Sverige har fått en ny världsregering. Eftersom det numera betraktas som självklart att det inte existerar något specifikt svenskt får den väl kallas så. Någon större entusiasm tycks den inte väcka. Men måhända är det så att den viktigaste politiska frågan är att utse ministrar. Vad jag kan se finns det ingen Hoppminister. En sådan är självklar i Ladonien där dessutom varje minister har rätt att, om man så önskar, iaktta fullständig lättja. Det har visat sig fungera utmärkt.
Andra intressanta saker har också utspelats under de gångna dagarna då jag inte har haft tillfälle att skriva. Rosa Dinamarca har t ex fått mycken kritik för sin klädestetik. Jag vill snarare se ett första steg mot en intressantare estetik i riksdagshuset. De tomtar som där dväljes försöker upprätthålla någon form av slipsvärdighet men med budskapskläder skulle föreställningarna livas upp. Om varje riksdagsledamot blev ett vandrande textbudskap skulle man i varje fall komma ett steg framåt på vägen att efterlikna dagens osannolika medieflöde. Penisfodral med texten ”Fuck racism” skulle naturligtvis vara obligatorisk utrustning liksom att utrusta ledamöterna med odalisker och sultaner.
Dessutom har negerkungen förstärkt sin ställning som möjligt alternativ till det uttjatade bruket med den s.k. ”statsministern”.
Att till synes visa en sak men mena motsatsen brukar kallas för satir och ironi men sådant är inte längre att tänka på. Banksy gjorde ett försök att visa sig som exemplarisk antirasist men det slutade med censur.
Världsregering var Hitlerriket över judarna också. Palestinierna älskar nog judarna på sitt teritorium lik fullt. Som kurderna älskar ISIS. Så klart är att antirasismen råder.
Rosa Dinamarca har trasslat in sig i sin egen kulturetnicitet. Hon markerar en högst splittrad värdegrund. Tröjan var en provokation som hörde hemma i hennes etniska bakgrund. Där kan det understundom gå vilt till har jag hört, så en sketen tröja är väl inte så mycket att skrika för, tyckte flickstackaren. Hon insåg nog att hon trampat snett, så hon svidade om och satte på sig en folkdräkt, för att visa hur ”svensk ” hon var. Tröjan i riksdagen var oskvensk. Lika osvensk blev hon i folkdräkten. Som surströmming på en pizza.
Jo, det visar bara på hennes odemokratiska hållning.
Rossana Dinamarca heter hon. Jag tror inte hon kallas Rosa.
Ännu ett tecken på kulturell förvirring. Vem började med att kalla henne Rosa? Hon själv? Media eller vänner som förkortar långa namn i Sverige?
Rosa??? Hon kanske är muuuuslim. Därav hennes svarta tröja med hieroglyfer också. Som ISIS tecken och symboler ungefär. Samma anklagan gentemot andra om otrogenhet till ett strikt koncept. Samma jihad-svärta. Så, så är det nog. Att Rosa är muuuuslim. Så hon bär råmande namnet, med den äääran.