Vad som ligger i tidsandan är naturligtvis återkomster. Med starka sinnesrörelser. Under senare tid har vi t ex fått erfara att nazism och fascism är på väg tillbaka. Givetvis är rasismen pånyttfödd liksom antinationalismen. Utan vidare kan man också tala om en ungdomsrevolt. Den som känner djup oro inför dessa fenomen kan lugna sig med Marx från Hegel hämtade tanke om historiens återkomst. Den första händelsen är en tragedi medan repetitionen gestaltar sig som fars. Under 1930- och 40-talen i Europa fanns det verkligen nazister och fascister. Idag finns de överallt, de veritabla löpeldarna sprider sig från Danmark och Norge med oanad kraft. Rasismen var värre förr, då kunde man uttala en rad ord och begrepp som nu inte längre bör nämnas. Vem vet, kanske kommer ”negerbollen” att normaliseras inom snar framtid. 68-generationen revolterade mot borgarna. Visserligen blev det ingen blodig revolution men samhället blev i alla fall något moderniserat med mindre av borgerlig livsstil. Dagens revolt handlar mest om att protestera ljudligt och gärna med våldsinslag enligt den antirasistiska doktrinen som innebär att nästan alla är rasister. Man gör också uppror mot den svenska nationen. Det gjorde också Carl Johan De Geer 1967 med sin bild om att skända flaggan och vägra vapen (åter aktuell). På den tiden var det en verklig provokation. När det idag annonseras om att bränna svenska flaggor är det något som är helt i sin ordning. Några känsliga personer känner sig obekväma men på det hela taget är det ingen som bryr sig. Det finns gott om flaggor och de sin främst berörs är väl flaggfabrikanterna som kan glädja sig åt en liten produktionsökning.
Återkomstens fars är i full gång och man kan inte klaga på underhållningen. För att en fars skall nå maximal effekt skall de spelande vara så autentiska som möjligt och onekligen är de det.
Jag gjorde en egen variant av De Geers klassiker. Försökte fånga samma tidsandans långfingret åt etablissemanget, men förflyttat i tiden från 1967 till 2014:
http://fnordspotting.blogspot.se/2014/06/skanda-flaggan.html
Rasism, barnpornografi och kritik av islam är de sista riktiga provokationerna.
Som jag har skrivit förut så bli det därmed kortslutning i vissa vänsterfeministiska intellekt (och faktiskt hos alltför många fler) när islam kritiseras för just barnpornografi.
Lägg märke till att vi inte talar om övergrepp som döljs och förnekas – vi talar om policy.
Policy i urkunder, lagstiftning och praktik.
Och inför detta står det svenska etablissemanget tysta. Tysta och aggressiva gentemot de som har mage att undra över det rimliga med sådan policy.
Återkomstens fars är i full gång och man kan inte klaga på underhållningen. För att en fars skall nå maximal effekt skall de spelande vara så autentiska som möjligt och onekligen är de det.
För att förstå begreppet fars, måste man definiera farsen, spelarna och begreppet autenticitet. Vilka är de onda och vem de goda? Vem är offren och vem är förövarna? Åskådarna tolkar, men aktörerna måste veta vilken ”värdegrund” de ska ge gestalt åt. Stämplingen av svenska folket som rasister, fascister skulle enligt en klassisk rolluppdelning göra dem till ”onda, förövare”. De goda skulle i denna uppsättning vara ”offer” och utsättas för att utrotning och förföljelse av de onda fascisterna.
En tillbakablick på andra tiders offer, definierades bland annat av förekomsten av rastypiska utseenden, en specifik näsprofil, förekomsten av omskärelse (kontroller i skolorna under 1930-talet sorterade ut pojkar som var omskurna och deras familjer). I ett spel kan en skicklig sminkör och perukmakare förse en aktör med nödvändiga, synliga, attribut för att förstärka autenticiteten. Övriga attribut i rollskapandet av en svensk rasist är att förse denne med en ”odemokratisk” värdegrund! Här kan det bli problem. Då de ”goda offren” i denna fars använder sig av just antidemokratiska aktioner blir ”de goda offrens” egen värdegrund ifrågasatt. Vi behöver inte gräva djupt för att se hur dagens svenska ”rasister/fascister med fel värdegrund” blir uppsagda från sina arbeten (så som offren under andra kriget blev utsatta för), hur de hånas, misshandlas, ifrågasätts och i vissa fall tvingas lämna sitt fosterland. Denna fars är svårspelad om verkligheten ska stå modell. De antidemokratiska metoderna ska enligt en urgammal svensk värdegrundsfråga vara just ”de onda, förövarnas” metoder. Antirasisterna (de som vill framstå som goda) avser att : göra det omöjligt för dem som inte uppfyller VÅR definition på rasist, fascist, odemokratisk , att över huvud taget leva i Sverige. De skulle kunna marschera under plakat med texten: I demokratins namn vill vi utrota rasister, fascister, alla de som inte delar vår värdegrund att alla svenskar är rasister.
Där får vi en fars. Ett autentiskt gyckelspel.