Konsten har inte några större sensationer att bjuda på men den relationella estetiken i Jönköping på 1 maj var en hygglig ersättning. Vad som skiljer Stunden i Jönköping från de flesta konstperformance är det formidabla allvaret från båda sidor. Alltså fick vi uppleva en genuint autentisk föreställning. Summerar man ansträngningarna kan man konstatera att alla inblandade kan vara nöjda. Motdemonstranterna fick känna sig väsentliga och hyllades i alla medier. Svenskarnas part har också anledning att känna sig tillfreds. Partiet fick sin uppmärksamhet i stor skala och kunde otvivelaktigt framställa sig som illa behandlade i en fredlig demonstration och påta sig offerrollen. Dessutom kan man inte komma ifrån att deras motståndare uppenbarligen tar partiet på allvar. Men man kan säkert säga att det inte spelar så stor roll. Även om partiet växer något genom att attrahera en ytterst begränsad del av befolkningen så är det långt från 0.01 % till något som skulle kunna kallas för politisk verklighet. Partiprogrammet ger intryck av att vara skrivit som en satirisk kabarésketch. Särskilt fängslande är deras övertygelse om de etniska svenskarnas gener som inte skall blandas med de icke-etniska. Möjligen kan partiet tänka sig ett samröre med besläktade folkslag. Det kan vara möjligt att skrivningen är ett uttryck för mera långtgående nazistiska böjelser med drömmar om framtida renrasighetsintyg och koncentrationsläger. Den bästa strategin torde ändå vara att låta dem marschera:
He had ten thousand men;
He marched them up to the top of the hill,
And he marched them down again.
And when they were up, they were up,
And when they were down, they were down,
And when they were only half-way up,
They were neither up nor down.
Hej
Förstår din ironiska text. Men.
I brist på alternativ för det SVENSKA folket finns det inte mycket kvar att välja på.
Vi håller på att utrota oss själva, vårt folk, vår kultur, vår egenart, och vi inte bara skänker bort ett eget land, något som andra folk kämpar för att få, vi betalar för det.
Folk är enligt Göbbels och Adolf duperade av offentligt sanktionerad Media till 95%. Som exempel på Medias makt kan man ta Egypten, där Muslimska brödraskapet tog makten i allmänna val men där det någonstans tog stopp och det valda partiet plötligt blev ”terrorister” och jagas med blåslampa. Med medias makt.
Folket är knäppskallar. korkskallar; stendumt.
Tyvärr, det finns inget hopp
Även Gävle kunde bjuda på lite performance och relationell estetik. Mitt emot SD:s nyuppförda valstuga kunde hugade flanörer i vårsolen pröva på sk ”tårtning” av känd partiordförande som dagen till ära fått bidraga med en bild av sitt huvud placerad på en gris. Tillskyndande poliser bidrog på ett professionellt sätt till rollbesättningen. Alla spelade sina roller väl och när undertecknad passerade höll de protesterande ungdomarna som bäst på med att torka upp efter sig.
”Tårta nassen” uppmanade ett gäng ungdomar som protesterade vid Sverigedemokraternas tält vid Esplanaden. Polis anslöt till platsen men valde att låta protesten fortgå.” (GD Publicerad 2 maj 2014)
http://gd.se/nyheter/gavle/1.7097793-ungdomar-protesterade-mot-sd
”And when they were up, they were up,
And when they were down, they were down,
And when they were only half-way up,
They were neither up nor down.”
(The Grand Old Duke of York)
Redan ca 700år BC funderade även profeten Isaiah kring problemet högt/lågt.
”Every valley shall be raised up, every mountain and hill made low; the rough ground shall become level, the rugged places a plain.”
(Isaiah 40:4)
Ca 2700 år senare återknöt Dr Martin Luther King i sitt berömda tal ”I have a dream” till Isaiah’s ord och tillade:
”This is our hope. This is the faith that I go back to the South with. With this faith we will be able to hew out of the mountain of despair a stone of hope. With this faith we will be able to transform the jangling discords of our nation into a beautiful symphony of brotherhood. With this faith we will be able to work together, to pray together, to struggle together, to go to jail together, to stand up for freedom together, knowing that we will be free one day.”
(August 28, 1963)
Ett hopp och en vacker bild värd att sträva efter. En framtid då man förmår att lyfta sig över motsatsernas illusion. Men under tiden behöver vi våra syndabockar. Något att projicera våra egna brister på för att vi skall kunna säga att vi tillhör ”the good guys”. Mycket skulle vara vunnet om alla rättfärdiga förstod att de i SD ser sin egen skugga. /GG
Att tiga ihjäl dylika jippon är inte enligt planen. I den bästa av världar ordnar den goda staten allting till det bästa. Det visste man redan på Voltaires tid. Enligt 2 kap RF är varje medborgare tillförsäkrad yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. RF är härvidlag inte att likställa med Revolutionära Fronten som förmodligen har egna idéer om hur detta ska tolkas utan Regeringsformen. Det gäller att skapa ventiler för de missnöjda så att det inte pyser över för mycket. Dylika manifestationer är ett ypperligt tillfälle till det. Vidare är det viktigt att det s. k. folket får se och lära sig hur avskydda och oönskade dylika individer med så avskyvärda åsikter är. En dep chef uttalade: ”De öppet rasistiska organisationerna har mycket liten anslutning, och de är inbördes splittrade och utan inflytande. Varhelst de uppträder möts de av starka reaktioner av avsky från omgivningen, något som f.ö. torde vara betydligt viktigare och mer effektivt än lagstiftning” (prop. 1986/87:151, s. 111). Att kriminalisera rasistiska organisationer skulle dessutom innebära att man tvingas definiera begreppet rasism. Så ligger det till med den saken.