker att deras Harley-Davidson är det vackraste som finns. Och de pryder sina platser i ägarnas garage. Någon sällsynt gång får även allmänheten möjlighet att njuta av dessa mobila konstverk, som även har en akustisk dimension.
BCCDR,
Så enkelt som att något att vila ögonen på är det inte, skönhet är varken någon nödvändig eller tillräcklig egenskap för konst även om den förekommer ofta. Det är nu bara så att konst anses vara värdefullt. Det är inte något kotteri som håller sig med den uppfattningen, den är vedertagen; staten ger ut åtskilliga kronor för konstens skull, vi håller oss med konsthistoriska museer etc. Att allting kan vara konst är visserligen riktigt men också att ytterst lite av all världens möjligheter hamnar i konsten. Du kan naturligtvis förneka att konst är ett kulturellt kapital, en del av den andliga odlingen, men det är som sagt en vedertagen uppfattning.
Brancusi tog det han hade till hands. Gjorde en fågel av en fjäder – en gåsfjäderpenna.
Skönhet – må ej skapas – Den är –
Jaga efter och se krympningarna –
Jaga inte; den förblir –
Spring i ikapp med Skrynklorna
På Fältet – när Vinden
För sina fingrar genom’et –
Gud ser till att
Du inte får fatt –
Ursäkta ännu en Emily Dickinsonsk kommentar; det gamla ymnighetshornet flödar gärna över, tack vare det ovanligt starka flödet, vilket stundom får min ödmjuka och fåfänga gärning att synas övermaga.
Visst hade den skönhet. Så levande. Sån elegans. Så bara för det är det konst, tycker jag.
Inte bara tullen utan även skattemyndigheten har svårt att förklara vad som är konst. När jag försökte reda ut begreppet, för flera år sedan, fick jag träffa en sakkunnig, hon svarade att konst är unika objekt men sånt som finns i flera exemplar är inte konst. När jag frågade om inte grafik räknades som konst svarade hon: Nej, inte om det finns i flera exemplar!
Nu står det att grafik räknas som konst och att skulpturer får bara finnas i 8 exemplar så den nionde rondellhunden är inte konst (d.v.s. om de är gjutna)
Lars Vilks,
Lars Vilks – vi är nu tillbaka nästan där vi började. Det du säger betyder ju att konst skapas genom legitimation av konstvärlden. Ibland är det dock tydligen så att konst också skapas av domstolar. Det sker när ett självutnämnt legitimerande konstvärldskotteri har en åsikt som skiljer sig från den åsikt ett annat självutnämnt legitimerande konstvärldskotteri har. Jag har inget emot att konstvärlden gör anspråk på att skapa konst som är legitimerad av konstvärlden. Inte ens om de på egen bekostnad inom sig strider om legitimerandet i domstol. Det jag vänder mig emot är jag inte får någon subvention till min konstkonsumtion när konstvärldskotteriet får det till sin. Och eftersom jag är klok nog att inse att gränsdragningsproblematiken när det gäller att fastställa vad som skall vara subventionsberättigat är överväldigande, så förordar jag den rättvisa åtgärden att avskaffa subventionerna.
Jag förnekar inte att konst är kulturellt kapital. Men det finns mer än konst som är kulturellt kapital. Och du har ingen förklaring till varför just det som ditt kotteri tycker är intressant att pyssla med skall subventioneras av mig. Du talar om vedertagen uppfattning. Vem har denna vedertagna uppfattning. Att något är vedertaget betyder ju att det är allmänt accepterat? Hur stor är din allmänhet? Är det en vedertagen/allmän accepterad uppfattning att vi skall ha presstöd? Är de uppfattningar, som framförs på subventionerade tidningars ledarsidor vedertagna/allmänt accepterade?
”DEN NIONDE RONDELLHUNDEN, är inte konst.” Kanske det. Kanske är det det som beskrivs här:
http://www.rebas.se/writings/niondeinsikten.shtml
Fast därigenom, kanske den ändå blir konst, genom den verkshöjd, den just då får.
Hans Vildegren,
Finns det några gjutna rondellhundar? De Vilks presenterade i Köpenhamn var väl alla unika och gjorda i lera.
Ja, det gör det. I brons. Och t o m klonade, och motstående, vilket gör saken ännu mer komplicerad.
http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/artikel.aspx?articleid=4190311&name=rondellhunden-ar-snart-tillbaka
Kanske rodellhundar produceras lite här och var i vårt land. Underjordiskt. Vem vet. Och kanske i hela världen t o m. Men Lars Vilks är väl No 1. i alla fall. Och den som gett rondellhunden ett ansikte, för gemene man. S A S.
Tänkte närmast på ”the one and only”.
BCCDR,
Vad jag vet skapas inte konst av domstolarna, annat än i de fall domstolen blir en del av ett konstprojekt. Däremot kan domstolen öka kvaliteten på ett verk genom att skapa uppmärksamhet.
Konsten kan inte ses som ett kotteri. När du – i gammal populistisk anda – vill avskaffa subventionerna innebär detta att t ex Nationalmuseum får läggas och antagligen få då samlingarna säljas. Men konstens kulturarv kan inte ses som uppbackat av något kotteri, intresset är för brett och stort för att hamna där.
Samtidskonsten har en mycket mindre publik men är samtidigt ledet före konsthistorien. Konsten måste, innan den blir historia, skapas och värderas vilket är en relativt lång procedur.
Lars Vilks,
Lars Vilks! Jag tycker ditt minne verkar kort. Du beskriver ju själv hur domaren genom sitt beslut avgjorde vilket av de två konkurrerande legitimerande konstvärldskotterierna det var som hade den riktiga uppfattningen om vad det var som var konst i fallet om Constantin Brancusis ’Fågel i rymd’.
Jag tror inte våra museer i någon stor omfattning skulle påverkas av att man tog bort subventionerna. Kulturarvet är ju sannerligen inte begränsat till det som det legitimerande konstvärldskotteriet anser vara konst. Ordvändningen ’i gammal populistisk anda’ är ju varken här eller där, men det är kanske sådant du känner att du måste säga. I min oändliga generositet låter jag dig då göra detta.
Fråga mästaren själv CeDe, istället för en vanlig dödlig som mig.
BCCDR,
Domstolen tillförde enbart tullformaliteterna. Sedan länge var Brancusi ett stort och självklart namn i konstvärlden. Museerna klarar sig inte utan subventioner, inkomsterna man kan få genom entréavgifte är helt otillräckliga. Så visst är det populism som du säkert känner igen. Jag kan inte se det som seriöst.
bccdr – är ännu en som slår sig blodig med havererad vänsterretorik
Lars Vilks,
Lars Vilks! Domaren hade att välja mellan tullens och importörens konkurrerande legitimerande konstvärldskotteriers synpunkter på vad som var konst. Domaren tillförde inga tullformaliteter – de fanns ju redan. Tvisten gällde vilka redan existerande tullformaliteter det var, som skulle tillämpas. Detta avgjordes genom att domaren sade att föremålet var konst. När detta var avgjort, så gav det sig väl självt vilka tullformaliteter det var som skulle tillämpas.
Jaha – om museerna inte klarar sig om inte de utställda föremålen inhandlats med subventioner, så får väl t. ex. många bilmuseer slå igen. Jag talar inte om lokaliteterna – jag talar om de utställda föremålen, som väl har – eller åtminstone bör ha – haft ett liv innan de kom till muséet.
En fundering jag vet inte kommer att få något svar, men jag uttrycker den ändå: Är inte bilden på fågeln på bloggen en avteckning gjord av vår egen käre konstnär?
CeDe, du menar att Lars Vilks skulle vara avbildad som en fågel?
En framtidsvision av en stor konstnär långt fram i tiden av en annan stor, långt bak i tiden?
Vilken fågel, skulle Vilks vara avbildad som då?
Och varför?
Fin gammal låt. Motivet till ära.
http://m.youtube.com/watch?v=ya1RmPteUk4&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3Dya1RmPteUk4
Hans Vildegren,
Vad snackar du om? Jag undrade om inte Vilks hade tecknad av konstverket och sedan lagt ut den teckningen på sin blogg.
Jag vet, men ibland kan en kreativ missuppfattning ge ett vidare perspektiv på konstens djup och höjd. Sen. Vem, vet… *ler*
LOL!
Fiskgjuse, alla gånger! De markerade ögonbrynen och den skarpa blicken!
Klickade jag fel och har hamnat på CeDe med vänners blogg?
Nä, det var nog bara en synvilla, för ovan ser jag ju en kommentar från Lars!
Det gäller att ta sig igenom den nutida enahanda cyberskogen på bloggen. En hel del har gett upp genom åren; några tittar fortfarande förbi ibland… men mer och mer sällan.
Jag undrar hur ”cyberskogen” tänker? Tror de verkligen att de gör ”saken” en tjänst?
Funderar vidare. Om de som övergivit, kanske skulle kunna tänka sig att vara lite kaxiga en millisekund. Så skulle det kanske betyda en hel del? (?)
Läsvärt.
http://dankorn.wordpress.com/2014/02/13/svenska-rikedomens-betydelse/
Mer läsrvärt…
http://dankorn.wordpress.com/2014/02/17/den-strukturella-rasiststamplingen/
Cecilia,
Tack för din omtänksamhet, Cecilia – love you 2.
Men se upp, så inte fåglarna bygger bo i ditt träd Cecilia. Speciellt de äldre uråldriga av en annan kalla-kriget tid. Fiskgjusar och kollibris, går väl an, och är bra för själen. Dock inte rödhakar och EMU-storkar. Så passa dig för dem Cecilia. Kondorer är bäst, för sitt vida glidande spektra av rymd och liv. Var också aktsam ,så att ditt träd inte stelnar till en spretande metallisk modell av sig själv. För då försvinner allt, du trott finnas till till noll. Så CeDe med vänner, vårdar livets Lars-Vilksträdgård väl för levande frukt och blom, med sprudlande vatten och sol, så inte ökenvandringen blir alltets liv. Och du vill väl inte kaktus där vara?
Till sammanhangets förgyllning:
http://m.youtube.com/watch?v=giJlzFdmV8k
Hans Vildegren,
Träd?
Oavsett eventuellt träd eller inte – så är ”mina” fåglar betydligt mycket äldre än från kalla-kriget; för det var ju alldeles nyss.
Gillar att vara kaktus, de står sig genom vått och torrt.
Jag skrev ”en ANNAN kalla-krigettid. Men menar du såna här fåglar då:
http://www.ungafakta.se/dinos/grafik/inte/dimorphodoon.jpg
Men jag tycker ändå att liv är bättre än gamla trädskelett, och en fruktlös öken med urtidsfåglar, cirklande omkring i rov.
http://2.bp.blogspot.com/_ujnk6P7eiCA/TBUTZKk-yQI/AAAAAAAABDE/vcEnr_gy6-E/s320/IMG_1318.jpg ?
http://www.commons.wikimedia.org/wiki/File:Kaktus_9193.jpg
CeDe,
En dildos – eller som samerna säger, en fusklapp – för fakirer.