1812: Egna mödor och post-internet konst

Jag har en del att stå i och alldeles särskilt under den gångna veckan. Ett nu ständigt pågående företag är att få Nimis i skick. Sedan stormen härjade i början av december har jag gjort ca 40 arbetsinsatser och kommit ett stycke som ni kan se på de här bilderna.

Tornet har alltså vält och jag bygger nu om det i den nya positionen. På så sätt blir det en märklig arkitektur och byggnaden kommer att innehålla många utrymmen. Man kan ta sig genom den från ände till ände och man kan ta sig upp på för närvarande tre uppgångar som jag har ställt i ordning. Till sommaren kommer det säkert att fungera utmärkt och innebära en ny attraktion. Det yttersta tornet får, åtminstone tills vidare, återuppföras i en liten version. Biblioteket försvann men jag har hittat det. Det består nämligen av en stor skiva med fastspikade böcker. Ytterst sällan hör man talas om bibliotek som bokstavligen har surfat på vågorna.

En ny utställning hos Rönnquist & Rönnquist kommer att äga rum den 10 maj. Då blir det äntligen dags att visa originalteckningarna. De kompletteras av en ny serie av konsthistoriska parafraser. Jag räknar med att det blir ca 15 st.

Och vad händer i för övrigt i konsten? Det talas en del om ”post-internet konst” men jag tror inte att den verksamheten kommer att bilda en egen trend av betydelse. Helt glasklar är inte definitionen men det handlar om hur konstnärer använder sig av Internet för att producera konst. De kan t ex göra objekt av sådant man finner på nätet eller ställa samman vad man finner under några surfningar. Och att lätta ut sina fynd genom de reguljära servrarna. Jag menar att man nog redan får inse att detta är en integrerad del av konsten, ett arbetssätt som kan tjäna de mest skilda ändamål. Några av de mera framträdande namnen är Jon Rafman, Petra Cortright, Oliver Larc. Den intresserade kan läsa vidare här.