Lena Andersson (DN) och Heidi Avellan (SDS) har frambringat några fasta postament för det hett diskuterade Ämnet.
Morrandet från de djupa källarvalven uteblir dock inte. Ett receptskriveri från Fredrik Virtanen (Aftonbladet) andas ett djupt missnöje. Han har säkert rätt i att det uppflammande försvaret för yttrandefriheten omfattar en brokig skara med olika motiv. Men det får man räkna med.
Virtanen har en svår intill omöjlig uppgift att anpassa yttrandefriheten till sin politiska linje. Han drar till med en välkänd refräng: Man behöver inte publicera allt bara för att man får. Svagheten i det resonemanget är välkänd. Publiceringar skall, för att ha någon större mening, auktoriseras genom att publiceras genom en rimlig redaktion. En sådan upprensning är tämligen självklar men det kommer alltid att finnas en diskussion var den gränsen skall gå. Skräpet behöver man dock inte orda om, det faller bort genom en helt nödvändig censur.
Så skall han också ha med ett rejält hugg mot skojaren Vilks:
”Konstprojektet Lars Vilks har i åratal sparkat nedåt. Han tycker kanske att det är kul. Han kanske har en politisk agenda. Han kanske vill säga någonting. Fine. Kör på bara.
Men, varför ska en tidning eller sajt eller du eller jag publicera bilder som sparkar neråt? Det är den väsentliga frågan.
Vad är vitsen? Vad är vitsen med kränkande karikatyrer av judar, muslimer och romer? Man kan, man får vanligtvis. ’Konst’ för konstens egen skull. Men vad är de bra för?”
Den där gick runt för ett tag sedan ”vad skall det vara bra för?” Enklaste svaret är att så övervinner man auktoriteter. Sedan har vi den gamla versen om nedåtsparken. En auktoritet som styr stora delar av världen och som dominerar ett antal högst maktfulla diktaturer kan nog förtjäna en nedåtspark. Så har vi den besynnerliga idé som Virtanen och många andra ägnar sig åt, att jag i ”åratal sparkat neråt”. Om man något granskar mina framträdande må man betänka att när jag dyker upp är det som följd av attentat eller försök till attentat vilket medför ett mycket stort medieintresse. Och bara det att jag visar mig uppfattar alltså åtskilliga som att jag (igen) är ute i olämplig sparkning.
Den ifrågasatta auktoriteten har uppenbara behov av modernisering och en översikt av problemet ger Frederik Stjernfelt i Aftenposten.
Heidegger
Helt rätt.
Pöbeln är ju inte ond på något sätt.
mohammad däremot litar jag inte ett dugg på. Hans agenda är förmodligen inte demokratisk – men han är mycket mycket försiktig att inte vara explicit med detta.
Hej Lars, ser dig som en modern Torgny Segerstedt, han som verkade mot den tidens mörka krafter. Det känns som om en omvärdering är på gång inom kulturetablissemanget beträffande Rondellhunden. Ingen vanliga arbetande muslimer, som jag känner, har några problem med Vilks skapelse, utan hetsen mot LV kommer från våldsbejakande människor som sympatiserar med MB, ISIS, Boko Haram m. fl. De mer intelligenta kulturjournalisterna börjar nu positionera sig för att inte framstå som nyttiga idioter för våldsbejakande islamism. Verkar som om tom ÅL börjar få kalla fötter. Kvar som RH-kritiker blir rena stollar som Heberlein, Guillou och gänget runt Helle Klein på Dagens Seglora.
Per L
Mycket väl analyserat!
PK-kadern krymper och lämnar stollarna kvar.
Von Graven
Dina fantasier kring min person är Von Graven stand up när den är som bäst.
Von Graven – kommentarsfältets clown – one of a kind utan konkurrens…
He he
4:34 mohammad, 4:34!
Per L
frotterade sig Torgny S med förintelseförnekare på sin hemsida?
Ludvig K: På den tiden fanns det inga hemsidor.
Fabror von Karlsson måste tänka abstrakt här, men det kanske är för mycket begärt…
mohammad:
Vad vore bloggen utan dig! 🙂
Sessan
My blue eyed girl, visst var här mer kul förr i tiden, på våran tid…;)