Idag var det pressvisning av utställningen The Alien Within på Malmö konsthall. Det är den nya konsthallschefen Diana Baldons första utställning. Det helt centrala är att man visar Christoph Schlingensiefs installation Animatograph från 2005. Man kan ganska lätt förstå varför Schlingsief har blivit populär. Installationen vann ett guldlejon vid Venedigbiennalen 2011. Konstnären fick inte uppleva det eftersom han avled 2010, knappt 40 år gammal. Om man så vill kan man se Schlingensief utövande konst som politisk aktivism. Konsten som politisk aktivism är alltjämt tämligen het men alldeles särskilt i Sverige. Men Schlingensief har en annan inställning än dagens ansvarstagande tragglande i branschen. Schlingensief har både humor och distans men samtidigt ett ego i linje med Joseph Beuys (som för övrigt var en av hans förebilder). Animatographens överväldigande hopkok skall man dock inte missa. Vad det går ut på är svårt att säga och det visste nog inte heller konstnären. Ett av verkets stora förtjänster, betraktaren får leta i labyrinterna. En av hans vänner, Patti Smith, sade om konstnären: ”He was our holy fool”.
Idag kan man alltså se honom som något av en föregångare. Ta t ex hans deltagande i Documenta 1997 då han i en aktion höll upp skylten ”Döda Kohl”. Polisen arresterade honom men det togs inte på samma allvar som en sådan sak skulle ha fört med sig idag. Han var inte särskilt förtjust i Kohls politik och genomförde ett projekt (som också visas i konsthallen). Med hjälp av 4 miljoner arbetslösa skulle han höja vattenståndet i sjön Wolfgangsee och få till en översvämning i Kohls villa. Emellertid kom det bara 100 personer varpå Schlingensief genmälde att ”Failure is a chance”. Han bildade även ett politiskt parti för arbetslösa och exkluderade som i valet erhöll 0,058 % av rösterna. Så brukar det gå när konsten skall realisera sig i verkligheten men Schlingesief var nöjd med den fiktiva föreställningen.
Schlingensiefs profil är väl främst filmarens, teatermannen och scenografen men konsten har i allt större utsträckning omfamnat honom (878 i ranking). Detta föranleder curatorn att tala om ”konstnärens fantastiska förmåga att undergräva de traditionella medierna konst, film och teater.” Detta undergrävande har emellertid pågått sedan dadaisterna på 1910-talet.
Men Schlingensif kan förstås inte lämnas ocuraterad utan blir ”en förutsättningslös plats för utforskning”. Lika förutsättningslös som en annan formulering i introduktionstexten: ”Bör konsten utan omsvep ställa obekväma frågor och tvings oss till att ta ställning?” Om man förstår kontexten kan man lätt svara att obekväma frågor gärna får ställas om de är politiskt korrekta och inte kan missuppfattas av någon oförstående betraktare.
Politiska projekt av andra konstnärer ingår i utställningen. Man skall ta sig an den förebildliga staden Malmö med dess mångkulturella profil, framtidens kulturstad (sedan konsten tvingat invånarna att ta ställning): ”Utgör rädslan grunden för en europeisk kosmopolitism på 2000-talet som kan konfrontera begäret efter styrning och obetvinglig paranoia. Kan en mellanstor skandinavisk stad som Malmö representera denna modell och hyllas för det”
They never come back…
Här badas det för översvämning
Och här är ett par bilder från Animatographen:
Ditt föredrag i Norge nyligen, som jag såg på Youtube, var väldigt intressant!
Är du för blygsam för att lägga upp den på din egen blogg?
Hallå Afrosvenskarnas förbund! Här finns pengar att hämta: http://www.bonton.se/?d=2014-11-14
Herr Schlingensief tycks ha utvecklat sitt eget glaspärlespel för att bistå människans ’Auseinandersetzung’ med hennes gudar – och är Jungs arbeten bekanta – således bäst symboliserade med Kristus. Det är ju vackert att Malmö K-hall med ny chef uppmärksammat och att kamrat Vilks varit på plats – bortsett puerila fantasier angående dränkandet av Herr Förbundskanslerns hus är ju ’Animatografen’/’glaspärlespelet’ en god gammal tysk romantisk dröm om perfektion – men tyvärr omöjlig – eftersom anden bestämmer materien och inte tvärt om – till aktuella konstnärs och konstvärldens i Malmö besvikelse.
que?
Här.
Jag översatte det till latin.
”Mr Schlingensief videtur speculum suum elaboraverunt humana capita esse ludum, ad auxilium ’Auseinandersetzung, et super deos – et Jung scriptor opus est familiar – Sic optimus Christo figuravit. Suus ’quoque pulchriora Malmo K-aula novis boss animadverti quod commilito Vilks fuit in loco – praeter pueriles phantasiis de submersionem Mr cancellarius domus Domini, Animatografen’ / ’The Glass Bead Game’ bonum vetus German venereum somnium, – sed infeliciter impossibile – rem, quia spiritus, et non e converso – Malmogia praesenti saeculo et in arte artificis elit.”
Mamma mia, trollen börjar tala latin!
Eller, för att uttrycka det med stil:
”Ut primum influit hominum deformum pugnae aviditate Latine loquentem!”
Herr von Gravens latinska översättning är en magnifik idé: Huru mycket annorledes ställer sig inte dagens futila angelägenheter i dräkten av detta gamla beprövade lingua franca!
Äsch – Sic ubi tutus esse dicitis respondens omnis troglodytam til!
@ latinos
Alea iacta est –
Veni Vidi Vici –
In Vino Veritas!
Älskar vattenståndsverket.
Föredraget i Oslo.
http://snaphanen.dk/2014/11/13/lars-vilks-i-oslo/
Klart sevärt, borde sändas i SVT. In my dreams…