Peter Cornell skriver i Expressen om vad konsten skall åstadkomma, nämligen att vara ”ett ankarfäste i en vibrerande fråga på vilken hans konst skulle vara ett svar.” ”hans” syftar på Andreas Eriksson och Cornells artikel handlar om det eklektiska i hans måleri. Som jag har nämnt tidigare ställer Eriksson ut på Bonniers konsthall. Men det är inte bara Eriksson som hamnar i citat- och variationsmåleriet. Man kan nog säga utan överdrift att allt måleri har hamnat där. Den 1980-talsvåg som Cornell nämner, då måleriet förnyades genom upprepningen (främst den traditionella expressionismen) som ett ironiskt förhållningssätt till måleriet, var ändå motiv nog för att göra bilderna tillgängliga för ett estetiskt betraktelsesätt. Och vanligtvis var det mer än så. Konstnärernas ironi haltade oftast betänkligt och de mera framträdande gestalterna har fortsatt i samma anda och lever nu gott på det genom att fortsätta att måla – med ironin sedan länge bortnött. Så ser det ut i måleriet, men också i konsten i övrigt, det krävs motiv, innehåll, diskurs för att göra formanrättningen aptitlig. För Erikssons del kan man tycka att motivet är väl tunt: han ”undersöker” måleriet, något man hållit på alltför länge med utan att det har lett till något mer än produktion, som alls inte behöver vara dålig men dock standardvara.
Vad som är värre är att diskursproduktionen inte fungerar så väl. Den har legat stilla en längre tid och dess överlevnad hänger nu på att innehållet är angeläget nog. Den nästa manifestationen av samtidskonstens ambitiösa ansträngningar kommer i juni i St. Petersburg med Manifesta 10 men inriktningen antyds i text. Senaste numret av Manifesta Journal berättar vad man kan förvänta sig. Professorn i San Diego Fatima El-Tayeb hyllar ”creolization”, alltså skapandet av kulturella ”hybrider” (just ”hybrid” är ett ständigt slagord i konstsammanhang). Kreolvalsen har man dansat i flera decennier och man kan tycka att det kunde vara avklarat. Professorn bygger på med lite rasism, modell strukturell, och anklagar vänstern för att inte tillräckligt uppmärksamma saken, vilket måhända kan verka överraskande. Ty, säger hon, vänstern har fixerat sig vid klassamhället och hur kan det komma sig att invandrarna alltid hamnar i den lägsta klassen? Ja, inte alla förstås. Professorn själv, som kommer från Tyskland, fick ingen klassresa neråt när hon anlände till USA. Annars är det väl samma problem som det faktum att de som befinner sig i den lägsta klassen brukar ha svårt att klättra uppåt. Eller att konsten befolkas av den bildade medelklassen trots alla försök att ändra på det.
Så här lyder redaktionens introduktion till Manifesta Journal:
”This active questioning of the overarching narratives of origin, rootedness and authenticity, as well as the prevalence of identitarian models (be they ‘European’, ‘Afropolitan’, or ‘post-black’) reverberates throughout the entire issue of this journal; in equal measure traversed by voices and bodies in diaspora and thus, necessarily, by the much debated concept of ‘hybridity’”.
Ett problem för Manifesta har varit kravet på att man skulle bojkotta Ryssland p. g. a. censurförhållandena. Men det gjorde man inte utan valde istället ett beprövat argument: dialog. Säkert är det ett korrekt val. En bojkott skulle enbart intressera konstvärlden och innebära att de inte fick diskutera och entusiasmeras över sina hybrider.
Att maskinen går på standardutställningen behöver inte betyda att det blir en dålig utställning. Konstskapandet doseras med större eller mindre tillsatser av obegriplighet och oväntade grepp varför den alltför givna diskursen inte nödvändigtvis kommer att ta över föreställningen.
Enligt texten ovan låter det som Fatima El-Tayeb har snöat in lite väl mycket på Bhabha..?
Tuggande länge och väl
Endast efter jag ätit
Min Mormor
Mamma
Svärson
Två svågrar
och Svärfar
(inklusive hans stora familj)
I den ordningen
Och hade till efterrätt
Stadens innevånare,
Fann jag, säger Kabir,
Min älskade som jag har blivit
Ett med.
Jag låter åter min urgamle, men ivrige, indiske guruvän komma till tals med en, som det väl syns mig här påpassligt behövlig spirituell kommentar angående aktuellt ämne, vilken måhända med endast en smula god vilja av de med snille och smak torde falla på läppen.
Gurun Gudrun,
Ja, nog är ditt ämne aktuellt med hos vissa hög konsumtion av svärföräldrar, svärsöner/döttrar, familjer i flera led men fortfarande gapande efter färska lamm, som dock aldrig blir tillfrågade.
Knappast för snillen med god smak.
Är det Reinfeldt, som skrivit dikten GG? Det verkar så, tycker jag.
Hoppas att Vilks föreläsningar innehåller många dolda intressanta rodellhundsbudskap. Kul detta i alla fall.
CeDe och Hans V.; era repliker faller nog tyvärr inte i god jord, eftersom ni inte förknippas med snille och smak.
Gurun Gudrun,
Det får man väl ta som något gott eftersom detta var kriteriet för att kunna ha förmågan att uppskatta den för en del säkert kittlande storyn.
Men det skulle dina billiga Stormarknadsdussindikter förknippas med menar du GG? Som om skulle ha det minsta djup, när de i själva verket bara är yta av hopkok.
Tala om snille och smak va: ATT ÄTA MÄNNISKOR. Det kallar då inte jag snille och smak. Makabert, som Reinfeldts politik.
Bra CeDe. Vissa förstår inte djupet i vår konstväv, som här lever av liv. Med större snille och smak, än dem som tror de är störst, genom nonsenspoesi.
Anser du att jorden på denna blogg ond. Så klagar du på själva bloggen. CeDe:s och mina frön, faller alltid i god jord, åtminstone för oss, även om du anser att dina frön inte gör det. För jorden är densamma för oss alla här. Och den är GOD, anser jag. Och säkert även CeDe, och många fler.
Nej, man ska göra anrättningen, d v s innehållet, aptitlig, genom att skapa en frodig hybrid av liv, som ger saftig frukt av den goda jord som bloggen är.
Gurun Gudrun,
Att upphöja polygami till snille och smak, det är för mig lite väl smaklöst.
Hans Vildegren,
Nu känner jag igen dig. Du har ju varit (bl a) här ett par gånger förr.
Senaste gången nog bara för något drygt år sedan. Var hälsad Aska. (blink)
Hans Vildegren,
Äta människor måste vara tillåtet ibland. Som när rugbylaget från Uruguay åt upp sina medpassagerare efter störtningen i Anderna. Fast snille och smak var det kanske inte. Jag tror inte någon i Svenska akademin har ätit varandra. Gillar djupet och höjden i er bloggallkonstväv, Hans Vilsegren och CeDe!
Vem har pratat om bigami eller om kannibalism?
ledtrådar till de i mörkret hopplöst famlande:
– Vad innebär giftermål?
– Vad är man beredd att möta på vägen till sitt utsedda mål, vad det än vara månde?
– Vad ingår i konceptet ”hybrid” eller sammanslagning?
(det får nog räcka tills vidare; fler än tre tankekedjor, löst men nära liggande, blir nog för tungt.)
Jag tror inte på att äta varann. Jag tror mer på att befruktiga varann.
Reinfeldt må vara kannibal. Men inte jag.
Jag tror mer på odlande i god jord, för saftig frukt, än utarmning av urtidsfåglar, till ökenlandskap och trädskelett.
Vi är den hybrid, som antingen utarmar eller befruktigar vår värds jord med våra goda frön, eller våra usla tistlar.
Så ger vi jorden spirande kraft med vår bevattning klar, så livet åter gror upp fritt i frodighet och fullaste skönaste blom, där ökenliv är avlägset bortom vår själ. Och blir aldrig mer till.
Gurun Gudrun,
Har man både svärföräldrar och svärsöner men söker ännu en kvinna så kan väl bigami/polygami misstänkas.
Har jag missuppfattat essensen så ber jag om ursäkt.
Snarare en kannibal, som korsar sitt spår, för att sedan återfödas som, Fredrik Reinfeldt. Och inte är denna hybrid till någon tröst heller. Snarare tvärtom.